Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filantrop och spiritist i en person, en
öfvermåttan nervös och excentrisk, men
också högt begåfvad personlighet. Hon
och hennes gemål, en f. d. officer, som
ilå synes hafva spelat en mera passiv
rol, hvilken han sedermera, såsom vi
tå se, trädt ur, einottogo den till London
anlände komponisten ytterst hjertligt och
bjödo honom att betrakta deras hus som
sitt eget, hvilket anbud också antogs af
Gounod, som bodde der i tre år, ända
till dess han lemnade England.
Det äkta parets egendom, Tavistock
House, hade en gäng varit bostad för
Charles Dickens, och den berömde
romanförfattaren brukade der gifva teatraliska
aftonunderhållningar. Då mr Weldon
köpte huset, lät han med mycken smak
förändra dess inre och älven inrätta der
en stor konsertsal för sin gemåls
musikaliska produktioner med sina elever.
Denna sal blef nu fullkomligt invigd åt
Gounodkulten. Mrs Georginas entusiasm
kallade nu till lif en Gounodförening, som
i detta rum bragte till utförande de verk,
som tondiktaren i behaglig ro skapade
der uppe i husets öfversta våning. Hon
erbjöd honom vidare medel till att
under firman J. Goddard grunda ett eget
förlag och tillförsäkrade honom såsom
andel i vinsten en summa af 8,000 pund,
som Gounod bestämde till hemgift åt sin
dotter Jeanne.
Dessutom gjorde fru Weldon i
pressen en med lika stor ifver som
skicklighet arrangerad propaganda för sitt ideal,
bekämpade hans förra förläggare oeh
samlade i sitt hus en troende skara, som
ärade den franske komponisten som en
ny konstens Messias och tände rökverk
för honom så snart han visade sig i den
intima cirkeln, der också flera hundar
och en kanin hade sin plats, emedan,
som det påstås, mrs Weldon ansåg sina
förfäders anda innebo i dessa. Att denna
dam trodde sig i Gounod hafva funnit
ett musikaliskt medium, genom hvilket
hon ville sätta sig i förbindelse med en
öfverjordisk verids spiritualistiska musik,
förklarar tillräckligt hennes vördnad för
maestron: men för att visa Georgina
äf-ven från en annan sida, må ock nämnas,
att hon tog upp från gatan föräldralösa
barn och olyckliga varelser, för livilkas
uppfostran och oinhägnad hon drog
försorg.
Gounod å sin sida lutade af gammalt
åt mysticismen, såsom man vet, och hade
i sin ungdom, likasom Fr. Liszt, en epok
af religiöst svärmeri, då han ville bli
munk; det är sålunda förklarligt att detta
spiritistiska hokus-pokus — åtminstone för
någon tid — slog an på honom, likasom det
ä andra sidan är naturligt nog att
konstnären kände sig smickrad af de
hyllningar, som skänktes honom. Han höll till
godo dermed i tre år — så länge
stannade han, som sagdt, hos Weldons i
Tavistock House — så mycket hellre som
lians finanser blomstrade under tiden, tack
vare den med allt sitt svärmeri dock
ganska praktiska frun, och han komponerade
här af hjertans lust bland annat sin stora
femaktsopera »Polyeucte», melodramen
»Jungfrun af Orleans», den komiska
operan »George Dandin», flere sånger och
talrika religiösa verk, såsom oratorier och
messor.
Gounod-sällskapet hade att fägna sig
åt den skönaste blomstring; af 8,000
pund för Gounods Jeanne voro redan 6,000
lyckligen sammanbragta, och drottningen
hade just skickat mästaren en inbjudning
att gifva en konsert i Windsor, — då denne
plötsligen försvann från England för att
återvända till Paris, hvilket naturligtvis
satte en hel Ilod af sqvaller i rörelse. Det
hade redan hetat att Gounod skulle
såsom en annan Tannhäuser ha varit
fängslad i Venusgrottan, — i alla fall hade
han ej länge bönfallit »O drottning,
gudinna, låt mig gå!» Utan långt afsked
hade han begifvit sig derifrån och till
och med lenmat efter sig partituret till
»Polyeucte», som han sedan måste skrifva
på nytt för pariseroperan. (Forts.)
–––*––-
Korrespondens från England.
Newcastle on Tyne. Den svenska
fiolspelerskan fröken Anna Lang
uppträdde med stormande bifall på en
konsert i Newcastle Town Hall den 6
Mars. Hon spelade med verve och
elegans »Souvenir de Haydn» af Leonard,
Svendsens förtjusande »Romance
Norwe-gienne» samt en Mazurka af Wieniawski.
Fröken Lang är en stor favorit här,
liksom öfver allt livarcst hon uppträder i
England, oeh kan med säkerhet motse en
lysande framtid.
Hon är för närvarande bosatt i
London och har under Februari månad spelat
på 3 konserter i Liverpool samt vidare
uppträdt i Oxford, Leicester, Dublin etc.
I början af April väntas Liszt till
London, der han lofvat öfvervara en
konsert i S:t James Hall, då hans oratorium
»Saint Elisabeth» kommer att gifvas
(oratoriet har redan blifvit uppfördt 2 gånger
i London); Liszt blifver under sitt
besök i London Mr. Littletons gäst.
Little-ton är en af dclegarnc i Novello & Evers
musikfirma.
Den 4 Febr. uppfördes för första
gången i England på engels k a sp råk et
Marehettis opera Ruy Bias af Carl
Rosas operacompany å The royal court
tliea-tre i Liverpool. Carl Rosa ämnar gifva
denna opera i London, under säsongen,
med samma personal och uppsättning.
Drottningens parti utfördes af M:me
Marie Roze-Mapleson, Ruy Bias’ af Mr.
Va-lentinc Smith, en ung, lofvandc
tenorsångare.
Den 16 Jan. dog helt plötsligt Joseph
Maas, Han var ansedd att vara
Englands förste oeh bäste tenorsångare. Han
hade en utmärkt vacker och omfångsrik
tenor och var en god konsertsångare, men
en klen aktör. Mr. Lloyd är för
närvarande Englands förnämste tenor, men
han sjunger aldrig på scenen. * *
Från Scenen och Konsertsalen.
Mars Stora Teatern.
1. Kossini: IVilhelm Tell.
3,6,8. Massé: Paul och Virginie, opera i
3 akter och 6 tablåer af Jules Barbier
och Michel Carré, öfvers. af Ernst
Vallmark. Dansen af Théodore, nya dekor,
af C. Jansson. (Virginie, Mad. de la Tour,
Marguerite, Meala, en negergosse: frokn.
Andersson, Javette, fru AV. Strandberg, fru
Killing, frk. Karlsolm; Paul, Domingo, de
S:t Croix, de la Bourdonnais: hrr
()d-mann, J.undtpust, Forstén, Rosén.) l:a
gången.
5. (’lier uh i ni: Vattendragaren. (Constance,
Marcellina, Elina: frk. Ek, fru Edling,
frk. Lanrin; Mikeli, Armand, Antonio,
Daniel, Semos: hrr Lundquist, Sellman,
Lundmark, Håkanson, Ohlsson; 2
officerare: hrr Sellergren, Rosén; en bondflicka:
frk. Javette.)
» Adam: Xurnbergerdockan.
7. M ozart: Don Juan.
10. AVeber: Friskytten. (Agatlia, Anna,
Kasper, Max: frk. Ek, fru Edling, hrr
Strömberg, Lundmark.)
14. Wermländingarne.
Nya Teatern.
1,3, 5, G. v. Flotow: Pianella.
4,7,11. Offenbach: Fortunios risa. (Marie,
A’alentin, Fortunio: frkn. Jonsson, Sjöberg,
hr Mallander.)
4,G,11. En vallson: Kronfogdarne.
Södra Teatern.
2—4. Lenhardt: Yngste löjtnanten.
5. Ilervé: Lilla Helgonet.
Musikaliska Akademien.
3. Filharmoniska sällskapets 2:a årskonsert.
Berns’ Salong.
7. Matiné af E. och T. Ysaye, hr Sal. Smith,
frök. Spångberg samt orkestern under dir.
Meissners anförande (till förmån for
Eu-geniahemmet).
Paul och Virginie, Stora teaterns
första nyhet för säsongen, som väntades
blifva färdig i slutet af förra månaden,
gjorde sitt inträde på vår första operascen
den 3 Mars inför i det närmaste fullsatt
salong under flere gånger upprepade
bi-fållsyttringar och framropningar af
huf-vudpersonerna. Någon större succés fick
man dock ej bevittna, ehuruväl en livar
af de medverkande skötte sitt parti väl
och operan under herr Nordquists ledning
gick alldeles förträfligt för att vara en
premiere. Vi hafva i ett föregående
nummer redogjort för det musikaliska
innehållet och vilja nu i korthet nämna
något om handlingen och framställningen.
Första tablån spelas i Marguerites
bambuhydda, der hon och Virginies mor, fru
de la Tour, i en vacker om än något
utdragen duett tala om sina barn och om
planen att sända bort Paul till Indien.
Slafven Domingo, som nu inträder, får
höra detta och söker afstyra det i en sång,
»Sänd icke bort vår unge vän så kär»,
som hör till operans vackraste melodier.
Folk skyndar förbi den öppna dörren till
hyddan för att taga emot ett franskt skepp,
som närmar sig hamnen. Deras körsång
hör äfven till operans bästa nummer.
Domingo blir ensam, det utbryter ett
oväder och Domingo skyndar ut efter
mödrarna som gått ned till hamnen. Paul
och Virginie komma inspringande i
hyddan under elt bananasblad till skydd för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
