Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 34. (»Ack, livad för en usel koja»).
Enligt uppgift af hr Bagge (å förut
anförda ställe) skulle originalmelodien till
denna epistel vara densamma som
an-vändts till Ratons kupletter: »Que 1’aurore
est loin encore» i Favarts sångspel
Eaton et Rosette ou La vengeance inutile,
hvilket, uppfördt första gången i Paris den
28 Mars 1753,* är en parodi af Titon
et VAurore, pastorale héroTque med
musik af Mondonville, och der den
åberopade sången har till »air»: »Il n’est point
encor 1’aurore». — De betänkligheter vi
till att börja med hyste mot riktigheten
af detta påstående häfdes snart. Vi hafva
nämligen till sagda melodi funnit en variant,
här nedan meddelad, som synes oss något
mera än den af hr B. citerade påminna om
Bellmans och begagnad till en vexelsång i
Laruettes opera-comique L’ivrogne eorrigé
(gifven första gången i Paris den 23 Juli
1759) i 2:a aktens 4:de scen, der som »air»
angifves: »Romance: Mon coeur chargé
de sa chaine» (med titel: Le modete de
ta Constance införd i vissamlingen Chansons
choisies etc., TomeV, pag. 11). Men ännu
mera hafva vi blifvit öfvertygade om alt
här verkligen föreligger originahnelodien
till Bellmans »Ack, livad för en usel koja»
derigenom att vi i partituret till
Envalls-sons lyriska komedi Colin och Babet
påträffat ytterligare en, livad början och
slutet vidkommer, med Bellmans melodi
öfver-ensstämmande variant, använd till
skolmästarens kupletter i första aktens 5:te scen:
»Ecce! nu jag jubilerar .. .», hvilka hafva
till »air»: »Likt Eneas vid sitt Troja etc».
Dessa ord utgöra början till 10:de strofen
af Fredmans epistel nr 34 och vi skulle
således här hafva denna epistels melodi
i dess första form. Detta antagande
vinner ytterligare bekräftelse af den
omständigheten att Envallsson i ett annat,
tretton år senare författadt teaterstycke,
parodien Iphigenie den andra, till en kuplett
betjenat sig af en melodi, hvartill han
anför samma »timbre» som nyss blifvit
citerad. Det ställe i original-partituret till sist
nämnda sångspel, der denna kuplett
(Iplii-genies: »Hvad min syssla jag beklagar»)
förekommer, är tyvärr defekt; men för
så vidt man kan döma af de tre takter
af sångens början, hvilka äro synliga,
visar sig alldeles påtagligt att vi här hafva
framför oss Fredmans 34:de epistels
melodi i dess nuvarande form.
Förändringen torde måhända härröra från Ahlström,
som biträdde Bellman med redaktionen af
musiken till Fredmans epistlar, dål dessa
första gången utgåfvos 1790.
Mathurin.
Ah, dieux! Quelsort ef - fro
Nous voi - ci tous deux au
Lucas.
Fin. Mathurin.
L’en-fer s’ou-vre sous nos pas. Nous voi-
Oh!vous n’é-chap-pe- rez pas.
* Sjiekules första gangen för hofvet å
Ulriksdals slott den 1 Sept. 1756 af den franska
teatertruppen.
La furie.
i
- *—?
t w m ; -
o *- j . ;
ci tous deux au diable. Oh! vous n’é-chap-
Lucas. Mathurin. D. C.
(Forts.).
Minnesblad från Skåne.
2.
Blinda Haasen.
B°t var en ståtlig figur, hade varit den
vackraste studenten i Lund, sade
man, och det var just hans, »blinde
Haa-sens», olycka, ty detta var orsaken att
en hans kamrat af svartsjuka sköt ut
ögonen på honom. Det stod mycket derom
i tidningarna; process väcktes, och H.
till-dömdes någon (årlig) skadeersättning, dock
alltför ringa för att kunna lefva deraf, sjelf
hade han ingen förmögenhet och hans
framtid var således i dubbel bemärkelse mörk.
Om han haft kunskap i musik, så hade han
möjligtvis genom att spela fiol eller traktera
något biåsinstrument haft någon inkomst,
nen det var icke fallet, förr än jag blef
hans lärare i musik. Det kom nämligen
så till, att der till förmån för den blinde
studenten blifvit gjord en insamling,
uppgående till några hundra riksdaler, och
för dem köptes hos instrumentmakaren
Ekström i Malmö ett fortepiano och
skänktes Haasen. Det var ju godt och väl,
men man hade icke betänkt, att det ej
är nog med att ega ett instrument; man
må också kunna spela derpå — och livar
i detta fall hemta lärdomen dertill? Der
fans väl i Lund musiklärare, men ännu
hade ingen försökt att lära en hlind,
hvilket också icke är någon lätt uppgift, men
tillfrågad, åtog jag mig att lösa den, och
lyckades äfven. Jag gjorde det så mycket
heldre, som det gaf mig tillfälle att
praktiskt använda en metod, som jag ej ännu
försökt, och som jag misströstade om att
någonsin få satt i utöfning i större skala,
dä dess användbarhet dittills endast mötts
af misstroende och tvifvel. .Jag hade
nämligen i juni 1837 till k. Musikaliska
akademien, för erhållande af dess bedömande,
ingifvit ett förslag till »nytt system för
tonspråkets semiografi» jemte på detta
system grundadt »förslag till lärobok för
folkskolor». Der nedsattes strax, för att
undersöka förslaget, en komité, bestående
af hofkapellmästaren Benvald,
konsertmästaren Randel, läraren i orgelspelning vid
akademien Carlson samt grosshandlaren
Lindquister. Något utlåtande hörde jag
ej af på ett par år, och då jag frågade
derefter, sade mig akademiens sekreterare,
eljest min särdeles goda vän: »Ditt
system är utmärkt, derom är ingen fråga,
men går det igenom, så svälta vi (lärare,
mente han) ihjel. »Med denna komplimang
måste jag ätnöja mig, och så fick mitt
system ytterligare hvila mer än tre decennier,
till dess att jag genom en i Mariestad bo-
ende slägting lät öfverlemna det till
akademibiblioteket i Upsala, der det emottogs
och sannolikt får hvila till alla dagars ände.
Det skulle här blifva för vidlyftigt att
försöka gifva en idé om systemet, om icke
genom en kortfattad framställning om
grunddragen dertill, och äro de:
Tonernas antal är 12 (icke 7, med »semitoner»),
indelade på 6 linier och 5 mellanrum,
och heta a, b, c, d, e, f, g, h, i, k, 1, m.
Alla förteckningar försvinna; hvarje ton
har sin en gäng för alla bestämda plats,
kan hvarken höjas, sänkas eller återställas
och representeras af ett namn, som icke
af några omständigheter kan förändras.
Systemet är med ett ord så enkelt, att
minsta barn kan fatta det, hvilket
bekräftades på min blinda elev i Lund,
hvilken var hvarken mer eller mindre
musikalisk, än menniskor äro det i
allmänhet, men som blott efter muntligt
föredrag lärde sig så mycket, att han pä
sitt piano efter 12 lektioner icke allenast
spelade skalorna felfritt, kände det
vigti-gare af ackordsläran och efter gehör tog
ut lättare stycken, utan äfven
komponerade en liten kadrilj, som icke var sä illa.
En, som följde detta med
uppmärksamhet, var akad. adjunkten Sam. Munek
af Rosenschöld, uppfinnaren af systemet
med de nitton tonerna. Han hade hos
Ekström i Malmö låtit förfärdiga ett
instrument (harmonium) med de 19 tonerna
och spelade derpå sjelf de underbaraste
saker — man trodde sig höra sferernas
harmoni — men det fans ock ingen
annan än uppfinnaren sjelf, som kunde spela
derpå, och med honom nedsteg kanske
systemet med de 19 tonerna i grafven;
dock kan det vara möjligt, att det står
upp igen, ty det finnes utförligt
beskrif-vet i en af dess uppfinnare till
Vetenskapsakademien ingifven och i dess
handlingar tryckt afhandling, hvarefter då ock
ett nytt instrument (det af Ekström
förfärdigade såg jag efter Rosenschölds död stå
på en vind i Lund i ett skröpligt tillstånd)
efter anvisade grunder kan förfärdigas.
Emellertid var Rosenschöld helt glad att
göra bekantskap med mitt system och finna
det praktiskt, menande att det gaf klaven
till en notation, tillämplig på hans system.
Om blinda Haasen har jag icke hört
någonting, sedan jag hos enkeprostinnan
Erlandson i Lund, der han då bodde,
gjorde honom förtrogen med de första
ele-menterna af tonernas konst, men med
hans syster Ebba gjorde jag några år
senare bekantskap i Stockholm, der hon
var anstäld såsom skänkmamsell hos
konditor Paalzow på Malmtorgsgatan.
Mången torde ännu erinra sig den vackra
Ebba Haase, på sin tid kanske den
skönaste qvinna i Stockholm, cch huru hon
plötsligen försvann från konditoriet. Hon
hade nämligen börjat förebrå sig, att hon
emottagit en sådan plats, der hon var
föremål för så mycken beundran, blef
pietist, gifte sig med en prest i Skåne
och dog få år derefter. Jag såg det af
en dödsannons i en skånsk tidning.
J. M. E—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
