Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Segraren vid Jankov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
genom oskicklighet var vållande till olyckan, försonade han
dock delvis sin skuld genom döden på slagfältet. Han
begrovs i benediktinernas Emauskloster i Prag. På den
plats, där han stupade, byggdes ett kapell, och Jan av
Talmberk reste på slagfältet en Maria-pelare år 1655.
Årsdagen av slaget firades med en högmässa i kapellet ända
till år 1780, då det stängdes av Josef II. För övrigt är
denna näjd ödslig, och det heter ännu i Böhmen: »Öde
som vid Jankov».
Efter nederlaget flydde den käjserlige överbefälhavaren
greve Hatzfeld till den närliggande skogen, men upphanns
av två korpraler, enär hans häst var alldeles utmattad. De
siktade på honom med sina pistoler och ärnade döda
honom, men då de funno, att han hade hundra dukater på
sig, avstodo de därifrån i hopp om en ännu större vinst.
Hatzfeld, som fördes fången till Iglau, skrev därifrån ett den
23 mars 1645 daterat brev till käjsaren, vilket förvaras i
Nåchods slottsarkiv. Han fritog sig däri från all skuld i
nederlaget och yttrade om sitt tillfångatagande:
»Och sålunda kom det sig slutligen, att även vårt
infanteri, som på båda flyglarna övergivits av vårt rytteri, blev
slaget av fiendens fotfolk och rytteri och helt och hållet
gav sig på flykt utan att vidare bry sig om mina
uppmaningar. Lämnad ensam bland det fientliga kavalleriet,
lyckades jag visserligen obemärkt följa efter de våra jämte en
ryttare; men då jag hunnit fram till skogen, föllo två
korpraler mig i ryggen och riktade sina pistoler mot mig, så att
jag måste giva mig, så mycket hällre som min häst var
uttröttad, och fienden redan var långt framför mig och på
båda sidorna. Dessutom blev även ryttmästaren
tillfångatagen knappt 50 steg längre "bort, ehuru han hade en bättre
häst än jag.»
Denna krigshistoriska episod har lämnat flera spår efter
sig i folkpoesien, även den svenska. Bland kungliga
bibliotekets manuskript i Stockholm finnes en versifierad dialog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
