- Project Runeberg -  Svenska väldet i Livland 1564-1570 /
63

(1877) [MARC] Author: Thure Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

protesterade polske sändebuden mot hvarje slags erkännande
af kejsarens höghetsrätt öfver Livland Polen hade stött
ifrån sig Sverige genom att visa så föga intresse att
hjelpa detsamma mot Ryssland. [1]

Den 13 Dec. 1570 undertecknades freden. Enligt
denna skulle svenske och danske konungarne samt
kejsaren skicka sändebud till en sammankomst i Rostock
den 24 Maj 1571. Der skulle Sverige till kejsaren afstå
alla sina besittningar i Livland. Sedan skulle kejsaren
öfverlåta till danske konungens beskydd Ösels och Revals
stift med underlydande (dock med undantag af domen i
Reval, så vidt sjelfva byggnaderna angick, emedan slottet
och staden (som ej hörde till stiftet) ej väl kunde
försvaras utan besittning af den befästade domen),
Sonnenburg, Padis och hvad af Leals kloster, som hörde till
nämda stift. Dessa besittningar skulle dock ej af
Danmark få upplåtas till hertig Magnus, förr än han
försonat sig med kejsaren, det vill säga afstått från förbundet
med Ryssland. Sverige skulle vidare afsäga sig alla
anspråk på Pe1nau. Narvafarten gafs fri för danske
undersåtar och lybeckarne, hvaremot för svenske farten genom
Öresund skulle vara fri. Emot denna punkt protesterade
polackarne och kejsaren, som äfven sökt hindra detta
medgifvande från Sveriges sida, förbehöll sig rätt att
med tyska rikets ständer och andra kristne potentater
och konungar bestämma öfver denna skeppsfart. Hvad
Sveriges öfriga besittningar i Livland beträffade (Reval,
Wittenstein m. fl.), så förlänade kejsaren, enär det för
närvarande föll sig olägligt för honom att beskydda dem,
dermed konungen af Sverige. De omkostnader, Sverige
nedlade på försvaret af Livland, skulle af kejsaren enligt
öfverenskommelse ersättas, innan han återtoge denna
förläning. Och i fall kejsaren verkstälde en sådan inlösen


[1] För Polens ställning vid detta fredsslut finnes en vidlyftig och
intressant redogörelse i den berättelse en af de polske legaterna, biskop
Martin Kromer afgaf till Sigismund August. Silfverstolpe Hist. Bib1.
II sid. 371. Till en af de polska sändebuden yttrade Gyllenstjerna vid
slutet af underhend11ngen: „Om I icke haden öfvergifvit oss i vår stora
nöd, så skulle vi strax gjort allt, hvad I haden åstundat, men I hafven
drifvit oss, att söka hjelp och räddning annorstädes, till sist hos
moskoviten sjelf.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlivland/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free