Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lundqvist voro förträffliga i sina förut
gifna roler och fru Brag var en rätt
behaglig Ingeborg, som med sin vackra
och väl sjungna stora aria i tredje
akten tillvann sig fortjent bifall. Operan
gick bra nog, ehuru inöfningen torde
ha varit något för knapp, såvida ej
8ufflören skötte sin tjenst alltför
nitiskt. — I operan »Martha», som
fortfarande tycks ge goda hus — hvilket
tycks visa att den stora publiken ännu
har sinne för melodifrisk, lättnjuten
musik — har herr T. Hofer gästat
eller debuterat såsom Plumkett. Hr
Hofer, som är tysk, sjöng partiet på
tyska, men gift med en svenska är
han någorlunda hemmastadd med vårt
språk, som också användes i en och
annan strof, hvarmed han muntrade
publiken. Herr Hofer har en
omfångsrik röst, som går dugtigt på djupet
och den klingar ej illa, om också
nationaliteten eller språket gör tonen
något instängd och framställningen
litet tung. En god apparition och
ledigt spel med goda komiska pointer
utmärkte den dramatiska
framställningen. Ufriga rolinnehafvares
förtjenst-fulla medverkan i operan ha vi förut
framhållit.
Af konserter ha vi också att
om-förmäla ett betydande antal, främst i
samband med operaföreställningarne
den 5 symfonikonserten å operan
under hr Nordquists ledning. En nyhet
var programmets första nummer,
konsertuvertyren »Vår» af Goldmark, en
underhållande af vårfläkt och fågelsång
genomandad tonsättning. På denna
följde fader Haydns mästerliga
militärsymfoni, hvars alla satser, oberörda af
tiden, aldrig förfela att skänka den
sanna musikaliska njutning, som det
verkliga inspirerade snillet kan bereda.
En musik af gedigen halt är också
Svendsens rapsodi i norsk folkton,
förträffligt instrumenterad, utan den
öfver-la8tning med tonmassor, den
grumlighet och det harmoniska effektsökeri,
som nutidens orkestermusik så ofta
företer. Slutnumret, Brahms’ 2:a
symfoni hör till hans mera lättfattliga
tonsättningar, särdeles hvad första satsen
och det behagliga allegrettot
vidkommer. Konserten var fåtaligt besökt
men bifallet rikligt, särdeles efter
Svendsens Rapsodi, som bisserades.
Utförandet, särdeles af de tre första
numren, lända såväl dirigenten som
hofkapellet till beröm.
Hrr Bäck och Stenhammar spelade
ock för en fåtalig men intresserad
publik på sin soaré med »slavisk
musik», inledd med rätt underhållande
variationer på 2 flyglar af Edv. Schütt
(f. 1856 i Petersburg, bosatt i Wien)
och afslutad med intressanta slaviska
dansar af Dvorak likaledes för 2
pianon. Ett annat pikant nummer af denne
böhmiske tonsättare var en Suite, som
med stor talang återgafs af hr Bäck.
Med mycken bravur spelade hr
Stenhammar Rubinsteins svåra etude »på
! falska noter» och spelade dessutom
«Au Village» af Tschaikowsky,
Intermezzo af Cui och 2 Mazurkas af
Lia-j dow. Ern Edling, som biträdde,
fram-• kallade lifligt bifall med sånger af
Rubinstein (Lied aus op. 54 och »Es j
blinkt der Thau») samt »Polnische
Lieder» af Chopin. Konsertgifvarne
i spelade på ett par ypperliga
Malmsjö-[ flyglar från Gust. Petterssons
piano-j etablissement.
Konsertgifvare, som alltiJ kunna vänta
sig fullt hus är upsaliensiska O.
D.-isterna. Deras konsert i Musikaliska •
akademien hade ett rikt, omvexlande
j program och samtliga nummer fingo J
under .dir. Hedenblads ledning ett godt
utförande. Rösterna voro vackra och
tenorerna klingade bättre fast något
svagare än vid föregående konserter,
hvarjemte tempi voro nu i det hela
mera tillfredsställande än förut. Det
varmaste bifall följde ock på hvarje
nummer. Konserten inleddes med J.
P. E. Hartmanns körverk »Völvens
Spaadom» (op. 71). Detta storslagna
verk, som, efter hvad en biograf yttrar,
»med sin urkraft och fornnordiska prägel
kanske är det mäktigaste och
egendomligaste uttrycket af tonsättarens
geni», förskrifver sig från 1872, då
komponisten var 67 år gammal.
Slutnumret var ock en kör med orkester,
Nordqvists lifliga Bacchanal, hvari hr
Brag sjÖDg barytonsolot. A
capella-körerna utgjordes af Södermans »Och
fast du svikit din flickas tro», samt
»Bekransa bål’n», Kjerulfs »Jægerens
sang paa fjeldet», Danslekar:
Domaredansen och »Vi ska ställa till en
roliger dans», Schumanns »Die
Lotus-blume» och en gammalfransk Chanson
å boire, som jemte danslekarne
bisserades. Instrumentalnummer voro
Svendsens poetiska orkester legend
»Zo-rahayda» och en Cappriccio (Jota
Arago-nesa) af M. J. Glinka, der det något
triviala i dansmelodien öfverglänstes
af en färgrik instrumentering. Som
< xtranummer, framkallade af de starka
bifallsyttringarne, sjöngos »Våren är
kommen», Björneborgarnes marsch och
Pacius’ Dryckessång.
Fullt hus hade äfven herr Lang i
akademiens orgelsal, hvarvid han åDyo
dokumenterade sig som en utmärkt
solist på sitt instrument äfven som
god komponist i en »Melodie» för
harpa. Utmärkt biträde lemnade
gref-vinnan Taube, hrr O. Bergström, Tor
Aulin, prof. Hallström äfvensom
sångerskan fröken Malmerfelt och
kon-sertgifvarens maka, f. Nordqvist, som
med honom och ett par hans unga
elever bjöd på sällsyntheten att höra
ett stycke för 4 harpor (af C
Oberthür).
Hr Scholander har efter sin
hemkomst från utlandet haft en
musik-och Bellmansafton med känd talang
och vanlig framgång.
Uppvisningen af Rich. Anderssons
pianoelever enligt ofvan anförda pro-
gram, hvarvid dessa sekunderades af
flygelackompanjemang (af hr John
Jacobsson — icke komponisten) i st. f.
orkester, visade vackert
undervisnings-resultat. Främst af de fyra stod frkn
Anna Charlier, som i Sindings svära
Dess-dur-konsert ådagalade en långt
hunnen talang, som säkert skulle ha
gjort sig än mera gällande med
biträde af orkester.
De stora konserterna af
Filharmoniska Sällskapet och Musikföreningen,
få vi omnämna på samma gång i nästa
nummer.
––®- -
Från in- och utlandet.
Musikföreningen gifver tisdagen den
5 maj sin 43:e konsert, dervid
kommer att utföras tonsättaren Fr. Kiels
oratorium »Christus», komponeradt
vintern 1871—72. Kompositören (född
den 7 oktober 1821 i Puderbach, död
den 14 september 1885 i Berlin) har
sjelf till detta passionsoratorium
sammanställt texten ur de olika
evangelisternas berättelser och vid de lyriska
momenten inflätat passande kärnspåk
ur Gamla testamentet. Oratoriet är
indeladt i en följd af scener, och i
den första scenen behandlas Kristi
intåg i Jerusalem, i den andra Kristi
nattvard med lärjungarne, i den tredje
huru Petrus förnekar Kristus, i den
fjerde Kristus inför öfverstepresten, i
den femte Kristus inför Pilatus samt
i den sjette och sista scenen Kristi
uppståndelse.
I Upsala utfördt två gånger,
sistlidna och innevarande år, af der
varande Filharmoniska sällskap, visade
sig detta verk vara särdeles
tilldragande, hvarföre man kan hoppas, att
hufvudstadeps musikälskande publik
skall begagna sig af det tillfälle, som
nu erbjuder sig att åhöra »Christus»,
hvars värdiga återgifvande
Musikföreningen denna gång satt till sin
uppgift. Föreningen har dervid att
påräkna benäget biträde af, förutom k.
hofkapellet, fruarna Eciling och
Linden, operasångarne C. F. Lundqvist,
M. Bratbost, O. A. Söderman, A. H.
T. Brag och C. Lejdström samt hr
C. A. Gentzel, under anförande af
föreningens nitiske och skicklige dirigent,
prof. Franz Neruda.
Kammarmusiksoaré, den femte och
sista under säsongen, gifves af
Aulin-ska qvartetten den 6 maj.
Programmet upptager F-moll-konsert för piano,
stråkqvartett och kontrabas af J. S.
Bach, Stråkqvartett op. 130, B dur, af
Beethoven samt Pianoqvintett op. 81,
A dur, af Dvorak.
-Förtofning är tillkännagifven mellan
fröken Harrie von Düben, dotter till
framlidne godsegaren frih. Henrik von
Düben och hans efterlemnade maka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
