Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manon.
Optra comique i fem akter — tredje akten
i två tablåer — af Henri Meilhac
och Philippe Gille.
Musiken af J. Massenet.
®å denna opera innan kort lär
komma att göra sitt första
inträde på vår operascen, må en
kort framställning af textinnehållet
efter klaverutdraget här meddelas.
Hufvud personen är, efter hvad titeln
visar, »Manon Lescaut» (såsom operan
först kallades), och handlingen är
byggd på den berömda romanen med
samma namn af Prevost d’Exiles, som
deri med sympati skildrar hjeltinnans,
cocctten Manon Lescauts, öden. Operan
uppfördes första gången den 17 jan.
1884 på Opéra Comique, och
komponisten har till egnat sitt partitur åt
den berömda operasångerskan madame
Miolan-Carvalko, såsom bekant gift med
teaterns direktör. Den framgång operan
der rönte tillskrefs till ej ringa del
hufvudrolernas förträffliga utförande af
m:me Heilbron (Manon) samt hrr
Ta-lazac (Grieux) och Taskin (Lescaut).
Operan har sedan från Paris hittat väg
till flere utländska scener.
Personalen i pjesen utgöres af:
Manon Lescaut, Javotte, Pousette, Rosette,
chavalier Des Grieux, Lescaut, grefve
Des Grieux, Guillot de Morfontaine,
De Brétigny, en värdshusvärd etc. I
körerna förekomma invånare af båda
könen i Amiens och Paris, resande
herrar och damer, handlande af begge
könen, bärare och postiljoner, kyrkfolk,
sprättar, spelare, falskspelare.
Handlingens innnehåll är följande:
Första akten. En stor gård till ett
värdshus i Amiens. Guillot uppträder
ropande efter värdshusvärden, hvari
Brétigny sedan instämmer jemte
Pousette, Javotte och Rosette.
Värdshusvärden träder slutligen fram, och på
de hungrande och törstande gästernas
uppmaning att servera dem mat,
uppräknar han hvad han har för
läckerheter att bjuda dem. Kypare
tillkallas, bära servis och maträtter in i en
paviljong, dit samtliga gästerna begifva
sig. Värden stannar ensam kvar. Han
har lofvat påtinga första plats i
postvagnen åt Chevalier Des Grieux.
Åtskilliga personer närma sig och synas
ämna taga värdshuset i besittning.
Värden går in på sitt kontor.
Hotellklockan ringer, och bland de
inträdande befinner sig Lescaut med ett
par gardister till följeslagare; han har
kommit att här invänta sin kusin. I
fonden ser man postvagnen stanna på
gatan, resande af båda könen uppträda
larmande, deribland några gamla
damer, som klaga öfver förstörda
toaletter och saknade effekter. Under
tumultet inträder Manon och stannar
förvånad öfver uppträdet. Hennes
ungdom och skönhet väcker uppseende.
Lescaut finner genast, att det måtte
vara hans väntade kusin, presenterar
sig, och då Manon får höra att han
är hennes kusin, ber hon honom
omfamna sig. Lescaut tycker henne vara
charmant och en heder för familjen.
Manon ber honom ursäkta hennes
pratsamhet, det är första gången hon är
ute och reser. Folkhopen aflägsnar
sig och Lescaut går att taga reda på
Manons saker. Guillot framträder på
paviljongens balkong, får se Manon
och blir betagen. Han gör henne sin
cour, men hon skrattar åt honom och
finner honom mycket löjlig. Han
säger sitt namn och förklarar sig blifva
ytterst lycksalig, om hon ville skänka
honom ett ord af kärlek. Brétigny
och de tre dameima visa sig äfven på
balkongen och göra narr af Guillot.
D.nne hviskar till Manon, att han
väntar en postiljon med en vagn, som
hon får begagna sig af, och . . . bon
bör förstå hans mening. Lescaut
inträder och strax derefter de båda
gardisterne, som vilja hemta honom. Han
skall nu begifva sig till kasernen, men
uppmanar Manon att vara på sin vakt,
han är skyldig, säger han, att vaka
öfver familjens heder. Han aflägsnar
sig, och de andra gå in i paviljongen,
lemnande Manon ensam. Des Grieux
kommer in utan att i början ge akt
på Manon. När han får syn på henne,
blir han utom sig af förtjusning och
närmar sig benne. Han förklarar henne
sin kärlek, hvilken af Manon besvaras.
En postiljon anmäler att Guillots vagn
är framme, och de båda älskande resa
sin väg i denna. Lescaut återkommer,
Guillot får kännedom om Manons
af-resa, och den olycklige, u’sinnige
älskaren blir föremål för allas gyckel,
sedan de tre damerna, värden och en
hop folk samlats och fått reda på
händelsen. •
Andra akten. Ett rum i Des Grieux’
och Manons bostad. Des Grieux sitter
och skrifver. Manon nalkas honom
bakifrån och söker läsa hvad han
skrif-vit. Han skrifver till sin far för att
omtala sin förbindelse med Manon och
vinna hans bifall till föreningen med
henne. Man hör buller utanför. En
tjenarinna inträder och anmäler ett par
herrar, af hvilka den ene säger sig
vara en slägting till madame —
Manon förstår genast att det är Lescaut
— den a:, dre, säger tjenarinnan sakta
till Manon, bor strax bredvid och
älskar er. Manon frågar hviskande om
det är Brétigny och får till svar, att
det är han. De träda in, Brétigny i
gardistuniform, och Lescaut uppträder
med stränghet emot de unga tu, men
lugnas, då han får veta att Des Grieux
vill gifta sig med Manon. Denne
uppmanar honom att läsa brefvet till hans
far, hvilket skall öfvertyga honom att
han talat sant. Då Lescaut drager
sig åt fonden med Des Grieux, passar
Brétigny på att underrätta Manon
derom, att grefven, Des Grieux’ far, redan
samma afton tänker föra bort denne.
Manon vill förekomma det, men
Brétigny ålägger henne att ej nämna
något för Des Grieux. Han aflägsnar
sig derefter med Lescaut. Tjenarinnan
kommer in att duka till supén. Des
Grieux går hort med sitt bref och
återkommer sedan att supera med
Manon, som sorgsen i väntan på deras
skilsmessa deltager i måltiden. Det
klappar på porten. Manon vill söka
hindra Des Grieux att gå ut och öppna,
men han ler åt hennes barnslighet och
lemnar henne. Nu hör man en vagn
rulla bort. Manon går till fönstret,
och under utropet »min stackars
Chevalier!» öfverlemnar hon sig åt
utbrottet af sin smärta.
Tredje akten. Första tablån. En
folkfest i Cours-La-Reine. Bland träden i
parken ser man butiker med
handelsvaror af alla slag. En mängd folk är
i rörelse och de säljande förfölja
förbigående, utbjudande sina varor.
Pousette och Javotte träda fram från
danssalen, hvarifrån man hör
orkestermusik. Lescaut visar sig, anfallen af de
säljande. Sedan han gått uppträda
Javotte, Rosette och Pousette jemte
Guillot och Brétigny ssmt slutligen
Manon, eskorterad af den sistnämnde
och flera unga herrar. Man undrar
hvem hon är, denna »prinsessa» eller
»hertiginna», och några upplysa nu
de andra, att hon är Manon, »den
sköna Manon , som också med ett visst
koketteri erkänner att hon är vacker
och firad.
Hon aflägsnar sig mot butikerna i
fonden, följd af nyfikna. Grefve Des
Grieux uppträder på platsen, och då
Brétigny yttrar sin förvåning öfver att
finna honom i Paris, säger han att det
är hans son, som hållit honom kvar
der. »Chevaliern?» frågar Brétigny.
»Chevalier är han ej mer», svarar
grefven, »han heter nu abbé Des
Grieux och vistas i S:t Sulpice.»
Manon har närmat sig och fått höra
detta men sedan gått tillbaka mot
fonden. Brétigny låter grefven veta, att
hon är den, som förorsakat chevalierns
förvisning till klostret. Manon närmar
sig grefven, som finner henne
charmant och väl förstår att hon intagit
sonen. Manon söker utforska om hans
son ännu har henne i minne, men
grefven försäkrar, att sonens hjerta
nu är slutet för jordens lyxka och att
han glömt det förflutna, hvilken
upplysning gör Manon stor sorg. Folket
börjar jubla öfver att operans balett
skall uppträda, och en balett följer nu
i flere nummer. Manon tror ej att
chevaliern alldeles glömt henne; hon
får se sin kusin Lescaut och ber
honom ställa om att hon blir förd till
S:t Sulpice, hvaröfver han yttrar sin
stora förvåning. Tablån slutar med en
kör: »Det är fest på Cour-La-Reine,
der man dansar och dricker koijungens
skål!»
Andra tablån. Samtalsrummet i S:t
Sulpice. Man hör en orgel, och frän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
