Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäl
755
skänk
iij messor huart år sighia Gummerus Syn-stat 36
(1425, avskr.).
skäl, se skiäl.
skäla, se skiäla.
skälfnadher, se skiälfnadher.
skälgher, se skiälgher.
skälkia, v. (för)smäda, bespotta, i siten ok skälken
i magen haffua munnen rättan tha i skulen tala
ATb 2: 142 (1479).
skälla (skella. pl. -or), /. L. skälla, bjällra, liten
klocka, nola le biella ok lithin klokka ... versus
cuius colla nolis resonant hunc tangere nolis thu
skal ey koma vedh then vppa huilkins halse skällor
liwda GU C 20 s. 358. A Tb 2: 319 (1487).
skðlln (impf. skal), v. L. ge ljud frän sig, skallra,
skalla. pilten ... loo vpp j högt swa ath thät skal
ower alla kirkiona MP 4: 168.
skälla (-te), v. Jfr E. Noreen, Meijerbergs ark.
/. sv. ordforskn. 6: 43, A. Bengtson, Nils Bagvaldi
loo /. 1) skälla, ganni[o] ... skälla eller göö skräkia
sicut wlpes GU C 20 s. 306. JMÖ 30. 2) skälla, tala
häftigt, utfara i hårda ord. iak kommer för rättin
tha sithir thu oc skällir iak faar ekke biräth mjn
ärendhe ATb 1: 305 (1469). sidhan skälto the aat
mik SkrtUppb 325.
*skällcmara (-maro), /. eko. ecco ... skälle maro
GU C 20 s. 206.
♦skälmber, se skiälniber.
♦skälva, /. Se skiälva.
♦skälvan, se skiälvan.
skämd, f. — skämda gäster (skämde-, skemde-,
skända- Saml 34: 289; GU C 20 (hand 2) s. 142.
skändegästh ib s. 101), m. L. lekare, gycklare, narr.
histrio ... skändagästir oc hermare Saml 34: 289.
ardelio ... skämdegester idest ioculator GU C 20
s. 34. buccellarius skämdagester ok fraazare ib
s. 62. ib s. 113, 409. scurrari ... vara oc varda
skämdagester fwltaloger oc ffwllatogher ib s. 557.
llabio ... kröyare ok skämdegesth ib (hand 2) s. 5 5.
ib s. 101, 116, 14 2. swa som andre brudgumma
giffua sin bröllops kläde lekarom oc skämda gestom
(histrionibus) Mecht 238.
skämma, f. L. liten byggnad. Se Sdiv 2: 1301 och
j/r A. Janzén, Namn och bygd 42: 36 ff.
skämma (skäma MP 5: 200. skämpna GU C 20
s. 169. skempma:-as MP 5: 66. -ir, -is. part. pret.
skämpder SvKyrkobr 19. Jfr E. Noreen,
Sakkunnigull. rör. led. prof.-ämb. i svenska språket vid
univ. i Lund (i939) s. 156), v. L. 3) bringa skam
över, skämma ut, vanära. SvKyrkobr 19. defamare
... lasta skämpna wanfrädga GU C 20 s. 169. ffedo
... skämma (hs. skämna. Jfr E. Noreen a.a.)
defederare rensa defedare margaledis skämma (d:o)
ok rensa effedare idem refedare ath[er] skämma
(d:o) GU C 20 s. 259. (kan även föras till 6). ib
(hand 2) s. 10 3. maculo ... skämma oc forderffua
ib s. 109. thu förnyar aldrigh j synda bätringhinne
jomfrudoms blomster, liwilkit högfärdogha
glömskan haffwer forkastadh ällir nidher kastadh, ok
fordömeligha skämst SpV 129. thin eghin ondzska
skal awitha tik, ok thin franwändha skal skäma
tik MP 5: 200. 4) vanära, skända, kränka (en
kvinna), huilkin pigho som laather skämma sik
effter thenne tiidh STb 1: 148 (1478). 5) utskämma,
håna. lludificor ... lithet oc maathelica skä[m]ma
GU C 20 (hand 2) s. íoi. smordhe hon (a: jezabel)
sik ok swa sinkkadhe änlithe ok andhra sina
limmi, thär oppa at hon skulde än thän skämma
som höffdhinge war wordhin (ad deludendum
prin-cipem) SpV 312. 6) fördärva, förstöra, jnfectus ...
ogiordher ... skämdher GU C 20 (hand 2) s. 25.
ib s. 26. skörhethin smittar ok skämmir (inficit)
SpV 149. — förfalska? jnterpolo ... aather stoppa
... oc skämma GU C 20 (hand 2) s. 37. 7) swa thär
äpthir at hon haffdhe lidhit pino ok dödh, skämde
(för sände, misit) hon sin plaghomästara ... til
häluitis pino SpV 233. — skämma sik, 4) håna,
smäda? med prep. upa. framdelis sagdhe war herra
ath the äro säle, som sik ey skämma oppa honum
medh ordhom ällir gerninghom MP 5: 2 3. — refl.
skämmas, 1) skämmas, blygas, han slogh huwudit
nidher ok skämdis see vp til hymmelin MP 4: 173.
tha math thu blyghias ok skempmas af tik
syälffwom ib 5: 66. — opersonl. med ack. thz är
störstha högfärdogha manna lastir, at them
skäm-mis älla blyghis, aff thera fall näpsas SpV 428. —
skämmas för. med ack. Se Sdw 2: 1301. — Jfr be-,
ftil-skämmn samt o-, skam-skämder.
♦skummare, m. Jfr plko skämmare.
skämmelika (skämligha), adv. L. 1) skamligt, på
ett sätt som medför skam el. vanära, om hon see sik
ällir annan oblygheligha älla skämligha SkrtUppb
193.
♦skämna, se skämma.
♦skämnlnger, m. [So. dial. skämning] bistock.
Jfr Th. Hjelmqvist, Runinskriften på en bennål i
Lunds historiska museum 21 /., E. Smedberg, Peder
Månssons landsmansskap 62. wjlya bin borth
flygha ... tha haff redho nokon skämningh oc
honom smör jnnan mädh honagh PMSkr 301. ib.
Jfr byskiimninger.
skämt (skemt), n.? skämt; förströelse. — mädh
skämt, för nöjes skull, naar then herren skulle rida
j jakth äller spär ränning anten mz skemt äller
aluara Prosadikter (Sju vise m C) 234. Jfr skimt.
skämta (skämpta: -ade), v. L. förkorta tiden; roa
sig, göra sig lustig, nw skämptade the sidan then
dagh allan Prosadikter (Karl M B) 333.
skämtan (skämptan), /. 1) tidsfördriv, nöje, det
som bereder nöje. ludibrium est quod illuditur
smäligher oc skämptan GU C 20 (hand 2) s. 101.
skämtelikcr (skämthelighen), adj. nöjsam, roande,
behaglig, ludicris ... skämthelighen GU C 20 (hand
2) s. 101.
skända (skempdä:-äs), v. L. Jfr V. Jansson,
Eufemiavisorna 227. — refl. skändas, 2) utskämmas.
lat mik ey äwinnelika skändas oc ey vardha minna
owina atlöghe Prosadikter (Barl) 79. 4) förargas,
laga anstöt, swa som ... jhesus ey affleeth at
predika helsamligan lärdom fore sancte pedher ok
androm apostolis än tha han väl visthe at judas
ok pharisej sculde ther aff skempdäs ok ey läräs
SvKyrkobr 172.
♦skändare (skennare), m. skåndare, kränkare. alla
sonan ok forlicliningh, ther kemmenerana göre
medh thöm ey til retta wele ... som är medh piger
skennara (i st. f. skennara har urspr, skrivits
vpstynga ok; avsikten torde ha varit att ändra till
ett piko skändare), slagh och pust etcetera STb
2: 445 (1490). Jfr qvinno skändare.
skändelika, adv. 1) skamligt, på ett skamligt sätt.
Prosadikter (Sju vise m B) 195.
♦skänk (pl. -er), /.? [Mnt. schenke. Fdan. skænk]
skänk, gåva. wthgiffwer skiparen skänk äller drykke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
