Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från skråväsendet till modern organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mästare bildades under Gustaf II Adolfs
regeringstid. År 1622 fick nämligen
”Con-terfeije och Målare Skråå” sina privilegier.
Dessvärre daterar sig det äldsta protokollet
från målareämbetets förhandlingar först
från år 1663 — några tidigare protokoll har
man ej lyckats finna. Under denna
stormaktstid omfattade målareskrået förutom
Sverige även Finland samt betydande
landsträckor på de östra och södra
Östersjöländerna. Utövarna av yrket voro emellertid
under den epoken mycket fåtaliga. År 1663
fanns sålunda i Stockholm blott 17
målaremästare, 8 gesäller och 15 lärpojkar.
Vid denna tid arbetade också de flesta
mästarna med hjälp av blott en eller två
lärlingar samt en gesäll, den s. k. mäster
-svennen, och det dröjde lång tid innan
arbetarnas antal ökades.
De oroliga krigiska tiderna satte även
sina spår bland hantverkarna, och det gick
ibland mycket hett till på sammanträdena
med ganska grova handgripligheter.
Tidigare har i denna artikel berättats om
skråorganisationerna i allmänhet. De voro
ensartat uppbyggda. Den förnämsta posten
inom ämbetet innehades av åldermannen.
Man valde som regel till denna post den
äldste och mest förmögne mästaren. Övriga
befattningar inom ledningen utgjordes av
två ”deputerade” och två ”bisittare”, av
vilka en i likhet med åldermannen förvarade
en nyckel till skråets ”låda”, som man
förvarade skråets kassa och handlingar i.
Den yngste mästaren hade en speciell
befattning, och han titulerades ungbroder.
Som sådan ålåg det honom att uträtta
allehanda uppdrag, bland annat att personligen
kalla ämbetsbröderna till sammanträde.
Inkomsterna till ämbetet inflöto från
kvartals-avgifter, in- och utskrivningsavgifter för
lärlingar, av ämbetets mästare eller gesäller
ådömda böter samt ”eskepenningar”, vilka
erlades, då någon ville ha en fråga under
behandling. Frivilliga insamlingar till
fattigbössan gjordes vid varje sammanträde.
En viktig gren av ämbetets verksamhet
utgjordes av begravningshjälp till
medlemmarna, och vidare bedrevs en omfattande
låneverksamhet till fromma för därav
gynnade ämbetsbröder.
Målarskrået hade tiderna igenom att föra
en hård kamp mot personer, som i smyg
och utan att vara medlemmar av skrået,
utövade yrket. Det var de s. k. bönbasarna
man ville komma åt. Ännu efter
skråväsendets upphörande pågingo efterdyningarna
av denna strid.
År 1708 skaffade sig gesällerna egen
organisation. Både före och efter den tiden
hade målareskrået att hålla ordning på
gesällerna. Det noteras sålunda att år 1807
gjordes försök att få till stånd en
inventering av antalet gesäller hos varje mästare,
detta i syfte att få överflödiga gesäller att
flytta till en annan ort, varigenom
bönhase-riet skulle kunna elimineras. Mästarna
själva föreföllo emellertid inte vara så värst
intresserade av saken. Ämbetet förde också
anteckningar över mästare och gesäller,
som inte skötte sig som de skulle. Det
förekom också att man ägnade de rent
yrkes-tekniska tingen stort intresse.
Genom lagen av år 1846 avskaffades
skråväsendet, men även efter denna tid
upprätt-höllo målaremästarna sin dödlåda, d. v. s.
begravningshjälpkassan, ur vilken hela
tiden mycket frikostiga bidrag utdelades.
Under målareämbetets sista tid var också
förvaltningen av dödlådan dess viktigaste
uppgift. Den 19 januari 1877 upplöstes
målareskrået definitivt, och man beslöt att i lika
lotter dela dess kassa.
Som nämnts hade även gesällerna sin
organisation, ehuru den tillkom långt senare
än målaremästarnas. Dess namn var
myc
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
