Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thomas Becket deremot blef häftigt
bombarderad och svarade alltid med en
raskhet, som förskonade honom från att
ge pant. På det hela utmärkte han sig
genom en aplomb, som bragte både hans
ställning och hans 28 år i glömska och
un-danrödde all förvåning öfver att han ännu
deltog i ungdomens ferie-idrotter. Det
låg ju också någonting i luften, hvarför
han gjorde det.
I ett hänseende trädde emellertid
häradshöfdingens juridiska uppfostran i
dagen. Han var i allt hvad man
företog sig den ordnande och ledande
handen. Med en egen maktlysten instinkt
hade han från första stund ryckt till
sig styret, pä samma gång han med en
orubblig sjelfbeherskning förstod att
bevara skenet af en nedlåtande
eftergif-venhet.
Men herskade gjorde han! Då Anina
Flöjstrup, som nu var trettio år och
allmänt påstods ha haft en misslyckad
inklination under ett uppehåll i
Köben-havn tolf år förut, straxt vid lekens
början, då man ännu var vid bokstafven B.,
förklarade skeppet lastadt med
»beständighet», gjorde han henne med häftig
bestämdhet uppmärksam på, att skeppet
kunde vara lastadt med ting och
personer, men ej med begrepp, och fastän
det just icke var så afgjordt att fröken
förstod distinktionen, var hon icke dess
mindre villig att lemna pant.
Man hade slutligen kommit till V
såsom begynnelsebokstaf, och skeppet hade
redan varit lastadt med vintergröna,
viskor, vaxduk och mycket annat, då en
ung, skälmaktig tärna från landet,
hvilken stod vid sidan af Becket, i
förhoppning att ändtligen bringa den öfverlägsne
köbenhavnskavaljeren i förlägenhet, efter
att ha gjort en rörelse som om hon ville
kasta näsduken rakt framför sig, lugnt
stack honom den i handen med det
vanliga: »Skeppet är lastadt med —?»
»Violiner och virtuoser!» ropade
Becket. » De begge sakerna höra tillsammans;
— fråga bara herr Haller?» Hittills
hade han ej kastat näsduken till den
stolta qvinnan med det guldglänsande
håret, till henne, för hvars skull han var
hitkommen. Han viste att den allmänna
meningen hade utsett henne åt honom;
men just vetskapen härom hade
framkallat en ovisshet, som han gerna ville
befria sig ifrån. Då det ej heller gick
an att lemna ryttmästarens dotter
obemärkt, ville han nu, kanske också för
att bortjaga en mörk sky, som han såg
uppstiga på hennes panna, försöka att
hänvända sig till henne.
»Skeppet är lastadt med —?»
Det var någonting vekt och
afbed-jande i hans röst, det var en chevaleresk
hyllning i det utsökt eleganta sätt,
hvarpå han tillkastade henne näsduken.
Hennes blåa öga träffade hans under
en sekund med en kal! blixt.
»Vanskapliga witzar!» sade hon
derefter med en röst, hvars torra lugn gjorde
hela kretsen nedstämd. Men det är ju
också begrepp och ingen sak. Jag får
alltså ge pant. — Annars kunde det väl
nu vara tid att inlösa dem.»
Man hade nu ingen lust att fortsätta.
Hennes förslag omfattades derför med
en viss ifver.
Panterna blefvo igenlösta, och
dom-marne voro de från urminnes tider gamla
bekanta. (Forts.)
–––-<K*–––
Från in- och utlandet.
Oscar Byström öppnar den 1 oktober en
ny sangskola härstädes.
Svensk musiker i utlandet. Richard
Andersson, som for sex är sedan lemnade Stockholm,
liar under denna tid i Berlin med stort beröm
genomgått »die musikalische Hoclischule». Han
liar vunnit stort anseende som pianolärare, och
efter professor Barth, lärare vid mnsikal.
högskolan i pianospelning, har hr A. erhållit
uppdrag att gifva undervisning åt prinsessan
Charlotte af Saehsen-Meiningen efter prinsessans
återkomst från licsökct i Stockholm.
Husarregementet Konung Carl XV:s
musikkår firar pä sin konsert-turné i Tyskland
den ena triumfen efter den andra. I flera större
tyska blad ha förekommit högst fördelaktiga
recensioner, och I). N. anför efter Schwiibischer
Mercur af den 31 augusti följande: Kajiellot
består af idel skolade, konstnärligt utbildade
medlemmar. De blåsa mycket rent, ocli tonen i de
starka instrumenten blir livarken rå eller
liesvii-raude. Pianot är fint som i harnioiiimusiken
och föredraget i sin helhet mjukt och tilltalande.
I)< n svenske bassängaren Johannes
Elm-blad, redan länge känd i England och Tyskland
såsom framstående konsertsangare, liar nyligen
uppträdt för törsta gången pä scenen; det skedde
å hofteatern i Dresden såsom guvernören i Don
Juan. Dresdener Zeitiing prisar hans kraftiga
och sympatiska stämma, hans imposanta yttre
och väl skolade iöst samt berömmer honom för
att uttala den tyska texten klanderfritt och tydligt.
I Kristiania ha utkommit och kunna
erhållas genom alla lxik- och musikhandlare i
Stockholm vackra och väl häftade byster af
Johannes Brun, Ole Bull, Edvard Grieg, Halfdan
Kjerulf, Johan Svendsen, Hedvig
Raa-Winter-Hjelm, Laura Gundersen, Lucie Wolft’, Johanne
Juel-Reimers m. fl.
–-❖ —
Kristiania i Aug. 82.
Pä Tivoli har i sommar uppförts
Elskovsdrikken, olierett i 1 akt af C. BorgaanJ, Tromb-al
Cäzar, ojierett-fars efter franskan m. m., och
sedan skall uppföras »La reine Crinoline» af Erik
Bögli efter Hippolyte Coignards, i hvilket stycke
musiken till en del är af Offenbach.
På Tivoli och vid ett par konserter har
Leif Sandsdalen tillika trakterat med musik pä
sin 8-strängade llardanger-tiol. Hans sjiel
likasom hans program, hviiket mest omfattar
»slätter», springdansar och dylika rent nationela
sjiker, är också ganska egendomligt.
Naturligtvis lieledsigar han, såsom skick och sed är hos
sjieleiuiin på landet, sitt föredrag med ljudliga
taktstampningar att icke tala om det lifliga
samsprak han lor med sin publik före och efter
»slätterna» samt det högljudda tack, hvarmed han
under nickande mottager applåderna, som varit
så rika, att mängen stor konstnär kunde ha
önskat sig dem. Hardangertiolens egendomliga
toner och mannens ovanliga väsende har
naturligtvis mest bidragit härtill. Leif Sandsdalen
har också fägnat badgästerna på Grefsen med
sitt liesök och hade nog så smått hoppats pä att
fä spela för de kungliga, hvilken tanke han
tillsvidare fatt slå ur hågen alldenstund han
råkat ut för olyckan att blifva så illa slagen, att
han måste foras på sjukhospitalet. Han är mest
liekant i sin hembygd Telemarken, och slåttern
»Kivlemöerne» kan väl betraktas som hans
huf-vudnummer.
I midten af September kommer den lilla
7-äriga pianisten Marie Hansen, som nu en tid
studerat i Paris, att gifva en konsert härstädes.
Vore det ej for det man ju vet att sådana
underbarn existerat förr och för det man kan
förutse att hon ej heller blifver den sista, skulle
man stanna i tvifvel öfver alla de berömmande
intyg, som hon erhållit. Men är man skeptisk
nog att icke vilja tro pä att en smula af
underbarn sitter i detta lilla liufvud, så blir man
omvänd när man ser hennes testimonier fran
sådana män, som A. Timmer och Stephen Heller.
Jag har just en afskrift af ett sadant liggande
framför mig, i hvilken Timmer, hvars elev hon
varit i 2 år, uttalar sig sålunda, att hon eger
en lysande musikalisk begäfning och utförer utan
ringaste ansträngning de arbeten, som aliiggas
henne. »Hon», siiger lian vidare, »liesitter rask
uppfattning af stilen, godt minne och god
taktkänsla, dessa en konstnärs tre stora egenskaper.» —
Heller säger, att han blifvit helt förundrad öfver
de stora anlag detta barn eger och spår, att hon,
om medel ej kommer att fattas henne, efter
några år komme att blifva en »pianist af första
ning».
Nästa är kommer Svendsen till fromma för
vårt musikaliska lif att öfvertaga ledningen af
musikföreningen, medan i Bergen »Harmoniens»
ledning kommer att öfvertagas af Holter efter
Grieg. — Griegs helsotillstånd skall ledsamt
nog ej vara riktigt godt. Han bor i sommar i
Ullensvang, men tänker att i vinter äter slå sig
ned i Bergen. Holter är en dugtig och
talangfull musiker och komponist, hvarföre
Bergen-sarne, då ombyte måste ske, böra vara glada
öfver att få en så vigtig jiost besatt på detta sätt.
Neupert tänker draga ut pä en konserttournée
till Amerika, och man vill här veta att
densamma skall komma att utsträckas ända till
Australien.
Komponisten Sinding, hvilken såsom man
torde erinra sig gjorde stor lycka här som
komponist, har fått ett af statens konstnärstipendier
på 1500 kr.
Ett liesök af madame Trebelli med sällskap
liar väntats låta höra sig på Kristiania teater,
men detta liesök blef 0111 intet. Med september
bruka emellertid de främmande konstnärerna
komma, och det skall vara utsigt till att dessa
för konst och publik goda och nyttiga bestik
komma att Ixirja med Saint-Saéns. Emellertid
är detta så till vida osäkert, som det till stor
del kommer att bero på abonnemang, dä han
110g önskar garanti för besöket. Ett annat
hinder torde företaget ock konmia att stranda på,
nämligen en tillräckligt stor orkester, ty någon
sadan ha vi icke egentligen, då de få som spela
vid våra teatrar ofta icke kunna deltaga i större
orkestrala tillställningar, hvartill orsaken ofta är
den, att de iifven iiro anstälda vid
militärmusiken och följaktligen tjena tvä herrar. Svendsen
har ju visat, att han kan skrapa tillsamman en
temligen stor orkester, men detta liar väl till
stor del sin grund i, dels att en livar känner
att dennes instruktiva ledning kommer honom
till nytta, och dels att en hel del af härvarande
dilettanter medverka i musikföreningens orkester.
Dessutom skola vi ej glömma, att det här gäller
understödjande af en norsk sak, och när har
man hört att icke norrmännema då iiro färdiga.
För en utlänning deremot torde det bli svårt
att sjiela tillsammans med en orkester, som
lie-står af så olika elementer. Det är alltså ej stor
utsigt för Saint-Kaens kommer hit.
Musikföreningen kommer väl kappest att
bölja sin verksamhet förr iin i novemlier. Den
i Stockholm äfven liekanta sångerskan fröken
Lona Gulowsen har efter ett tilländagänget
3-arigt engagement i Schwerin lemnat denna stad
och tagit engagement i Magdeburg. S.
––*––-
Leipzig. Stadtteatern under Max
Staege-manns direktion öppnades d. 1 aug. med en
af musik och lefvande bilder illustrerad prolog
samt Beethovens ouvertyr »Weihe des Hauses»
och Lessings »Minna von Bamhelm».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
