Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
nordisk kraft, ett ideal af lärdomens och humanitetens
innerligaste förening, och lossar fångens bojor, och lär henne tala
den manligaste svenska. Räddaren var Stjernhjelm. Han glömde
beklagligtvis endast att borttaga från dess skuldror den grekiska
och romerska manteln. På den blef den räddade snart
ertappad och igenkänd, samt inspärrad som förr och sänd att
genomgå en kurs i Italiens och Tysklands och sedan i Frankrikes
Poesi, hvarigenom hon glömde nära nog all sin svenskhet. En
kort tid fick hon tillflygt hos Nordens Milton, Spegel, och hos
den döende skaldeynglingen Frese. Ifrån skolstoftet togs hon
och flyttades af Dalin i pension hos Lovisa Ullrika och
cote-rierna, der hon lärde hofvets ton och stela manér och endast
några ögonblick fann en själafrände i Sveriges Sappho, Fra
Nordenflycht. Snart inrättades åt henne ett tempel med 18
öfverstepresten men templet blef blott ett fängelse med annat,
med heligare namn. Öfver dess portar stod med gyldene
bokstäfver Snille och Smak. Der måste den arma fången än
predika torra sedoreglor för allmänheten, som dock samlats dit att
höra lifvets djupaste mysterier i diktens tjusande drägt
uppenbarade; än måste hon stiga ut på Hedningarnes förgård för att
i moralsatirer och skämtsamma berättelser begabba alla som
stodo utom den vigda tempelgrunden. Dock slog snart
befrielsens timma. Det började likna sig till vår på Parnassen.
Några lärksånger drillade i luften, och mellan drifvorna framtittade
de blyga sippor. En ljum vårflägt gick fram, och man hörde
tonerna om Atis och Camilla. Men våren var blott ögonblicklig,
tills behagens och skämtets vän, Kellgren, öppnade utsigten
öfver Inbillningens verld, och lärde den svenska sångmön uttrycka
den mest glödande kärlek; Oxenstjerna förde henne upp på
tin-narne af templet för att derifrån i Guds fria natur låta henne
bese den nordiska skördefestens gladaste lekar för gammal och
ung och betrakta den verkan, som dygnets flyende stunder
utöfva på Svenskens natur — och menniskolif. Ännu var dock
ej räddaren kommen, som förde henne ut ur tempelmurarne.
Men se, då kom der en Orpheus, hvilken, liksom den gamla
förde sin Eurydice från underverlden, frälsande henne med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
