- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
588

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

optanämder

588

ordan

vpta sker ib 241. ath giellenera hado til hopa
warit, som thöm apta och mangan tijdh war
fore-laght STb 3: 231 (1495). — tit ok opta, titt och
ofta. STb 3: 381 (1498). han haffde ... tidh och
offte stempt ... johan besse NMU 1: 153 (lsoo).
tha the her koma tijt ok apta STb 4: m (1506).
B) komp. 2) oftare, mer, vidare, hädanefter,
for-biudher iak minom arfwm ... thet godzit optarän
qwälia äller aterkalla NMU 1:76 (l39o). ATb
1: 343 (l471). — ss adj. oftare förekommande. ...
quittan ... fori alla optera akärslo JämtlDipl 137

(1383). C) superi, oftast, merendels, vanligen.
falka läggia oc kläkkia yfftersth try äg PMSkr
277. november ... 13 dagen owist väder, yffterst
fagert ib 37 5. — sum optast, som oftast, mycket
et. tämligen ofta, emellanåt, synthis hanne eeth
sloth... j hwilkom hon som offtasth saa the hälga
treffalloghet JMPs 405.

optaniimder (vpta-. -nämpder), p. adj. ofta
nämnd, i det föregående ofta nämnd. Vg Fornmt
III 7—8: 153 (1376). SD NS 3: 597 (1420?).

optarmer (optermer NMU 1: 104 (1425).
ofter-meer KTb 48 (1421). aptaremer STb 2: 548 (1491).
Se Sdw 2:12 7 8), adv. oftare, mer, hädanefter, maa hon
hanom (o: sin mantoldh) vtan alle hinder och
gen-segn bere sin hedersdach ok aldrich aptaremer eller
nagan tijdt ther epter til kirkio STb 2: 548 (l49i).

♦optarmcrbcmälter (optamerbemelter), p. adj.
=optanämder. Trolles Jb Bil 195 (1479, nyare
avskr.).

optarmerc (n. optare mera SD NS 3: 452 (1419).
öptirmera SpV 344. yfflermera PMSkr 141. Se
Sdw 2: 1278), adj. komp. — n. adv. oftare, flera
gånger, mer. forsmadho the allaledhis öptirmera
giffwa sik wndhir nakor brylöps laagh SpV 344.
yfftermera hafwa swenske men fangith skadha
tha fiendana haffwa bedith oc bwdith sig til
dägtingan mädh enom skrymptelikom fred PMSkr
141. — oftare, mer, hädanefter, then gamble
twärgadhen ... skal vptakas oc ypcn hallas oc
äldre optare mera nidersätias SD NS 3: 452 (1419).

optarördher (offta-), p. adj. = optanämder. Trolles
Jb Bil 124 (1451, nyare avskr.).

optnsagdher, p. adj. — optanämder. SD NS 3: 187
(1416).

optclika (opta-), adv. ofta. SvB 84 (senare h. av
1400-/.).

oqvalder, p. adj. L. 2) oklandrad. NMU 1: 70

(1384). SJ 2: 102 (1487). 3) /i. adv. okvalt, ulan att
oroas, oklandrat. Se Sdw 2: 1278.

*oqvädhandis (oqwädendis), p. adj. smädlig,
skymf lig. Jfr E. Rosell, Prefixet o- i nordiska språk
1: 186 f. jerle mattisson iij mark för thät han
lagde sin broder son oqwädendis ordh
UpplLag-mansdomb 69 (1493).

oqvädlii (oqwädhe), n. smädligt el. skymfligt
tilltal, okvädande. Jfr E. Rosell, Prefixet o- i
nordiska språk 1: 18O. tha fäste matis j boo edh sälf
sätte for ingewal smidh for oqwädhe ATb 1: 31
(1455). —oqvädhis ordh (oqwädis ord ATb 1: ne
(1459). oquädis oordh ib 9, 10(1452). oqwädzordh
Priv f Sv st 132 (1456)), n. L. okvädinsord, all
oqwädz ordh, som ther (o: i gillesslugan) görs, skole
wara i twäböte Priv f St sv 132 (1456).

•oqvädhins (oquedens), adj. [A, Ny sv. okvädins]
okvädande, ärerörig, smädlig, skymflig. Jfr E.
Rosell, Prefixet o- i nordiska språk 1: 186. forbödz

anna staden ... for hon (härefter ngt uteglömt) en
oquedens mwn pa erich ragwaldssons hustru STb
2: 193 (1487). — som avser okvädande. tet
oquedens ärende, som war fört pa hillebrans hustrv
STb 5: 61 (1515).

oqvümber (oqwämer), adj. [Fda. ukvem]
oduglig, som icke passar; otillbörlig, jnthe gawnar lära
then som altid är oqwämer PMSkr 12 5. — med
prep. til. her pädhar henrici ... som war oqwämer
til ath warda prester, thy han war mandrapare
PM Bref 314 (1512). — oqvünis ordli, n. Jfr E.
Rosell, Prefixet o- i nordiska språk 1: 187.

oqvämd, /. — oqväinda ordli, /1. och oqnämdis
ordli, n. Jfr E. Rosell, Prefixet o- i nordiska språk
1: 187 f.

oqvämclika (oqwömlighan), adv. på ett
otillbörligt el. skamligt sätt. SkrtUppb 199.

oqvämelikcr (oquemmelikin SvB 361 (b. av
1500-/.). oqwämligher: -ligha Abbedval i Vkl 76.
oquemeliger: -lige), adj. L. 1) obekvämlig, olämplig,
oduglig, tha skola alle ... tagha jhesu christi likarna
wtan the sik beuisa ... thär til oqwämligha oc
laghlighit hindir haffua Abbedval i Vkl 76. 4)
otillbörlig, skamlig, at mins crops oquemmelikin oc
osidhlikin luste wari all tidh vndhir böghdher
skälanna forradh oc styrls SvB 361 (/>. av 1500-/.).
tesse ... affwende thet oquemelige rykte, som
honum war paasakt STb 5: 180 (1517).

ora, v. L. Se R. Pipping, Studier i nord. filol. 8:
99 ff.

oradh (oråd), n. Jfr E. Rosell, Prefixet o- i
nordiska språk 1: 16 6, 176. 2) skadligt el.
obetänksamt företag, thätta oradit insköt honom diäflin
mädh sinom forrädilsom MP 4: 211.

*oradh (00-. -raadh), n. [Mnt. unrät] ett slags
finare bakverk, collerida panis tenuis idest
sub-cinericius ooradh ok lithit frinth GU C 20 s. 123.
Brasks Malordn 7, 10.

"orndhan, n. [Isl. iiràdan] skadlig el. dålig
ingivelse, oråd. tha fik then mannyn eth oradhan
fore sik, swa ath han lagdhe sik, medh enne fule
quinno MP 5: 141.

♦oraddcr? (oraddher. oradher:-radha Prosadikter
(Sju vise m B) 200), p. adj. [Jfr Isl. úráðinn,
oförståndig m. ni.] som ger dåliga råd, oförståndig,
obetänksam, jnconsulatus (fel för jnconsultus) ...
oraddher GU C 20 (hand 2) s. 20. awi at iak slo
mina skatu j häll for mina oradha hustru skuld
Prosadikter (Sju vise m B) 200.

♦oransaklikcr (oranzsakligher), [-ad/.[Fdan.urand-sagelig]-] {+ad/.[Fdan.urand-
sagelig]+} outgrundlig, outrannsaklig. gudz doma
oranzsakligha diwphet ok grwndh (inscrutabilem
divinorum iudiciorum abyssum) SpV 372.

♦orappadlicr (n. orappat, orappet), p. adj. [Jfr
Ä. Nysv. orappad] icke bortrövad el. fråntagen.
hulkit ... arffskifftning nw dömbdes wid sin ffulle
makt at stondande, orappet och ohindrat fför
alle ffödde och offöddhe aatalere STb 4: 27 0
(1512). effter thet hans ägher och fatighdom finzs
her stedes orappet oc oforskingreth ib 5: 334
(1521, Kop). måå for:de erie ... thet (o: itt
steger-hus) niuta ... orappat och oclandrat aff födde och
ofödde til evigh tijdh HLG 3: 159 (1529).

ordan, m. 3) ordning, bestämd plats i hären. —
slagordning, jnthe är nyttogaren j stridhenne än
ath halla rättan ordan oc skikkilse PMSkr 132. ib.
ib 133. — led i slagordning, mällen hwan ordan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free