- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
804

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - lära ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Iürn

804

lä.sa

648. — tillhörande det andliga ståndet, baþe firi
]ekorn ok lilrþom Bu 50. KS 70 (173, 77). badhe ]ärdo
mäu ok lekmän Lg 3: 203. naar noghar porsona scal
göra sina professioncm . . . tha scal wtskilias aff
oon-uentiune hwat ombeto rwm oc stadga hon scal haalla.
hwat hellir for lekmänniskio ellir lärdha VKR 45. —
Jfr bok-, ny-, o-, tro-, viil-lär]ier.

lära (pres. ler BSII 4: 195 (1495)), v. — pres.
lär, torde, ler iak okke komma til tith bröllöp BSII
4: 195 (1495).

liira, f. [Mnt. loro] 1) lära, lärdom,
undervisning. iak wil idhcr känna ena lära Al 2089. ST 22,
267. thz (o: gudz nampu) är alla cristna människio
kännedom oc lära ib 77. 2) lära, undervisning i
ett yrke. til läro thiano (for thiana) SO 18. TS 25.
jntago nagan drongh öller pilt til lära SO 141. nar
nagor pilt til lära komber ib.

liirar (läraar SO si, 84, 105, ii3; -aarom ib 85.
lär aar ib 3. leraar ib 142, 145, 147; -aaren ib
84. läär aar ib 159), n. läroår, lärlingsår. hwar
läriunge som här lärth haffuir ok siin lär ar haffuir
här hallith ok eth half th aar här thiäut äpthor siin
lär aar SO 3. haffuer oy tiont sin läraar ib 81. han
scal tiena fyra aar ffor läraar ib. ib 84, 85, 105, 113,
142, 145, 147, 159. Jfr liire ar.

lärare (läräre Lg 3: 521), m. lärare,
hednigg-auna lärare Su 146. ib 148, 180. Ansg 185, 187. Lg 3:
521. Gers Frest Ini.

liirdomber (/r/. vok. i änd. -dom-,
-domm-Su 223), m. [/5/. lærdümr] 1) lärdom, lära,
undervisning. tliänkia thz os är til lärdom Bo 11. thz
mz scriptinno beuisa älla mz hälghra 1’ädhra lärdom
ib 29. äst thu ey quäm til lärdom ib 130. for bäzsta
lärdom skuld som han hafdhe numit af sinom vngdom
Gr 319. mz lärdom oc kännedom at sik sua haua Bir
2: 32. aldirdomin takir ey lärdom ib 3 : 228. naar the
äru ey j . . . läsning ällir lärdom ib 4: 35. en
lärdom enfalloghom skroffta fädhrom LfK 151. hwru
thänna book oc lärdomber först opböriadis Su 4. the
thenna hälga book lärdom läsa, scriffua, ffulfölghia
oc androm läro ib 376. 2) lärdomsgren, vetenskap.
aff lärdomanna (doctrinarum) . . . wndirlika
marg-faldeligheot Su 223. aldra hauda konstanua oc
lär-dommara (för lärdommana) doctores ib. 3)
lärdom, kunskap, skicklighet, huilkom hon allom
ower-gik i lärdhom Lg 3: 598. tieno for lön epter hans
lerdom epter twå goda brödra segu SO 81. — Jfr
bohags liirdomber.

läre ar (lära aar SO 146), ». = lärar. SO
146. TS 26.

liire driillger, m. lärling, handtverkslärling. om
läro drengia til sätiendo ath tiene eth aar SO 34.

läirefadhir (lärafadher: -fadhersins Su 293;
-fädhrinna ib 223; -fädherana ib 336), m. [M.
lærifaiir] lärare, hälgho mästara oc lärefädher MB
1: 42. ib 2: 285. Su 146, 150, 152, 223, 298, 336. lf K
26. —• den som undervisar en handtverkslärling, mästare.
til then tijd han (guldsmedslärling) . . . hafwor sin
bos-bondes och lärefaders godwillig minne och orlof SO 162.

läremästare (lära-), m. [Isl. lærimeistari]
läromästare, lärare, hcnnas läramästare Lg 3: 416.
äpthor-fölia himerikos läramiislara LfK 49.

läre pilter (lära pilther SO is-, -pilthe ib 19),

m. lärling, handtverkslärling. SO 13, 18, 19.

liire spau (lära spaan), re.» = kiinnespau.

Bir 4: 78.

liiresveil, m. [Isl. lærisvoinn] lärjunge, ärw the
diäffwlscns läreswena oc äptherföliara Lf K 49.

läre thiinua (lära thunna: -thunno SO 17.
läratunna ib 106; -tunno ib 146),/. = läriunga
|h|||illa. SO 17, 106, 146.

liirikia, /. [Ar. lerka. Jfr Isl. lævirki, m.] lärka. Su
331. •— i ortnamn, lärikyu scoghär VGL IV 11: 1.

liirilse, 11. pl. lärdom, undervisning, änkte är thz
i hans gärniugom. thz ey hawir ä nakat inbära os til
lärilsa Bo 29. ib 64, 161, 233. Bir 2 : 35, 123. MP 1: 79.
kännedombir oc lärilso ib 2: 101.

läript (SU 5: 637 (1347); Bil 902; -e VKR 58. lärift
SD 5: 563 (1346); Ml’ 2 : 234; Bir 1: 385 ; -e VKR 58.
larifft Bir 4: 10, 11; VKR 11. lärept L. läreft VKR
57. lärefft FII 1: 58 (1486, gammal afskr.). läräfft
LfK 220. lärupt L. lärwfift Bir 4:10. läropt SD NS
1: 378 (1404). läroft VKR 57. lärOfft Fil 3: 99 (l447).
läroSth PM XLVH, 6, 7, 8. lerit FM 76 (1483,
daniserande)), n. [Isl. lérept] L. lärft, siw serkia aff
smat läript Bil 902. fäm alna blekt läropt SD NS 1:
378 (1404). litat lärift Bir 1: 385. wil af swarto läripto
VKR 58. af hwito lärifto ib. SD 5: 563 (1346), 637
(1347). MP 2: 234. VKR 11, 57. Bir 4: 10, 11. LfK
220. FII 1: 58 (1486, gammal afskr.), 3: 99 (l«7)- FM
76 (1483, daniserande). PM XI.vn, 6, 7, 8. Jfr
1’Opa-läript. — liiripts thradlier (lärofs-), m.
lärfts-tråd, tråd som ingår i lärftsväfnad. mino dagha
framföre rasklicare äu lärofs tradhir sundhir skäras af
then som väfuir MP 1: 324.

lärirska (läriska Bir 4: (Dikt) 267 (jfr 529).
lärerska Su 174), /. lärarinna. Bir 4: (Dikt) 267.
Su 19, 49, 174.

läriunge (leriunga (nom.) SO si. läre junghe:
-a MD (S) 203), m. [Mnt. lörjunge] lärjunge. MD (S)
203. hans (Procopii) läriwngho Lg 3: 36. — lärling,
handtverkslärling. ongin mostorsuen eller läriunge
til-dyrffuos liokrom aff husboudhomen giffua ondli ordh SO
52. huilken smidhor som läriunga tagher til sigh tha skal
han thz witerlighit göra workmestarum innan fiortan
dagha ok giffua vth oena thunna öl hans läriunga
thunna ib 62. ib 3, 21, 49, 66 o. s. v. TS 25, 26. —
liirinuga thunna, /. tunna öl hvarmed ett skrås
medlemmar undfägnades vid handtverkslärlings
antagande. SO 62. Jfr liire-, pilta-thuiiua.

liirkia (lerkia), /. namn på ett klädesplagg.
capam cum tunica lerkiu SD 4: 128 (1329).

läsa (pres. las Bu 190; Bir B: 60; Ber 185. impf.
las. lass Bil 104; Lg 3: 582; Di 165. pl. laso. lasu.
laaso. laase Bir 3: 26. konj. läse ib. part. pret.
läsin. lesin), v. [Isl. lesa] L. 1) plocka, samla.
the liggia flästo alle düdho som nakar las ij margha
hopa Al 5307. Jfr läsa saman, ut liisa. 2)
plocka (trådar under väf skeden), utföra «
figurväf-nad. vj losne dwgo FM 76 (1483, daniserande). en
ny duk läsen vnder skodh IISII 19: 165 (1506). 3)
läsa. aff hulkom thor the laaso j sinom bokom Bir
2: 301. sagdhe sik thz hafua läsit j cristnom bokom
Bil 541. thak bok ok läs ib 648. läsa hedhna bökir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0814.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free