- Project Runeberg -  Svenska minnen från Böhmen och Mähren : kulturhistoriska skisser från trettioåriga kriget /
135

(1910) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Belägringen av Brünn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

furi[e), att jag inte kan beskriva det. Men vi veta icke, om
han är så utom sig för förlusten av sin egen reputation
eller för missräkningen om vinst.»

»Jag berättade senast för min herr broder, att vi
visserligen hava gjort oss all möda att betvinga det fördömda
Spielberget och denna stad Brünn, och det har icke varit
brist på manskap och dess goda resolution (mod). Men
huru nedrigt och hånfullt de belägrade med sin till vår
nackdel gjorda succurs trakterat oss med utfall och andra
påpassligheter, det skola krönikörerna föreviga för
eftervärlden. Vi hade trott, att antingen de belägrade vid vår
ankomst skulle öppna port och dörr och mottaga oss utan
större olägenhet liksom annorstädes, eller ock att vår
vik-toriosa och gloriosa makt omedelbart skulle kasta oss över
murarna in i nästet (= Spielberg) och staden, men vi hava
bedragit oss. De stackars satarna, som bitit i gräset och
stelna i jorden, tiga. Men vi, få överlevande, blygas att
omtala vår egen skam. Jag skulle gärna önskat, att jag med
alla mina hästar och med min förmögenhet icke hade
kommit hit, utan att jag hade fått stå annorstädes på någon
säker posto, där jag hade kunnat upprätthålla min reputation
och med oskadd kropp rikta mitt folk med de katolska
pänningpåsarna. Vid den sista stormningen blev jag så illa
tilltygad i vänstra sidan av en handgranat, att jag varken
kan ligga eller stå, utan blott kan sitta. Smärtorna äro
visserligen stora, men dock icke värre än att jag kan intaga
föda och att jag även kan läsa och skriva. Min herr
broder kan lätteligen föreställa sig, vilka underliga tankar jag
måste göra mig vid sådant hån och dessa lidna skador.
Gud hjälpe, att vi helskinnade komma ut ur detta land!
Skynda vi oss icke, så äro vi förlorade, ty vår krigslycka
har nu mer tagit slut, och hon har sitt mått och sin ände
lika väl som andra ting .. . .»

»Förloppet vid den sista stormningen var följande:
Rakoczys halva och dubbla kartauner hade jämte våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svminnen/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free