Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertig Kristoiffers frigifvande. Den andra hufvudpunkten,
fredens återställande, kunde, förklarade de, endast
behandlas som en följd af den förra, hvadan svar på den
senare ej vore nog. Polackarne yrkade deremot på
frågornas behandling i omvänd ordning, hvarpå äfven de
svenske sändebuden gingo in, dock under förklaring, att
underhandlingen om fred vore annullerad, om sedan den
första artikeln om hertig Kristoffers frigifvande ej kunde
bringas till önskligt slut. Såsom grundval för freden
föreslogo de „uti possidetis“ i Livland. Polackarne förklarade
denna oantaglig, förnekade Sveriges rätt till dess
Livländska besittningar och Kristoffers till Riga stift,
drogo ånyo fram Polens förbund med Danmark såsom
hindrande underhandlingarnes fortsättande på denna
grundval och fordrade slutligen, att de svenske sändebuden
skulle framlägga sina instruktioner, hvilket desse vägrade,
så mycket mer som Polens förbund med Danmark tycktes
göra en underhandling fruktlös. [1]
Sigismund August afgaf den 6 September sitt svar.
Han vägrade gifva Kristoffer lös. Sin benägenhet för
fred hade han redan visat genom att såväl som konungen
af Danmark sända legater till den beramade dagfarten i
Rostock, dit likvisst ej något svenskt sändebud infunnit
sig. Eriks fredsanbud voro ej i och för sig antagliga
och stridde dessutom mot Polens förbund med Danmark.
Äfven på underhandling om stillestånd vägrade han ingå,
utan att först hafva inhemtat sin bundsförvandt Danmarks
tanke. Han erbjöd sig dock att för underhandlingens
fortsättande sända ett bud till Sverige, om Erik
skickade lejdebref för detta till hertigen af Kurland. [2]
Underhandlingen hade sålunda misslyckats, och annat
kunde väl knappast väntas. Polackarne ville ej inrymma
Sverige någon del af Livland och ville eller kunde ej
skilja sig från det danska förbundet; Erik satte som
hufvudvilkor Kristoffers lösgifvande och restitution, ett
vilkor som antyder, att hela underhandlingen ej å hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
