Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ined undantag af tioårsperioden 1868
—1878, då det var alldeles borttaget
från repertoaren. På premieren
åter-gåfvos de vigtigare rolerna af följande
personer: brukspatronen hr Wennbom,
Vilhelm hr G. Kinmansson, Lotta m:lle
Fundin, proste:: hr N. W. Almlöf, Sven
Erson hr Svensson, Lisa m:lle Bock,
Erik hr Strandberg, Ola hr Pfeiffer,
Britta m:lle Torsslow, Jan Hansson
hr L. Kinmansson, Annika fru
Wennbom, Anders hr Söderberg, Anna fru
Hjortsberg, Per hr Jolin, Löpar Nisse
hr Hjortsberg.
I »Tannhäuser» har fröken Frödin
haft en ny rol som Venus, som i henne
hade, särdeles i det yttre, en god
representant. Sångpartiet
åter-gafs vårdadt, tonansättningen
tycktes oss fastare än vanligt.
I Elisabeths rol var fru Brag
särdeles tillfredsställande. Hr
Bratbost syntes mindre väl
disponerad som Tannbäuser.
En ytterligare
barnföreställning af »Hans och Greta»
har äfven egt rum.
Södra teatern har haft god
framgång med »Gasparone»,
hvari fru Berg varit mycket
firad. Operetten har också
hunnit gifvas 25 gånger
sedan den 20 januari.
Konserternas antal under
månadens första hälft har
varit ansenligt.
Den konsert å k. operan,
som var en repetition af
Musikföreningens konsert ett par
dagar förut, bevistades af
konungen samt prinsarne Carl
och Eugen samt nästan fyld
salong. Bifallsyttringar och
inropningar spenderades
rikligen, särskildt hyllades
härmed hr Stenhammar för sin
kantat »Snöfrid». Denna lär
förskrifva sig från 1891, men
röjer så stort herravälde
öf-ver orkestern, att man vill
tro instrumentationen tillhöra
en senare tid. Kantaten,
börjande med en kort,
stormhvi-nande inledning, innehåller
flera vackra melodiska strofer, såsom i
början och slutet, samt det vackra
mellan stycket »Nu synes en vik», hvartill
öf-vergången från den stormande
orkestersatsen som föregår (»Utgårds vilda
jagt!») är lyckligt funnen. Dramatiskt
lif och verksam orkestrering utmärka
deuDa förtjenstfulla kcmposition mer
än originel och melodisk uppfinning.
Solisterna, fru Edling, fröken Sidner
och hr Gentzel utförde sina partier
utmäikt; hr G. med sin särdeles vackra
tenor var en ny angenäm bekantskap.
Orkestern och dirigenten gjorde sin
sak con amore, likasom kören.
Gold-marks »Sappho» uvertyr, som inledde
konserten, är en fantasirik komposition,
full af vackra klangeffekter, specielt
kombination mellan harpor och andra
instrument, endast lidande af en för
lång tch tröttande mellansats, hvars
svårigheter också ej fullt öfvervunnos.
Aftonens skönaste nummer var
oomtvistligt Beethovens körfantasi op. 80, hvars
tema förekommer i en hans romans och
påminner om nionde symfoniens
kör-tema Hr Stenhammar skötte
förtiäff-ligt pianopartiet i denna. Fantasien
gafs här af Filharmoniska sällskapet
i maj 1887. Wagners storslagna final
ur »Parsifal», som äfven förut gifvits
bär, afslutade konserten. Nu hade
tillkommit ett klockspel (företrädande
kyrkklockor), som skulle ha gjort bättre
effekt med renare stämning. Numret är
i konsertsalen af något tröttande längd,
skildt från handling och sceneri.
Kören, solister, dirigent och orkester
hyllades lifligt nu liksom vid konserten i
Musikaliska akademien för den
ovanligt underhållande konserten. En rik
ovation bringades den talangfulle
komponisten hr Stenhammar.
Operakonserten i lördags, hvarvid
fröken Margarethe Petersen och hr
Such medverkade, var ej mycket
besökt. Densamma inleddes med
uvertyren till »Donna Diana» af E. N. von
Reznictk, en spirituel, fint
instrumen-terad, melodisk komposition, som man
ofta får se på utlandets
konsertprogram. Berömligt omtalas äfven den
komiska operan, hvartill den hör.
Komponisten är född 1861 i Wien, son af
tn högre militär, och har studerat i
Leipzig samt skrifvit 3 tidigare operor,
»Die Jungfrau von Orleans», »Satanella»
och »Emmerich Fortuna», gifna i Prag.
Frök. Petersen dokumenterade sig nu,
såsom på sin konsert, som en god
sångerska med vacker röst, men
föredraget är något kyligt, icke af natur
att hänföra, såsom man kunnat vänta
sig af utländska omdömen om hennes
sång. Hr Such har en stor teknik
och spelar med smak, men hans ton
är ej stor och saftig, hvarför han ock
lyckades mindre väl med
Beethoven-konserten än med Sarasate-numret, som
inbringade konstnären lifligt bifall och
inropningar. Stråk orkesterns utförande
af Tschaikovskys Elegie och Vals, den
senare bisserad, förtjenar allt
beröm och det lifliga bifall,
som agnades såväl denna, som
orkestern i sin helhet, efter
uvertyren, och dirigenten hr
Nordqvist. Hr Suchs och
fröken Petersens egen konsert
var ej mycket besökt. Frök.
P. anslog mycket med »Kennst
du das Land» ur »Mignon»
och sånger af Schytte, Strong,
Lessman och Riickauf, mindre
med Dyvekesår gern a af Heise.
Hr Such spelade briljant
Pa-ganinis D dur-konsert, hvars
svårigheter han dock ej fullt
bemästrade, och väckte stort
bifall med Paganinis »Moto
Perpetuo» och Sarasates
Bolero; äfven Svendsens
Romans och Chopin-Wilhelmjs
Nocturne samt ett solonummer |
af Bach väckte bifall och
föranledde flera inropningar.
Fru Nansens konserter
gåfvos, som mau kunde vänta,
inför en fulltalig publik, och
det själfulla föredraget
framkallade de lifligaste
bifallsyttringar. Programmets
innehåll sakna vi utrymme att
meddela. Fru N. biträddes af hr
Tor Aulin, som på sista
konserten tillsammans med hr V.
Stenhammar spelade ett par
förträffliga fantasistycken af
Lange-Müller. —
Violoncellisten i hofkapellet Bach hade på sin
matiné en ganska talrik publik. Sjelf
väckte han mycket bifall med Brahms’
vackra violoncellsonat, stycken af Popper
och sin egen komposition, Romance,
samt deltog med hrr L. Zetterquist
och C. Nordquist i Beethovens herrliga,
utmärkt spelade Serenadtrio. Storsuccés
vann hr Bergström med sin sång,
ac-kompangerad af prof. Hallström. Fröken
A. Waldau biträdde med sånger,
deri-bland en, »Sångarfröjd», af hr Bach
väckte bifall. Hr J. Lang och fröken
G. Samuel ackompangerade förtjenstfullt.
Särdeles entusiastiskt bifall följde på
hr Zetterquists utmärkta violinspel i
RafFs cavatina. — Hr Lennart
Lundberg konserterade inför talrika åhörare
och med rikt bifall. Väl utbildad tek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
