- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
690

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - krama ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krama

690

krapta

krama (kramma, se ut krama, -ar, -adher),

v. [Jfr hl. kremja] krama, wilde honom haffua
kramad och riffuit j häll Va 25. ib 27. kramade han swa,
at hans hiärtä reffnade j hans buk ib 43. Jfr ut
krama.

krambodh, f. [Jfr Mht. krainbuode] krambod.
in-stita, krambodh GU 6.

krain]), m.t [Mnt, krampo] kramp. PM xxxix.

krauipa, /. — krampodragll, n. kramp,
sendrag. krampo dragh komber aff senoruas vaukilsom
PM xxxix. — krampo sot (-soot. -sott frf. vol.
i and.), f. krampsjuka, fore krampo soot LB 4: 345.
ib 2: 64. krampo sotteu gangher borth PM xxxix.

krainpe, m. [Mnt. krampo. Sv. dial. krampe] =
kramp, for krampa LB 6: 106, 107. — krampa
SOt, f. krampsjuka, forgik hanum crampasot Bil 315.
fordriiffwor krampa soth LB 7: 136.

kraukas, v. L.

kraukdomber (kräng- FM 640 (1515)), m. [hl.
krankdomr] L. 1) svaghet, took vppa sik kötzsins
krankdom Bo 98. hiälpir oc styrkir värn kraukdom i
allom frestilsom ib 110. ib 16. Bir 1: 9, 45, 251, 279,
288, 361, 2: 297, 3: 322. 2) krankhet, sjukdom, som
böld faar j strupa älla annan krankdom Bil 903. aff
enne soth ällar krankdom, som kallas paralisis Lg 3:
421. Bir 5: 6. Ans g 191. MB 2 : 307. Su 296. Lg 332.
FM 640 (1515). for tbäu kraukdomin (näml.
stamman-dets) skuld KL 56. 3) skröplighet, ringhet, elände.
vilia ey at andre vita thera krankdom oc vanskilse
Bo 4. vilde andra lata vita sin krankdom (sua vilia
patere voluit) ib. — Jfr brutfiillis-,
qvinna-krank-douiber.

krauker (grangh BSlf B: 34 (1505). ». kränkt,
krängt Al 712o), adj. [Isl. krankr. Mnt. kränk] L.
1) svag, skröplig, vänte ban ängte ban vara vtan
cranka mäniskio Bu 206. gudh hulkin ey vtwalde
stark thing vtan kränk ok waninaktogh KL 37. thik
thykkir mik wara litin ok krauk Al 619. Bil 157.
MB 1: 113. Bo 134. Bir 2: 113, 198, 3 : 322. Su
362. värö miok kranke kesare ok romarom änkte til
(värio) for lumbardum Bil 758. var romara rike
swa kränkt vurdhit at thz skattadho vm sidhe mång
aar vnde vngarin ib 757. thz krauka (fragile) karit
som vi bärom Bo 43. swarde mz kranka makt RK 2:
2669. kränk aliit Al 4288. Iv 4039, 4791. kränk at lita
op a ib 98. — svag, matt, föga hörbar, lag. mz kranka
röst Va 7. 2) svag till helsan, kränk, sjuk. om
iak är krankir oc vanmaktoghir ma iak drikka litit
äpte apostolins radhe Bo 133. hafua kränk öghon Bil
611. siwker oc kraukir Lg 70. alt kränkt folk som til
tik komber, faa sina helso ib 331. hänno tarffuas bäther
wara kränk än helbrigdba ib. Al 9012. Bir 5: 6. Ansg
191. 3) ful, vanstäld. iärnhat ok hiälm ok
pä-kilhuwa ... nw wntfärghas the ok wardha kränk
Al 3330. 4) dålig, usel, svår, ond. är thetta
liff-worne krängt Al 7120. roodh krankan vägh Iv 655.
the haffdo en kränk jwl RK 1: 2751. the fingo tha
ena kranka soot ib 1676. kranc luct MB 1: 492. for
kranko (corruptivo) ok storm fullo wädhre Bir 1;
276. 5) ond, ondskefull, illvillig, at ängin oren
älla krankir (malignus) ande matte när hans
li-camma vara Bir 3: 264. drogh huar wid annan strug

mz krankan vilia ok ondan hugh RK 1: 275. hafdhe
hogha kranka til bonum Al 9930. han hörir ängin i
hughiu krauka ib 6710. at philippus war mz false kränk
ib 2612. 6) dålig, ond, osedlig, liderlig. af tbylikum
kranckum sidhwännium SI) 4: 464 (1335, nyare afskr.)
kranckuin gerningum ok sidhwännium ib 467. ib 5: 374
(1344, nyare afskr.), 378. kränk ordh Ml) 100. til
kranka män ib. krankar ok skör tel sin limna]i Bu
28. en kränk kona stals j hans sängh Bil 784.

krankhet (krankhett. krancheeth. -ir), /.

[Mnt. krankhoit] 1) skröplighet, svaghet. SD KS 1:
435 (1405). Su 254, 362. 2) krankhet, sjukdom. FM 131
(1502). en god arst, som haffner förstand oppa
alle-hande krankhett ib 347 (1507). allahanda krancheeth

1 liffwena LB 7: 133. for inanga handa kranckheter ib
134. 3) nöd, betryck, sorg. j storä bedröffuilsso och
krankhet Va 6. ib 9.

k rau kickor (-leeker: -leek MB 1: 113, 114, 115),
m. [Isl. krankleikr] 1) svaghet, skröplighet, tröste
ey sinuni cranklok at thola Bil 403. MB 1: 113,
114, 115, 442. 2) krämpa, wita enkto aff thera
(qvinnornas) niidh som the thola i barnbyrdh oc
androm natwrlikom kranklckom MB 1: 135.

kranklika, adv. [Jfr Mnt. krankeliken] illa, med
missnöje, kranklika tholande (cegre ferens) ordhin Bir
1: 321.

kranklikcr (krankeliker. kranckelig.
krenokelig. kranglikin Bir 4: 94.
krankligh-in. n. krankelikt. kranckeliigit), adj. [hl.
krankligr] 1) svag. for thy at menniskio natur
krankligbin är VKR 4. Bir 4: 94. 2) svag till
helsan, kränk, sjuklig, sjuk. tz barn tha födis tz vardher
. . . kranckeliigit aff sigh LB 7: 92. niels rawalsson
är nw ganzke kranckelig BSII 5: 37 (1505). hade jach
ecke warith krenckelig i mith bristh ib 625 (1520).
3) ond, krankelikt kiiff MD 30.

kranklikhet (kranklighet Bo (Cod. B) 341;
Bir B: 3; Su 266), f. svaghet. Bo (Cod. B) 341. Bir

2 : 287, 6 : 3. Su 266.

kranküglldher, adj. som har svaga el. dåliga
ögon. war mykyt kranköghdhir, oc tho ey alstingx
blindir ST 110. hon är aldrogh quiuna, oc krankögdh
Lg 3: 8.

kranz (krantz Va 21; -en ib; -a MB 2 : 296.
kranzs: -en Lg 3: 621. kransaz. -ar), m. [Isl.
kranz. Mnt. kranz] krans, giordhe en kranz aff rödhum
rosum älla hwitum KL 59. ib 60. offra afgudhirskonne
arthemidi gröna kranza oc krono af laghir trä Gr 270.
RK 1: (Albr) s. 209. Va 21. MB 2: 296. Lg 3: 621. —
såsom smycke buren krans af guld el. silfver1 1 kranssz
fore nil march FH B: 169 (l495). gifuer iak (Lucia
Olofsdotter) til iomfrv maria altare j virmo min kranz
ib 6: 357 (1449). — Jfr blomster-, gill-, halm-,
rosen-kranz.

krauza (kransa), v. kransa, bekransa, som pläga
kransas Ml) (S) 221.

krapsa (-adhe), v. [Isl. krafsa, krapsa] krafsa.
kom en loebardh . . . och krapsadc pa them mz sinä
klör Va 14.

krapta (kraffta. -ar, -adhe), ». — krapta sik,

stärka sig, stärkas, krafftadhe sik i thäs hälga anda
dygdh oc krafft Lg 3 : 284. — reft. kraptas, herska,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free