Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För bättre minne skull torde vi få erinra om
ett yttrande af Geijer i hans snillrika afhandling
om den gamla nordiska folkvisan: »Denna
fantasiens makt, eld och djup, som redan är ett arf ur
(klens borg och hörbart arbetar inom de gråa
forn-skalders metallbröst, ligger äfven i den nordiska
romansen i enfaldiga former innesluten, ja gör der
så mycket större verkan, som hon är fullkomligt
okunnig om sin förmåga, och det är ur ett par
barnsliga ögon som denna inneburna djupsinnighet
konstlöst blickar emot oss. Men verkligt
hänryc-kande är hon, när dessa egenskaper synas
mildrade i kristendomens ande. Den berättelsen
lif-vande känslan, som enligt den stränga nordiska
arten ej ännu tillåter sig några lyriska utbrott,
sprider dä likväl en själens vällukt, jag vet ej säga
bättre, öfver den enkla framställningen, som är
obeskriflig; och den som t. ex. ej i visan om Axel
och Walborg kan förnimma den, har ännu ej haft
hjerta att se poesien in i själen, som dock torde
mer höra till hennes Väsende, än en viss klädning
af fraser, som är det enda, hvarpå så mänga
endast veta igenkänna, om ej henne sjelf, dock
hennes livrée.»
Yi böra komma ihåg, att ett af de dyrbaraste
arf vi fått af våra förfäder är just dessa sköna och
egendomliga folkmelodier — vare sig i vis- eller
dansform — hvarför det är vår pligt att väl vårda
detta arf. Emellertid finnes föga af denna »själens
vällukt», da folkvisan schablonmessigt inpressas i
konsertsalens qvafva atmosfcr — endast för att
låta artisten visa sin styrka i koloraturens
intetsägande irrgångar. Denna anmärkning må vara,
sär-skildt i vår tid, på sin plats, da det lyckliga
förhållandet inträffat att, tack vare en Söderman,
Grieg, Hallström m. fl., anledningar finnas — om
också ringa — till den förhoppning att en
sjelf-ständig nordisk musikgenre skall uppblomstra, byggd
på folktonens nationela grundval.
Som Romeo kom fröken I lebbes ovanliga
förmåga som tragisk sångerska till heders, och äro
vi i ovisshet om vi skola gifva företrädet ät hennes
fint och ädelt fraserade sång, eller åt hennes efter
klassiskt mönster fulländade plastik.
Fru Basilier-Magelsen bländade publiken med
den brillianta skuggarian ur »Dinorah» af
Meyer-beer. Som bekant är, har den älskliga sångerskan
knutit Hymnens band i vårt brödraland, men vi
kunna glädja alla hennes många beundrare med
att Amor ej mer än tillbörligt inkräktat på Apollos
rike, ty båda hafva i rikt matt omhuldat
näktergalen från Auras strand så till vida att rösten
tycktes hafva vunnit i styrka och sympati, om också
en viss matronlik flegma kunde förmärkas, som
var främmande för forna tiders skälmska och
qvitt-rande Rosina-Basilier.
Konsertens glanspunkt utgjorde förvisso fru
!>.-M:s utförande af vansinnighetsscenen ur
»Hamlet», hvari Ambroise Thomas har med vanlig
fran-sysk »esprit» inflätat »Neckens polska». Vi kunna
ej gifva fru B.-M. en större komplimang, än då
vi framhålla att hennes vackra utförande af den
berömda scenen i det närmaste öfverensstämde
med Geijers ofvan anförda yttrande. Vi måste
beklaga om det är fru B.-M:s afsigt att för alltid
lemna scenen; vår största lyriska scen kunde väl
behöfva att, under nuvarande förhållande, söka
göra sig till godo fru B.-M:s eminenta talang som
operasångerska.
Artisterna biträddes af pianisten fröken Elise
Dahl, som med ganska stor färdighet spelade ett
värdelöst kling-klang stycke af Liszt, och voro vi
frestade att, med den »gamla spelmamsellens» ord
till sin elev, unga herr Olof B. utbrista: »Man
skall lägga något i musiken, min bäste herr B.,
ritardera, ritardera!» Men till fröken D:s ursäkt
må anföras att hon nödgades spela på ett piano,
som mera liknade ett hackbräde — illa vårdas
den »heliga elden» i vår goda stad, dä
vederbörande, till pläga och pina för både exekutören och
publiken, bjuder på ett dylikt instrument.
Upsala d. 26 febr. 1SS1.
De offentliga musiktillställningarna här pä
platsen, hvilka förleden höst voro skäligen få till
antalet, hafva under innevarande termin börjat
af-lösa hvarandra med något raskare fart. Sålunda
hafva här under sista tiden uppträdt hrr Tolbeque,
Zetterqvist, Terschak, bassångaren Lindsten m. 11.
Af ett mera specielt intresse såsom till någon
större del utförd af våra egna musikkrafter, var
den konsert, som i afton gafs i domkyrkan af
filharmoniska sällskapet under medverkan af
akademiska kapellet samt åtskilliga artister frän
Stockholm. Programmets hufvudnummer utgjordes af
Mendelssohns Athalia, som under hr I ledenblads
anförande gafs pä ett sätt, som lemnade föga
öfrigt att önska. Sjelfva kompositionen räknas
såsom bekant ej till Mendelssohns förnämsta
arbeten; men innehåller många partier af stor
verkan t. ex. de första körerna, uvertyren och
pre-sternas ståtliga krigsmarch. Solopartierna utfördes
af fröknarna Sommelius, As och en musikälskarinna.
Koncertens första afdelning upptog tvenne
orgel-nunnner: Toccata (i F) af Bach och Benédiction
nuptiale af Saint-Saens, förträffligt spelade af hr
Emil Sjögren, Salve Maria af Conti (sopranaria
med accomp. af orgel och harpa), som sjöngs af
fröken Sommelius, hvarjemte fröken Ås på ett
verkligen öfverlägset sätt utförde den bekanta
Kyrkoarian af »Stradella».
Åhörarnes antal torde hafva uppgått till
inemot 2000, hvadan konserten, som gafs till
förman för Josephson-fonden, äfven i ekonomiskt
hänseende torde komma att lemna ett godt resultat.
II. A. Ö.
I Vexiö gafs den 5 febr. en af stadens
tidningar mycket lofordad konsert af den s. k.
Lund-borgska qvartetten frän Karlskrona.
—QX>—
N. Ilagström har utgifvit ett »försök till
sanglära», som vi hört vitsordas såsom ett förträffligt
arbete.
I Karlstad gafs den 13 febr. konsert i
domkyrkan för J. A. Josephsons familj, dervid
uppfördes af Josephsons kompositioner: »Jubelfest-
marsch», »Pilgrimssang», »Hemlängtan»,
»Reqvi-em», »Davids 23 psalm» och »Quando corpus».
Kjöbenhavn. Fm Erika Lie-Nissen har äter
gästat Danmarks hufvudstad och likasom vid sina
förra besök — det första 1867 — hänfört den
musikaliska publiken med sitt fulländade spel.
Kristiania. Om norska konstnärer i utlandet
nämner »Nordisk Musik-tidende» att den unge
kompositören Ole Olsen inför en samling
musikkonstnärer, kritici och musikvänner i Wien låtit
höra tvenne nya symfoniska stycken, hvilka
utfördes af dervarande konservatoriets orkester. Det
första, kalladt »Aasgaardsreien» (en af
tordöns-guden anförd nattlig dans), beskrifves såsom fullt
af karaktär och rytm samt musikalisk färgprakt.
Vissa likheter med Wagner, Berlioz och andra
har dock hr O. ej undgått. Det andra stycket
heter »Alfernes dands» och skulle ha öfverträffat
det förra, om det icke blifvit alltför långt utdraget.
Reminiscenser (fran »Danse macabre», scherzot ur
»Midsommarnattsdrömmen», »Aida») tycker man
sig dock finna äfven här. — Båda kompositionerna
äro emellertid mycket effektfulla.
Sångerskan Amunda Kolderup, äfven bekant
för Stockholms publik, gör mycken lycka vid
operan i Mainz, der hon hufvudsakligen uppträdt i
»Robert». — En korrespondent, som hört henne
som »Alice», skrifver: »Det är en njutning att
höra en sådan sångerska, och det är en glädje att
iakttaga denna harmoniska sammansmältning af
det rikaste material med den mest geniala talang
i användandet deraf.» Fröken Kolderup är
anmodad att uppträda som gäst i Kassel för att sedan,
efter hvad det säges, tillträda ett fördelaktigt
engagement vid hofoperan derstädes.
Paris. Offenbachs opera »Contes ilHojfmunm
har med mycken framgång gifvits pä Opera comique.
Operans ursprungliga 5 akter ha genom de tvenne
sista akternas sammanslagning blifvit 4 akts opera.
Texten är af Jules Barbier och Michel Carré efter
Hoflmanns sagor. Musiken beskrifves såsom rätt
underhallande och omvexlande, ehuru ej en frukt
af högre inspiration. Stilen är i allmänhet olik
Offenbachs andra operetters, och orkestern är
behandlad med hos honom ovanlig finess.
Pablo Sarasate, den beryktade violinisten,
gästar för närvarande Paris och väcker beundran
derstädes.
Madrid. Anton Rubinstein, stadd på
konsertresa i Spanien och Portugal för att sedan begifva
sig till England, har gifvit konsert i Madrid. Man
har ej loford nog stora att berömma denne
pianisternas konung, hvilken der verkligen blifvit hyllad
såsom sådan.
—1V~
Liverpool. Vid sista filharmoniska konserten
derstädes uppträdde fröken Louise Pyk och sjöng
bland annat 2 romanser af Grieg.
-vb~
Tyskland. Nya operor: På hofteatern i
Hannover har gifvits en ny opera, »Der vcrschleierte I
Prophet», texten efter Thomas Moorcs »Lalla
Rookh», musiken af en ung engelsman, W.
Stan-förd. Operan lärer innehålla anslående melodier
och en texten motsvarande karaktär. Lifliga
bi-fallsyttringar och inropningar af kompositören
be-vitnade framgången. — Hofteatem i Dresden bjöd
den 6:te sistl. februari på en ny opera »Der
IViinoolJ» (Varulfven) med text af Paul
Froh-berg, musik af grefve Hochberg. Vid operans slut
blefvo saväl de spelande som kompositören flera
gånger framropade; kritiken anser dock arbetet
ingalunda såsom något mästerverk.
-**t.-
I Dresden har nyligen dervarande
musikkonservatorium firat sitt 25-års jubileum med tvenne
konserter, anförda af kapellmästaren Wullner.
Endast forna och närvarande lärjungar vid
konservatoriet medverkade.
Mozarts »ldomeneo» har flerstädes i Tyskland
uppförts på hundrade årsdagen af dess första
uppförande i Mtinchen d. 29 jan. 1781.
~-U£~
Petersburg. Vid en konsert för välgörande
ändamål har Nikolaus Rubinstein, nyss tillfrisknad
efter en svar sjukdom, medverkat. Den utmärkte
pianovirtuosen blef emottagen och firad med en
välförtjent hyllning. — \ id en souper efter en
konsert, vid hvilken Paul Viardot lät höra sig, sändes
följande telegram till m:me Pauline Viardot i Paris:
»Apr^s concert national avec concours de votre
fils, les amis réunis portent un toast å la grande
artiste Pauline Viardot». Undertecknadt: Nikolas
Rubinstein, Davidoff, Napravnik, Brassin och öfriga
närvarande.
Poston. En ny opera i stor stil med text af
Longfellow, »Pandoras ask», har för första gängen
gifvits i denna stad och haft stor framgång.
Musiken är af en amerikanare Collins. Till
framgången bidrog mycket miss Roosevelt i Pandoræfrol.
Den äldsta musikföreningen i Europa torde
vara det i Ltrecht 1631 stiftade Collegium
tnusi-eum hvilket nästk. 29 april firar sitt 250-års
jubileum.
Vieuxtenips, som för sin helsas skull en längre
tid uppehållit sig i Alger, har skrifvit en ny
violinkonsert.
En ung polsk violinspelare, Stanislaw
Parce-wicz, har uppträdt pä en konsert i Dresden. Han
berömmes för »sin stora härliga ton, sitt
temperament och sina präktiga virtuos-egenskaper».
I Pergamo har en ny opera Arrigo II af
maestro Palminteri gjort stor lycka. Komponisten
inropades 16 gånger.
I Dar ms ta dt uppfördes d. 4 febr. för första
gången Gustav Schmidts nyaste komiska opera
»Alibi» och emottogs med sällsynt jubel. I
Wei-mar gafs denna opera eller — som den rättare
borde kallas — operett eller sångspel under
förli-det är mest af alla operor. Den berömmes för
stor melodi rikedom och särskildt för sina vackra
mansqvartetter.
Det högsta honorar Adelina Patti uppburit
för någon operaföreställning är enligt hennes egen
uppgift det, som hon erhöll i Nizza d. 10 och 13
dennes. Det belöpte sig till 15,000 francs i guld
för hvarje afton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
