Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gömts och de medel man tagit för att skydda den vittna nogsamt om att
dess värde var kändt och uppfattadt.
Man misstänker, att den blifvit undangömd i det fjerde århundradet
för att förhindra dess bortsläpande till Byzantium, dit Conståntins son lät
flytta allt han kunde få fatt på i konstverk, för att bepryda och rikta den
stad, som från den tiden skulle bära det kejserliga namnet. Det torde
måhända interessera att man iiluti och ikring statyen funnit mynt från
Domitiani, Decii och Maximini tidehvarf.
Öfver förgyllningen, som är mycket tjock och glänsande, är en hård,
kalkaktig skorpa, som försigtigt måste aflägsnas, innan man fullt kan
njuta af statyens skönhet. Man fann den bäddad i små marmorflisor —
sådane man finner i en arbetande bildhuggares „studio“, och
orubbligheten af dess läge var ytterligare betryggad genom en mängd
arkitektoniska fragmenter. Inuti figuren fanns ett mycket väl skulpteradt qvinligt
hufvud af Parisk marmor. Bakhåret är uppfäst i ett nät ungefär som
det nu bäres af våra damer, och om vi jemföra detta med andra kända
statyer, finna vi att detta „mode“ var herrskande under Heliogabalus och
ända till Constantin. Detta lilla konstverk daterar sig troligen från den
sednares tid och är derföre af lägre artistiskt värde. Man hoppas finna
ännu flera reliker i statyens inre, hvilket ännu ej är tömdt.
Det är intressant att se arbetarne, som under Teneranis
öfverupp-seende äro sysselsatta med utgräfhingen. De tyckas sväfva ikring den
store metallmannen såsom lika många „lilliputtar“, några med kittlar med
kokande vatten, andra med mejslar af ben eller brons; slamret af
hammare, gnidandet och skrapandet, som är nödvändigt för att befria den
från den yttre skorpan utan att skada förgyllningen, åstadkomma en
effekt lika egendomlig som den är döfvande.
En af fotterna fattas ännu, och då män förmodar den vara fästad vid
piedestalen, så sökes derefter genom vidsträckta gräfhingar. Klubban har
uppgräfts i trenne stycken, lejonskinnet, hvilket hängt Öfver skuldran, har
otvitvelaktigt gjutits för sig och är särdeles interessant för oss, då det
tydligen visar, huru de gamle brukade utföra sina gjutningsarbeten.
Å baksidan af hufvudet, nära bandet, som sammanhåller hårlockarne
och just der ett stycke af hufvudskålen fattas, är en fördjupning och en
spricka dem man tror förorsakade af ett fall.
Det verkliga metallvärdet af bronsen och förgyllningen, om
nedsmälta, skulle utgöra 12,000 scudi (en scudi ungefär 4 rdr svenskt); som
konstverk är staty en naturligtvis nästan omöjlig värdera, då den måhända
är det mest fulländade och skönaste verk man någonsin funnit. Det
påstås att en främmande regering derföre bjudit en half million scudi, men
då lagen förbjuder dylika fynds utförande ur det romerska området, kunde
Righetti ej antaga detta anbud.
Vid gräfningen efter foten stötte man på ståtliga murar och pelare
af solidt murverk, hörande till Venus Victrix (den segrande) Tempel.
Detta tempel, byggdt ofvanför den närvidliggande theaterns Cavea, är
naturligtvis stympadt.
Arkeologerna ha alltid vetat, att templet stod i denna del af theatern.
Det, likasom theatern, upprestes af Pompejus för att möjliggöra det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
