- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
866

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sökiande 806 surna

2: 218 (1492). oleff ... och hans screddere ... skolo
til hopa söchie theris reth j výsbý STb 4: 25 (1504).
... befalte hanom sina peninga och bethalingk
söchie j stora stenhusit ib 60 (1505). — *sökla a
händer, rycka an mol, göra angrepp mot. Prosadikter
(Karl M) 270 (se sökia 1; Cod. Ver.: thessä ... som
bender sökiä os Karl Magnus ed. Kornhall 60). —
»sökia a stadh, begiva sig iväg. effter tolka beradna
modhe sökte the almänneliga astad om natthena
som tystas war Troj 65. ty sökte achilles astad
glwpande j hären oc sloo oppa bada sydor wider
siig ib 97. — sökia tram, rycka fram (till an/all).
söken fram frankis men oc bläsin i idhrom ludhom.
thy at wi skulom giffwa them första hug
Prosadikter (Karl M) 270. ib 311. Karl Magnus ed.
Kornhall 60, 61. flydde the w hectoris asyn oc
gaffwo honom storan rwmman wäg, ther han
wille söka fram j hären grecanas Troj 128. —
♦sökia in, begiva sig in. neptolomus pirrus sökte jn
j appollinis tempcll Troj 264. ib. Jjr insökia. —•
*sökia nidher, begiva sig ned, slå sig ned. kom en
örn flygande j wäderiid mz stort gnäll oc sökte
neder oppa altaren Troj 25 8. — *sökia saman,
ryka ihop (i slagsmål), j thet samma sökte the
saman och hwar j anners haar och swa om kul
moth gatan STb 2: 24 6 (148 8). J/r: tha han thet
förnam, ath han jntet haar hade, tha togli han
hanom om halsen, och söchte swa bade om kwl
wijdh ghatan ib 245 (1488). Jfr saman söklas. —
•sökia ut, göra utfall, hanis sökte twå resor vt
medh i spänt armborst ok hans swärd stod dragit
i bodinne ok en tid sökten vt medh dragit swärdit
ATb 1: 193 (1 46 3). troyaner sökte wth moth them
Troj 213. Jjr utsökia. — *sökia äptir, förfölja
(under strid), grechana sökte epter jn for slatet
saronaba oc drapo alla the offwerkommo Troj 86.
— Jfr for-, ful-, land-, mot-, rät-, sak-, til-,
uni-(Sdiv 2: 806), up-sökia (-söka).

•söklande, n. sökande, wm thet ey finnes mädh
första sökiande, lethes tha likowäl mangom
stad-hom PMSkr 517.

sökiare, m. 2) sökare, queritor ... sökiare oc
biddare GU C 20 s. 510.

sökilse, n., vanl. pl., f. och m. Jfr B. Loman, -an,
-ning och -else 254. Jfr forsökllse. — sökilsa time
(obl. sökilsso timma), m. tid försökande el. besökande,
i religiös mening. MP 3: 319.
♦sökn, se sykn.

sökning, /. 2) farande, trafik, att the och theras
haffwa ther ner idher i räffla sith frii tilhald och
frii sökning uth och in FMU 3: 217 (i44i). —
Jfr for-, hem-, kirkio-, til-, up-sökning.

söla (supin. söladh), v. ■— söla sik, nedsmutsa sig,
vältra sig i smuts. — bildl. iak ... som här til
haffwir söladh mik j otalighom syndom SkrtUppb
143.

söla, f. dypöl, gyttjigt el. smutsigt tillhåll. Jfr
V. Ekenvall, Namn och bygd 29: i ff. Jfr svlna söla.
solf, sölver, se silf, silver.

söm, n. och *sömber, m. spik, nubb; särsk.
häsl-skosöm. iiij gaangh söm for ij ortugh HLG 2: 70
(i52i). tý ath offta för en söm misther man en
skoo Arnell Brask BH 20. Jfr bat-, skip-, sko-söm.

söma (impf. -athe), v. sömma, sy. miliö las are
söma GU C 20 (hand 2) s. 142. jtem före lärott
iij marker oc änne som sömathe eth rökkllin
Kumla kyrkas rb 26 (1465). (en falskmyntare döm-

des till hängning) ok samma mynt pa hanom och
hans (härefter ett ord, hender el. kiortil el. dyl.,
uteglömt) sömet STb 3: 192 (1494); jfr E. Lidén, Ark.
f. Nord. Fil. 49: 318/. — söma ater, åter sy ihop.

— bildl. j nalinne math thu märkia dygdhinna
kärlek ok pinonna räddogha, aff hwilkom nar
hoghin wardhir opwäkthir, ok mz idhroghanom
stwnghin, sömar han athir om brystith SpV 115.

— Jfr nidher-, sanian-sömu.

söma (impf. sömpde Prosadikter (Karl M B)
327. sampde Karl Magnus ed. Kornhall 106. refl.
sömpdis Prosadikter (Karl M) 287.), v. 2) anstå,
passa, hövas. Jfr Sdw 2: 1312. — refl. *sömas,
anslå, passa, hövas, med dat. samt med inf. thy at
han wiste thz wäl at ängom sömpdis (Cod. B:
sömpde. Cod. Ver.: sampde) thz (o: svärdet) at
bära äpter rolandz dödh Prosadikter (Karl M) 287.

•sömare, m. — *sömara lön (sömare löon), /.
sylön. Kumla kyrkas rb 72 (1498).

sömare, m. 1) packhäst. RP 2: 357 (1399). gervlus
... bärore ok sömare GU C 20 s. 314. Jfr under
summe?

•sörnber, m., se söm.

sömber (ack. sööm), m. 1) sömnad, syarbete. j öre
fföre sööm mulieri Kumla kyrkas rb 68 (1494). —
*söma kona (sömekonne), /. och *söina qvinna
(sömekuinne), /. = sömkona, sömqvinna. ss.
tillnamn. birgete sömekuinne Skotteb 18 (1460—6i).
karin sömekonne ib 33 (1460—-61).

sömd, /. L. heder, ära. — heder, hedersbevisning.
Jfr D. Kornhall, Den fornsvenska sagan om Karl
Magnus 273. hugcn ... giorde i allom stwndom
sömdh karla magnus Karl Magnus ed. Kornhall
39. Jfr: kallom nw a gudh ath then ildher män
iwe koma ey nw söndher karla magnus (... sligi
eigi yfir sæmd keisarans) ib 81.
*sömd, se symn.

*sömkonu, /. [F/ior. saumkona. Ä.Dan, [-som-kone]-] {+som-
kone]+} och *sömqvinna (sömp- Stock Skb 239
(1524—25)), /. sömmerska, item gaff jak vth, för
en messeserk och en hwffvulina gordis, j mark
sömquinna HLG 2: 142 (1527). — ss tillnamn.
hustrv elyn sömkona HLG 1: 70 (1465). SSkb 24
(1501—02). Stock Skb 18(1516—17), 49 (1517—18),
92 (1518—19). HLG 3: 20 (1522), 72, 83 (1525),
84 (1526). •— Jfr söma kona, -qvinna. —
*söm-qvinno bonde (sömquinne-), m. make till en
sömmerska. ss tillnamn, erie sömquinne bonde Stock
Skb 23 (1516—17).
sömn, se symn.

*sümnal (-naal), f. synål. PMSkr 510.
sönder, se sundcr.

söpe, n. soppa, supanmat. 16 faar, som wi
haff-wom hafft i somar badhe til söpe oc rökat köt
VKU 78 (1554).

*sör, adj. [Sv.dial. (Smål.) sör] /örtorkad, vissen.
Jfr E. Smedberg, Peder Månssons landsmansskap
69. affhwgges oc sora qwista PMSkr 347. ib 348.

*söra, f. [Sv.dial. (Smål.) sora] förtorkad spricka
i träd. Jfr E. Smedberg, a.st. far trädh nokra söro
oc börya rwthna jnnan. tha boris eth hol nädhan
före söronne ath wathnith kan rinna wth PMSkr
348.

sörna, v. förtorka, vissna. Jfr E. Smedberg,
a.st. winrwtha warar mång aar j sinom wäxth
wthan nokor qwinna thär sina manadha
soth haffer taker pa henne mädh handenne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0880.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free