Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
piker
612
pina
(1465). ib 83 (1474). han war barbara pigone ...
engte skillogher fore hennis tienist STb 1: 149
(1478). ib 394 (1482), 2: 237 (1487), 572 (l49l).
Uppl Lagmansdomb 105 (1490). — Jfr fräls-,
fästa-, geta-, gildestuvu-, läre-, nykll-, nykla-,
port-, sagliirsko-, trägårds-, thiänista-pika. —
*piko läte (pigho läthe), n. flickaktigt beteende el.
sätt. puellaris ... then pigho läthe haffuer GU C 20
s. 500. — *piko skämmare (pygoskemmare), m.
flickskändare. LB 13: 31 (s. 469).
piker, m. L. 1) spets, udd. — spjut? ATb 1: 84
(1458).
pikka, f. Jfr iärn-, sten-pikka.
♦pikka? (pika. picke), adj.? [Fin. pikku, liten]
ss tillnamn, picke marit Stock Skb 12 (1516—17).
pika maisa ib 71 (i5i7—18).
pikka (-adhe), v. picka, klappa, ihesu christi
hiärta rördhis oc pikkadhe mz tättasta pikkan
Mecht 183. ib 208. cor palpitat hiertat pikker
jdkelica ok vaffrar GU C 20 s. 401.
pikkan, f. pickande, klappande. Mecht 183, 208.
Jfr adhro-, hiärla-pikkan.
pil (piil(l)), m. pil. Jfr T. Lenk, Nord. kultur XII:
B s. 138ff. — koll. pilar. STb 3: 305 (1490). v (5)
faath jern smyddes til pijl SSkb 31 (1502). GPM
2: 242 (1507). viijc pil Stock Skb 41 (1518). ij fat
piill ib. jon fimbo iij marc för han smidde it fat
jern j piil ib 74 (1518). ib 75, 77 (1518). ... for it fat
jern han slog i piill ib 157 (1520). — Jfr dal-,
dala-, snurre-pil samt skutpil Sdw 2: 404. —
*pila stikkarc (pile-, -stickere), m. [Mnt. pilsticker]
person som (yrkesmässigt) förser pilspetsar med
skaft och fan. Jfr E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil.
49: 303. Stock Skb n (isis). — ss tillnamn.
niclis pilestickere STb 5: 193 (1518). — Jfr
pil-stikkare.
pil (piil. pijll), /. salix Lin., pil, pilträd.
Växt-förteckn. fr. medlet af 1400-talet hos Th. M. Fries,
Ark. f. Bot. Bd 3 nr 14 s. 8. MP 4: 150. setia book
eller pijll om kyrkiegård Kyrkohist Årsskr 1920—
21 s. 251 (omkr. 1498). — pila os, n. saft av pil. Se
Sdw 2: 1280. — pila trä (pile-), n. pil, pilträd. MP
4: 150. ther som wäxer smaa säff, pileträ. äleträ
PMSkr 207. ib 327. — pilträ, virke av pil. börk.
lind. oc pila trä ärw godh til wthskyrdh PMSkr
349. ib. — Jfr pilträ.
pila, /. pil. Jfr handbugha pila Sdw 2: 1233.
pilagrimber (pylegrimer GU C 20 s. 50. gen.
pül-grims Skotteb 430 (1469—70, Kämn)), m. L. 1)
resande, vandringsman, främling, barginus...
pylegrimer ok vthlendingher GU C 20 s. 50. 5) ss tillnamn.
cecilie pälgrims Skotteb 430 (1469—70, Kämn).—
Jfr sankte iakobs pilagrimber. — *pilagrima hus
(pela-), n. härbärge för vägfarande. hospitale ...
pelagrima hws ok spetal GU C 20 s. 340. —
pilagrims färdh (pele-. -grijms-), f.L. 2) pilgrimsfärd.
Bjärka-Säby 35 8 (1384, avskr.). Trolles Jb Bil
222 (1484, nyare avskr.). — pilagrims ganga (pela-.
pele-), /. 2) pilgrimsfärd, thy feste nisse dauidson
wt böter, som är x mark swenska päninga, j
pund wax meth messom, almosa ok pelagrims
gangom ok flerom godhom gerningom SD NS
3: 384 (1418). ... godgärninghom, swasom är fasta
läsningh, pelagrims gängor ok almosorMP5: 204.
— ’pilagrims gängor (pilgrimz-), m. pilgrimsfärd.
SD NS 2: 527 (1412). ... ok annamede han böther
aff hanom och pelegrims gånger STb 3: 299
(1496). — pilagrims resa (pele-, -grimps-), f.
pilgrimsfärd. tha han sin pelegrimps reso til sancti
jacob resede SJ 2: 192 (1491). STb 4: 250 (1512). —
»pilagrims vandran (pelagrimps-), f. vandring,
kringirrande? ... hwar fföre thu ... hafwer hallidh
härtil adams söner j wtläge oc pelagrimps wandran
JMPs 59.
pilare, m. Jfr styttepilare.
pilli yrt, /. Se Sdw 2: 1280.
*piistikkare (-stickere), m. [Mnt. pilsticker] =
pila slikkare. STb 3: 69 (1493). Stock Skb 41, 75
(1518). STb 5: 252 (1519). — ss tillnamn, änders
pilstickare Stock Skb 36 (1517). — *pilstikkara lön
(-stickere-), f. lön el. ersättning för skaftande av
pilar. Stock Skb 74 (1518).
pilten (pijl(l-). -theen) m. [Mnt. pilten] pilskaft
(av trä). Jfr E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 49: 803/.
vi knikta ostikkade piltena Inv cur Tynnelsö 2
(144 3). xvj tolter pijlltene Skotteb 111 (1462—6 3).
ib 210 (1465—66). SSkb 81 (1504). — koll. Skotteb
414 (1467—68). xlvj (46) tölffter pijltheen SSkb
80 (1504).
piltcr (-ir), m. 1) pilt, gosse, daniel, ok tre pilta
mz honom (cum tribus pueris) Sp V 11. 3) tjänare.
SVklE 160 (1443). ATb 1: 243 (1466). gaff jacVá
marc for wanmal ... til pilthara (för piltana?) mic
foldo VKJ Bil 28 3 (1466). mina pilta som är mit
folk ok mina tiänare MP 4: 38. ib 5: 152. — Jfr
fräls-, kor-, nöta-, port-, ökia-pilter.
pilträ, n. = pila trä. PMSkr 327.
pina, /.1) straff, impunus ... vthan pino GU C 20
(hand 2) s. 17. Uuo ... skämma rensa pyna off
skrapa lidha ib s. 103. 2) pina, plåga; ofta om skärselden.
for allom cristnom siälom j pinonne staddhom
Mecht 186. ib 226. sidhan saa hon j pinonne ens
renliffwis mans siäl ib 305. ib 306. hwadh sorg oc
hiärtas ä[n]gxla thänna wsla qwinnan tha haffde
aff tässe grymme syn och älffwitis pino räddhoga
JMPs 407. — pina, lidande, ihesu christi pino oc
hans iärtekne städhir SkrtUppb 388. thätta ordhit
passio som är min pina Mecht 99. — i kraftuttryck
o.d. gör ffor then död ok pinom han tolde ok giff
mik thin wenskap ATb 1: 128 (1460). — Jfr
skärslelds-, skiirsloelds-, synda-pina saml
skärelds- (Sdw 2: 416), skärslcld- (Sdw 2: 418),
skärslelds- (ib), äväruldspina (Sdw 2: 1160). — *pino
bulle, m. lidandeskalk. petrus ... drak ihesu pino
bulla korsfäster SkrtUppb 313. Jfr pino kar. —
♦pino fulder, adj. (upp)fylld av pina el. lidande.
thentidh thu gaar til then glädis fulla daghcn,
owergiffwandis then pino fulla JMÖ 19 3. — pino
kar, n. = pino bulle, sannelika skulin j drikka mith
pino kar SkrtUppb 313. — pino lös, adj. 2) utan
straff, ostraffad. n. adv. impune non accedat tibi
thetta skal ey hända tigh äller vidher fare pino
löst GU C 20 (hand 2) s. 17 — »pino rum (pina
rwm. Jfr E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv.
ord-forskn. 3: 2), n. pinorum. Su 249. — ♦pinosamber,
adj. plågad, pinad, lidande, passionatus stikkin ok
pinosamber GU C 20 s. 414. — »pino siäng, /.
pinoläger, plågsam sjukdom, thy scal iak senda
hana i pino siäng MPFr 243. — pino stadiier
(pyno-), m. 1) ställe varest ngn sträf/as eller pinas.
SkrtUppb 149. thässa wars härra ihesu christi
pino städher JMPs 45 9. — *pino vapu (pina-,
-wakn), n. pinoredskap. SvB 193 (b. av 15 00-/.).
tha han hade wigth wars härra licama, sag hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
