Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De viktigaste strömningarna i den nutida svenska literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtidigt med en roman, Endymion, en literär broschyr, i hvilken
han opponerade sig emot den realistiska skolans, enligt hans
åsikt, för de olika författarindividualiteterna tryckande fjättrar,
mot dess hämmande af subjektiviteten i åskådnings- och
uttryckssätt, mot dess förkärlek för ett pedantiskt detaljmåleri. Och
gent emot de realistiska författarnes dystra världsåskådning,
deras böjelse för att se allt grått i grått har han dels i denna
broschyr, dels i företal till sina böcker uppställt en lifsglädje
af skarpt framträdande österländskt skaplynne.
Men äfven inom de realistiska författarnes egna led har
på sista tiden framträdt en viss trötthet vid deras gamla ideal,
en viss otålighet öfver de band de själfva pålagt sig, ett begär
om också ännu icke direkt en sträfvan efter något nytt. Gent
emot den förut så högt skattade objektiviteten i skildringen
har man uppställt den personliga uppfattningen och stilen som
det eftersträfvansvärda, gent emot det förut förhärskande
samhälleliga intresset, har individualismen, såsom den predikats
t. ex. af Nietsche, gjort sig gällande.
Det fordras icke någon vidare skarp blick för att se
sambandet mellan dessa rörelser och likartade inom kontinentens
literatur, särskildt då den franska, med dess hos de allra yngsta
författarne framträdande böjelse för en mystisk-spiritualistisk
världsåskådning, dess opposition mot Zolaismen, dess sysslande
med de fenomen, som vetenskapen i och med de hypnotiska
och suggestiva experimenten, fäst uppmärksamheten på.
Formerna och yttringarna kunna vara olika, sträfvandet är det
samma, sträfvandet efter något nytt.
Om man nu frågar sig hvad innebörden af dessa olikartade
företeelser är, om de betyda, att den realistiska riktning inom
literaturen, som varit förhärskande under det senaste tjugutalet
år, nu har spelat ut sin roll och att vi nu stå inför en
inträdande romantisk period, eller att literaturen nu kommer att
slå in på alldeles nya, förut oförsökta banor, så kan svaret väl
ännu endast blifva hypothetiskt. Och ytterst beror det väl på
hur man uppfattar realismen. Uppfattar man den som en skola
med skarpt begränsade regler, görande anspråk på
allmängiltighet, med sina bestämda former och sitt en gång för alla
fastslagna idéinnehåll, så kan svaret väl icke blifva annat än
jakande, ty den andliga verksamheten låter icke binda sig af
några regler. Men uppfattar man den däremot som den
grundprincip att dikten måste stöda sig på verkligheten för att blifva
kraftig och lefvande, i lifvets studium söka sin näring och sin
förnyelse, att den i sig själf rikaste och ursprungligaste ande
endast kan vinna på ett sympatiskt intresse för alla lifvets
olika former och yttringar, då tror jag att realismen nu lika
litet som någonsin förut spelat ut sin roll, ty i den meningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
