Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verken »Hjertesår» och »Våren» m. in.
alltid framkallat, då de spelats af
hof-kapellet.
Det är endast fyra år sedan vi hade
tillfälle att i denna tidning framföra
bilden af Edvard Grieg med en
spirituelt skrifven biografisk uppsats af
j A. L. Någon utförligare teckning af
hans lefnadsöden vid detta tillfälle
finna vi derför öfverflödig men vilja
dock erinra om några data och
uppgifter om hans lefnad och
verksamhet.
Edvard Hagerup Grieg är född
i Bergen den 15 juni 1848, son af
konsul Alexander Grieg och Gesine
Hagerup. Hans moder var mycket
musikalisk och framstående piaoist;
hon satte sonen Edvard redan vid sex
års ålder till pianot och lärde honom
den första musiken. Tidigt hade han
således också tillfälle att få höra god
musik i hemmet. Han var nio år, då
han komponerade sitt »opus 1»,
variation öfver en tysk melodi, hvilket han
tog med sig tili skolan i stället för
skolböckerna. Lä raren tillsade honom
att låta »slikt jux» stanna hemma.
Det var den första kritik, som mötte
Griegs musik. Men »slikt jux» var
ej så lätt att fördrifva hos en sådan
skolfux. Tidigt vaknade hos honom
det musikaliska sinnet. Vid 15 års
ålder gjorde han med sin far en resa
genom landet, hvars naturskönheter
gjorde på honom ett öfverväldigande
intryck. Detta är karakteristiskt nog
för den blifvande komponisten af en
musik, som så troget afspeglar denna
natur. En lycka för den unge
komponisten var att Ole Bull just vid den
tiden gjorde e’t besök i Bergen och
fick höra honom spela bland annat
några egna kompositioner. Han rådde
nu föräldrarne att sända den unge
musikern till Leipzig. Dit begaf han
sig också 1858, intogs i
konservatoriet och hade der till lärare Moscheles
och Wenzel i pianospelning,
Haupt-mann och Reinecke i kontrapunkt och
komposition. Här vistades han till
1862, med undantag af ett besök i
hemmet första halfåret af 1860,
för-anledt af en genom ansträngning
ådragen lunginflammation, som sedan gjort
hans helsa vacklande. Det är med
hänseende till Griegs musikaliska art
och utveckling intressant nog att höra
hvad han säger om studierna i Leipzig.
»Der,» säger han, »var mig i början
allt som en dröm. Jag såg och hörde
och hade icke den aflägsnaste tanke
på att här ännu skulle vara något
annat att göra. Med andra ord: jag
blef dufven. Clementis sonater
uttråkade mig; reglerna om qvinter och
oktaver likaså. Hvad som bragte mig
i stämning, Chopins, Schumanns och
Wagners verk, detta var saker, som
en ärbar konservatorieelev ej kunde
ge sig till att studera utan att begå
en dödssynd. Jag mins ännu ganska
lifligt hur gamle Moscheles i sina
pianolektioner tog Chopin och
Schumann af daga.»
Ar 1863 finna vi Grieg i
Köpenhamn, arbetande under Gades tillsyn.
Under påverkan af honom och J. P. E.
Hartmann, men framför allt af hans
jemnårige, geniale landsman Rikard
Nordraak (född 1842, död 1866), kom
han snart till rätta med den riktning
hans begåfning anvisade honom. Grieg
och Nordraak svärmade tillsammans för
att skapa en sjelfständig norsk
tonkonst och kompletterade hvarandras
egenskaper. Under denna vistelse i
Köpenhamn bildade han i förening med
G. Matthisen Hansen och C. F. E.
Horne-mann föreningen »Euterpe» till
uppförande af nordiska komponisters verk.
Efter en vistelse i Rom 1865—66
kom Grieg om våren 1866 till
Kristiania, der han sedan vistades i åtta år
och som lärare, konsertspelare, dirigent
och komponist utöfvade stort inflytande
på musiklifvet. Ett af brott i detta
uppehåll i den norska hufvudstaden
egde rum 1869—70, då han åter slog
sig ned i Rom och kom i nära
beröring med Franz Liszt. Huru Liszt
bedömde Griegs kompositionstalang
visar ett hans bref till denne, hvari han
om violinsonaten op. 8 yttrar att detta
verk »témoigne un talent de
composi-t’on vigonreux, réfléehi, inventif, d’ex
cellente étoffe, lequel n’a qu’å suivre
sa voie naturelle pour monter å un
haut rang».
Grieg bereddes äfven under samvaro
med Liszt i Weimar vintern 1869—
70 den glada öfverraskningen att få
höra sin pianokonsert spelas af den
store pianokungen från bladet efter ett
oordentligt skrifvet partitur.
Återkommen till Kristiania stiftade
han, efter att förut ha ledt
»Pbilhar-moniska sällskapets» konserter, den
ännu bestående »Musikföreningen»,
hvars konserter han från 1873
skiftevis med Johan Svendsen dirigerade
till 1877. Emellertid hade Grieg 1874,
efter det han af stortinget erhållit ett
årligt »komponistgage» af 1,600
kronor, flyttat från Kristiania, der han
sedan blott under kortare tider vistats,
och derefter dels uppehållit sig i
Bergen, hvarest han några vintrar ledt
»Harmoniens» konserter, dels på
Loft-hus i Hardanger, der han byggt sig
en villa vid fjorden, eller ock företagit
resor till Danmark, Tyskland, Belgien,
Frankrike, England o. s. v., då han i
dessa länder uppfört sina
kompositioner och med dem skördat rikt bifall.
Så i Paris 1889, då han med sin
»Peer Gynt»-Suite hänförde parisarne
och då Colonne lemnade ifrån sig
taktpinnen åt Grieg, en ära, som han aldrig
visat någon utom Tschaikowsky. Ännu
en gång, den 22 april 1894, se vi
Grieg på en Chätelet-konsert i Paris
anföra Colonnes orkester. Han
uppförde då suiten »Fra Holbergs tid»,
pianokonserten i A moll, spelad af
Raoul Pugno, tre nummer ur »Sigurd
Jorsalafar», sånger sjungna af hr Gri
maud och vår landsmaninna fröken
Sidner m. m. Samma år blef Grieg
kreerad till »doctor of music» af
universitetet i Cambridge och firade kort
derefter en stor triumf å Philharmonie
Societys stora konsert i Queens Hall
den 25 maj, då han dirigerade
musiken till »Sigurd Jorsalafar» hvari
sär-skildt »Hyldningsmarschen» väckte
stormande bifall.
Griegs hufvudinstrument är, som
bekant, pianot, hvilket han behandlar
med mästarhand, särskildt såsom
ac-kompagnatör, hvilket han senast visat
vid sina konserter härstädes. Den bästa
tolk för sina förträffliga sånger har han
egt i sin hustru Nina Grieg, född
Hagerup (f. 24 nov. 1845), med
hvilken han den 11 juni 1892 varit
förenad i 25 års äktenskap, en dag, som
vi erinra oss bragte rika
hyllnings-gärder åt det utmärkta konstnärsparet.
Griegs tonskapelser äro till sitt väsen
och värde tillräckligt bekanta, de
förnämsta af dem så nyss hörda och
granskade, att en karakteristik öfver hans
konst och konstverk i denna teckning
är öfverflödig. Förteckning öfver hans
kompositioner — så vidt de äro oss
bekanta — få vi spara till ett följande
nummer.
––O––-
Henri Marteau.
©rieg och Marteau I
Sammanställ-, ningen har sitt berättigande icke
JU T> blott derför, att den franske
violinvirtuosen omedelbart efterträder den
norske tonsättaren såsom konserterande
i vår hufvudstad, utan ock deri. att de
båda visat sig vara föremål för vår
konsertpubliks »begeistring» uti dess
högsta potens. Men de båda
konstnärerna äro ej heller främmande för
hvarandra, ty strax före hr Marteaus
första uppträdande här hade kan
kon-serterat i Norge, då tidningarne
för-mälte att han i Bergen spelat Griegs
tredje violinsonat på ett sätt, så att
komponisten blifvit alldeles hänryckt
öfver den unge konstnärens utförande
af densamma.
Det var den 20 oktober 1894 Henri
Marteau introducerade sig här å
operahuset med Brahms’ svåra violinkonsert,
som då gafs här för första gången.
Den främmande konstnären var för de
flesta alldeles okänd och publiken var
föga talrik, men hr Marteau gjorde
med ens en säker eröfring af
densamma. Sedan kunde man aldrig få
höra honom nog, ty med en virtuositet,
som man tyckte fulländad, förenade
han en absolut renhet i ton, ett
själfullt, mästerligt föredrag, som måste
hänföra. Äfven till det yttre hade han
intagande egenskaper. Under samma
höst fick man också höra honom å
änuu tre konserter på kungl. operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
