- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 4 (1884) /
121

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o IG.

Redaktion: ADOLF LINDGREN. FRANS HUSS,
Expedition: HUSS Si BEER.

Stockholm den 15 Oktober 1804.

Pris: Helt är 6 kr. Hälft är 4 kr.
Lösn:r 30 öre. Annonspris 20 öre petitrad.

Wilhelmine
Holmboe-Schenström.

(Ur norska »Dagen».)

^jj^orge har liittils icke kunnat mäta sig
»rys nied sin östliga nabo på
sångkonstens område. Sverige var redan före
Bellmans tid kändt för sina
söners och döttrars lust och
lätthet för att tillegna sig
vackra melodier och
åter-gifva dem i sång. Jenny
Lind och Kristina Nilsson
hade hunnit verldsrykte,
innan någon norsk
sångerska af betydenhet gjort sin
debut. Men icke desto
mindre fins det hos båda folken
en sångbotten, som gifver
genljud och rör hjertan när
anslaget sker på rätta sättet.

Den omedvetna längtan,
hvarmed de norska
har-dangerfiolerna sträfvade mot
ljuset och de högre
regionerna sprang fram i klar
och lysande verklighet i
Ole Bulls stråke, och
säter-jäntans melodiska trallande
af folkmelodierna går
gradvis öfver till den rationelt
utbildade sången, medan
den konstlösa skolan i skog
och mark aflöses mer och
mer af moderna
konservatorier.

Bland de ytterst få
norska sångerskor, som icke
blott hos sig sjelfva känt
lusten och begåfningen för
en längre gående utveckling,
utan äfven lyckats tränga sig
igenom med sin kallelse och uppnå
berömmelse i utlandets stora och kritiska
städer, intager fru Wilhelmine
Holm-boe-Schenströin en framstående plats.
Man kan i det afseendet utom henne
nämna ett par damer, af hvilka den nu
aflidna fröken Anninda Kolderup kojn
längst. Hade fröken Kolderup förnämli-

gast i Tyskland vunnit rykte, så är det
i Italien och Frankrike som fru
Holmfaoe-Schenström vunnit sina mesta lagrar och
gjort sitt artistnamn L’hombino kändt
och älskadt i vida kretsar.

Wilhelmine Holmboe är dotter till
nu aflidne Sorenskriver Holmboe i Nordre

Wilhelmine Holmboe-Schenström,

Söndmöre. Hon säg dagen på den vackra
gården Fredsberg, hvars natursköna
om-gifningar harmonierade så väl med
föräldrarnas för allt skönt öppna sinne.
Musiken var ej heller främmande för huset,
och den lilla Wilhelmine visade redan
tidigt mycken lust och betydligt anlag
för denna konst. Emellertid anade för-

äldrarna knappast, att barnet allaredan i
de år, då de flesta föredraga att leka
med dockor, hade fattat sin
framtidsupp-gift med ett allvar långt öfver hennes
år. Så ihållande visade sig hennes lust
för musiken, alt fadern gaf efter för
hennes önskan, och då Wilhelmine blifvit
konfirmerad och utvecklade
en skönhet, som ej hörde
till den vanliga, men det
oaktadt ej hade någon tanke
för hvad som i regeln
brukar intressera vackra och
féterade damer, blef det
beslutadt, att hon skulle
resa till Kristiania för att
der mera odeladt offra sig
åt det fack, hvartill hon
be-stämdt invigt sig. Sina
sångstudier begynte hon i
Kristiania för den tyske
organisten Magnus, som då
var en mycket eftersökt och
verkligen rätt dugtig lärare.
Pianolektioner tog hon hos
Halfdan Kjerulf, om
hvars panna redan
berömmets gloria strålade, och
som likaledes både förstod
att uppfatta och uppmuntra
Wilhelmines talang, liksom
det var efter hans
trängande uppfordran hon
beslöt sig för att efterkomma
fröken Erika Lies anmodan
till henne att assistera vid
den första konsert, som
fröken Lie gaf i Kristiania.
Fröken Holmboe sjöng den
stora arian ur »Figaros
bröllop» och tilldrog sig både
publikens och kritikens
uppmärksamhet genom sin röst och den
säkerhet, hvarmed hon uppträdde, hvilken
var så olik de flesta debutanters rädda
och tafatta väsen.

Hon skref nu till sin får, som så
gerna gjorde allt för att tillfredsställa
hennes önskan, och bad att få fortsätta
sina studier, i sångkonstens rätta hem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1884/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free