Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes föredrag af en aria ur Bruchs
»Odyssevs» samt flere sånger af
Rubinstein, Franz och Svendsen rönte
lifligt bifall, och sångerskan ådagalade
med dessa en god skola, ädel
tonbildning och varm känsla.» Fru Afzelius
har för öfrigt låtit hora sig i Berlin,
Braunschweig och flere mindre städer
i Tyskland samt af både publik och
kritik vunnit stort erkännande.
Bach och Wagner.
Under loppet af de två hundra år
som förrunnit sedan Bach och
Händel kommo till världen, har musiken
erhållit en vidtomfattande utveckling.
Nya rigtningar ha gjort sig gällande
och vägar äro beträdda, om hvilka de
båda stora mästarne icke hade en
aning. Haydns sunda, rena och glada
väsen, Beethovens mägtiga och
tragiska höghet och den mellan dessa
stående, begge ytterligheterna
sammansmältande, Mozart, hade segrat
öfver de stora föregångarne. Men i
perioden efter Beethoven se vi den
märkliga företeelsen, att man dels
försöker sig på att skrida längre fram
på Beethovens dristiga,
himmelsstor-mande bana, dels känner beliof att
tillgripa de gamla mästarne Händeis
och Bachs strängare former. Det är
en utjemningsprocess som liknar den,
hvartill Darwin gaf uppslag inom det
organiska lifvets värld; och Beethoven,
hvars genius i musikaliskt hänseende
behärskar hela vårt århundrade, är en
gemensam stamfader till de dristiga
framstegsmännen Wagner— Berlioz —
Liszt och de med ena ögat mot den
germaniska antiken tillbakaskådande
mästarne Mendelssohn och Schumann. |
Andra komponister, tillhörande den
efter-Beethovenska tiden, kunna
hvar-ken bestämdt räknas till den ena eller
den andra gruppen, sådana som
Schubert, Weber, Spohr o. s. v. Dessa
bilda en grupp för sig. Schumann
tager sin utgångspunkt från Beethoven,
Spohr sin fran Mozart; Weber gar
helt och hållet sina egna vägar. Stilla
och lugnt försiggår den antydda
utjein-ningsprocessen. Mendelssohn utsträcker
handen efter den Händélska
oratorie-formen, Schumann lägger en livar på
hjertat att betrakta »Das
wohltempe-rirte klavier» af Bach som vart
dagliga bröd. Bachs och Iländels
inflytande griper allt vidare och mägtigare
omkring sig, och omsider visar sig
till och med framstegsmännens grupp,
åtminstone deras djerfvaste och
snillrikaste representanter, stå under
samma inflytelse; så igenkänner man Bachs
ande i Wagners »Mästersångarne»
likasom Händeis kan spåras i
»Götterdämmerung».
Det var ej möjligt annat än att den
musikaliska världens uppmärksamhet
efter Mendelssohns och Schumanns
verksamhet åter i hög grad skulle
fästas på Bach och Händel. Detta
gäller i synnerhet Tyskland. I
Eng-land liar nemligen icke så mycket af
estetiska som af religiösa grunder
minnet af Händel alltid bevarats till
en viss grad, medan Bach ända in uti
närvarande stund ännu icke har
någon synnerlig betydelse der. I
Frankrike och Italien spela Bach och
Händel ingen roll. Vidare gäller
anmärkningen om de två mästarnes betydelse
i vår tid endast den stora publiken
och icke förra århundradets stora
me-lodikcr. Det är bekant hur allvarligt
Mozart sysselsatte sig med Händel,
och hvad på lians tid var tillgängligt
af Baelis musik kände han fullkomligt.
Om Beethoven vet man, att han
ansåg Händel för den störste mästaren,
och bland Haydns mästerverk träffas
här och der stycken hvilka godt kunde
betraktas såsom härstammande från
| Händel, om icke melodien sväfvade
öfver den stränga kontrapunktiska
konstruktionen såsom fågeln öfver det
stora djupet. För den stora publiken
hade Bach och Händel ej synnerlig
betydelse, och det är icke så länge
sedan de två mästarne vaknade till
nytt lif. Ett sådant återupplifvande
är icke så förunderligt eller
allena-stående. Detsamma var händelsen med
Shakspear. Det visar emellertid den
menskliga andens kraft, och det är en
upplyftande syn att iakttaga, hur denna
segerrikt kan bryta hundraårig
glömskas bojor och på nytt visa sig
fruktbärande och vägledande.
Ett par hundra år efter Bachs och
Händeis födelse samlas, trots den
förvånande utveckling musiken sedan
genomgått, ständigt talrika
åhörarska-ror för att glädjas och upplyftas af
dessa mäktiga snillens andliga
uppenbarelser. Det är ej så länge sedan
Bachs stora verk hufvudsakligen
betraktades som produkter af det
matematiskt ordnande och kombinerande
förståndet hos en räknekonstnär,
medan de nu synas oss innehålla en värld
af ädel skönhet och fantasi. En
dyr-kare af den Wagnerska musiken har
yttrat, att Bachs Preludium och Fuga
i A-moll för orgel (se de 6 af Liszt
transskriberade preludier och fugor)
var honom kärare än hela »Tristan
och Isolde». Kanske skall detta om
200 år förefalla löjligt, men kanske
ock att en sådan uppfattnings rigtighet
då skall bekräftas. Det är omöjligt
att veta.
–––––-
Upprop
till bildande af ett
svenskt mnsikhistoriskt museum.
Vårt land kan med tillfredsställelse
betrakta de talrika vittnesbörd om
i flydda tiders odling som af pietets-
fulla händer sammanförts i våra
museer till glädje och gagn för
nuvarande och kommande slägten.
Likväl saknar Sverige en särskild
musikhistorisk samling genom hvilken
vi kunna erhålla kunskap om form
och klang hos de musikinstrument
som fordomdags återgifvit de stora
mästarnes tonskapelser och tjenat att
ackompagnera våra förfäders sång.
Kulturhärdar såsom Paris, London,
Berlin och Leipzig m. fl. ha salunda
offentliga musikinstrumentsamlingar
som lemna ett ypperligt
åskådningsmaterial vid musikhistoriska föredrag.
Sedan förra året förfogar Danmarks
liufvudstad öfver en liknande
samling, åstadkommen dels genom enskilda
personers offervillighet och dels genom
öfriga danska museers tillmötesgående
att till samlingens förkofran bidraga
med livad de disponerat af
musikinstrument m. m.
Tvifvelsutan är det nu hos oss hög
tid att undan glömska och förstörelse
söka rädda de många tonredskap som
till äfventyrs fått sin plats bland damm
och fukt på vindar och i
skräpkamrar, men hvilka, bragta i ljuset och
samlade på ett ställe samt der
vårdade ocli underhållna, sannolikt skola
bli till stort kultur- och musikhistoriskt
’ gagn.
Önskvärdt vore derför att äfven i
Sveriges liufvudstad få till stånd ett
musikhistoriskt museum
som innehöllc såväl äldre
musikinstru-| ment af alla slag som ock noter,
porträtt och autografer af tonsättare och
utöfvande musici m. m. Hvad
sär-I skildt instrument vidkommer skulle
dessa i ett museum af ifrågavarande
art tjena ej blott till åskådning, utan
de borde för så vidt möjligt försättas
i sådant skick att de äfven uppfylde
sin ursprungliga bestämmelse — med
ett ord: att musik på dem kunde
utföras. Derigenom finge samlingen
verklig instruktiv betydelse, d. v. s.
att vara ej blott ett museum för
obrukbara tonverktyg från en svunnen tid,
utan en lefvandegjord bild af våra
förfäders sträfvanden och vunna
resultat på det musikinstrumentala
området.
Manade af denna idé ha
undertecknade förenat sig i syfte att söka
åvägabringa en offentlig samling af ofvan
antydda art och vi vädja därför till
alla som ha intresse för tonkonsten
och dess historia att skänka oss sitt
välvilliga understöd till företagets
realiserande.
Framför allt ställa vi en varm
uppmaning till en livar som är i
besittning af äldre musikinstrument (vare
sig sträng-, blås-, slag- eller
klaver-instrument, äfven defekta eller blott
instrumentdelar), äldre noter, porträtt
och manuskript af tonsättare och
utöfvande musici o. s. v. att skänka
eller låna dessa till museet. Allt mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
