Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han måste medgifva, att dessförinnan finnes ingen objektiv borgen för
skildringens sanning. Har nn en opartisk kritik efter inemot ett
århundrades fortsatta forskningar kommit till resultater, som ej behaga den
8. k. renlärigheten, så är detta icke kritikens fel. Har denna
konstaterat, att de ifrågavarande skrifterna icke äro författade af Ögonvittnen
till de händelser, som beskrifvas; att deras uppgifter motsäga hvarandra
alltifrån den om Jesu stamträd till den om hans dödsdag; att mångfaldiga
traditioner, som efter hans död bildat sig, blifvit i hans biografi inflätade,
och att icke oväsendtliga skiljaktigheter mellan de evangeliska författarne
förefinnas äfven i afseende på hans åsigters och lärors beskaffenhet, så
har ortodoxen ingen annan utväg än att antingen lemna sin ståndpunkt
eller bibehålla den med uppoffrande af sin vetenskaplighet eller sin
sanningskärlek.
En theolog, som åt den kyrkliga dogmatiken ej vill hembära ett så
stort offer, men i stället önskar att af det material, som efter sofringen
i kritikens degel återstår, skapa sig en historisk, d. ä. en mensklig och
begriplig bild af Jesu lif och lära, har emellertid ännu många svårigheter
att öfvervinna. Huru inträngande kritiken än går till väga, kan den likväl
icke blifva i stånd ätt lemna honom en pröfvosten för äktheten af hvarje
enskildt drag, som han i sin teckning upptager. Han måste välja ofta
blott i öfverenestämmelse med det totalintryck, som hos honom uppstått
under bemödandet att klart fatta sitt föremål. En rättighet, som han i
6ådane ovissa fall kan begagna, eller, om man så vill, en regel, som han
kan följa, är den, att sedan forskaren fixerat biografens ståndpunkt uti
intellektuelt och religiöst hänseende och funnit denna underlägsen
mästarens egen, han vid valet att tillskrifva antingen dem begge eller biografen
ensam en i dennes skrift förekommande sinnligare eller trängre
uppfattning af de religiösa idéerna, hvilken uppfattning svårligen låter förena
sig med andra utsagor af mästaren, han föredrager det sednare såsom
det sahnolikare framför det förra. Utan att göra biografen orätt
undviker han derigenom att i Jesu egen karåktersbild inlägga vanprydande
och störande drag, som sannolikt äro honom främmande, och finner man,
att bilden i sin helhet derigenom vunnit i enhet, i begriplighet och inre
sanning, så må det icke tillräknas forskaren såsom en tendens att
försköna, om den tillika vunnit i skönhet och i kraft att draga menniskornas
hjertan till sig.
Denna maxim har Ignell följt och nödgats följa, och med den verkan,
som vi här påpekat. Han har i det arbete, som härmed anmäles för
allmänheten, skildrat Jesus i hans lära, och detta på ett sätt, som, vi
äro öfvertygade derom, på mången läsare skall göra ett ovanskligt
intryck. Eör något mer än tre århundraden tillbaka skilde ännu ingen
kritik, som skaffat sig röst i det offentliga, emellan kyrkoläran och- Nya
Testamentet» lära; i den allmänna föreställningen sammanföllo de till en, om
än deras enhet var af samma för blicken osäkra och fladdrande
beskaffenhet som den hvilken tvenne stereoskopiskt sammanfallande olika bilder
erbjuda. Olikheten proklamerades högt af reformatorerna, och illusionen,
aldrig fullständig, blef nu upphäfd, ehuru blott , för att fasta sig vid en
modifierad kyrkolära, som i ett och annat drag bättre tillfredsställde den
gjorda fordran på likhet. Det ifrågasattes då ännu icke, att de
nytesta-mentliga författarnes framställningar af Jesu lära sjelfva kunde i viss mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
