- Project Runeberg -  Svenska minnen från Böhmen och Mähren : kulturhistoriska skisser från trettioåriga kriget /
229

(1910) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tjechiska sägner om svenskarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

att undersöka ställningen beslöt en svensk officer att besätta
den höga kullen vid franciskaner-kyrkan. Men även där
möttes de med kulor från osynliga fiender, och när de hade
trängt in på kyrkogården för att anfalla bakifrån, kommo
skotten från den lummiga linden. Som om blixten slagit
ned från en klar himmel, grepos svenskarna av panik och
flydde.

Men ett par veckor efteråt upprepades anfallet. Det
blev stor ängslan i staden, och »till och med de trogna
hundarna deltogo i sina herrars oro, och deras ömkliga tjut
fyllde de ödsliga gatorna med förfäran». När svenskarna
vid gryningen bröto upp till stormning, häjdades de dock
av en underbar syn i luften. En majestätisk jungfru i
stjärnskrud, med krona på huvudet, och en ärevördig,
gråskäggig gubbe i gyllene biskopsdräkt vid hennes högra
sida utbredde sin mantel över Freiberg och slungade
blixtar ur sina ögon, så att svenskarna togo till flykten.
Enligt en variant, bevarad i en tysk folkvisa, räddades
staden av den helige Valentin, som gick ut mot fienden. Då
den svenske översten ärnade rida omkull den trotsande
gubben, snavade hästen mot en sten, så att översten föll
ur sadeln och slog ihjäl sig. De andra ville rusa fram, men
gubben utbredde armarna över den störtade hästen så
hotfullt, att svenskarna ryggade tillbaka.

Även från Nikolsburg i södra Mähren förtäljes ett
liknande under. Då svenskarna ryckte an med pukor och
trumpeter för att storma staden, höljdes de plötsligt av en
tät dimma (likasom i legenden från Brünn om Torstenssons
sista anfall), och ingen vågade tränga igenom det kvävande
töcknet. I krigsråd beslöts, att man skulle uppskjuta
stormningen till en annan gång, ty Torstensson hade fått klart
för sig, att en högre makt rådde över staden, eftersom
endast svenskarna hade olägenhet av detta töcken, osynligt
för alla andra. Till Maria Loretto-kyrkan företogs en
procession med två väldiga vaxljus, som svenska soldater hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svminnen/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free