Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hindrade dock, att något uträttades, huru mycket än ett
förbättradt kyrkoväsende var af nöden. [1]
Ståthållaren skulle enligt 1565 års instruktion lägga
sig vinn om, att en god politia och ordning måtte hållas
i verldsliga saker, så att lag och rättvisa handhades.
Han skulle ej heller låta falla den jurisdiktion, som de
förre gubernatorerne haft i härmästarens tid, ehuru denna
sak ej genast borde drifvas till det yttersta, innan alla
saker i Livland kommit i bättre skick igen. Erik åsyftade
införandet af svensk lag i Livland, åtminstone i de
saker, som rörde konungs, högmåls och edsöresbalkarne,
i öfrigt skulle provinsen få blifva vid sin gamla rätt.
För att kunna i öfverensstämmelse härmed utarbeta en
ny lag begärde konungen en afskrift af estländarnes
lagar. [2] Någon sådan revision blef. dock ej utaf.
När Reval och adeln i kringliggande landskap 1561
svuro Erik trohetsed, hade han stadfästat adelns gamla
privilegier. Henrik Klasson erhöll upprepade gånger
befallning att söka förmå adeln att förnya sin ed och svärja
konungen så, som hans andra undersåtar i Sverige gjort.
Meningen var naturligtvis att inskränka estniska adelns
rättigheter, särskildt önskade konungen inskränka deras
hals och handrätt. Ville adeln ej i godo gifva med sig,
skulle man „småhata“ dem, kräfva på deras rusttjenst
och återfordra de försträckningar, de erhållit af konungen,
och så, om de ej förmådde utgöra sin rusttjenst eller
betala sin skuld, bringa dem att sälja sina gods till
svenske och finske adelsmän! [3] Som ofvan är sagdt,
återkräfde konungen de gamla klostergodsen. Men
indragningarne stannade ej härmed. När Wieken, Jerwen och
Pernau eröfrades af svenskarne, lemnade en del af den
derstädes bosatta adeln landet och höll sig till sina forne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
