Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha förlorat sin röst och sin skönhet
och efter att ha slösat bort otroliga
summor, i det djupaste elände.
Gertrud Elisabeth Mara hade som
hof-sångerska hos Fredrik den store 3,000
thaler om året, då hon från London
erhöll ett anbud på 1,600 pund
sterling för fem konserter och 2,500 pund
sterling till reseomkostnader. Konung
Fredrik nekade emellertid att gifva
henne fri, hvarpå sångerskan helt lugnt
reste utan tillstånd för att mottaga
det guldregn hvarmed John Ilull
beredvilligt väntade henne.
Då Catalani två gånger sjungit för
Napoleon I i S:t Cloud skänkte han
henne derför 5,000 francs och
förlänade henne en årlig lifstidspension
å 12,000 francs; dcrtill stähle han
operahuset i Paris för två
föreställningar, hvilka tillsammans inbringade
100,000 francs, till hennes förfogande.
Allt detta var dock för sångerskan ej
på långt när nog. Efter den andra
föreställningen i S:t Cloud besökte
Napoleon divan i hennes garderob och
frågade dervid:
»H varthän beger ni er härifrån,
madame ? »
»Till London, sire.»
»Stanna i Paris! Jag ger er 100,000
francs och två månaders ferier.»
Catalani gjorde tigande en djup
nigning och — valde London, der hon
var engagerad med 250,000 francs
för säsongen. Lika mycket inbringade
henne ferierna. Man betalade henne
på soaréer 5,000 francs blott för att
sjunga »God save the King!» och
för-gudade henne på allt sätt, hvilket ej
hindrade att man skrattade sins
emellan åt en mängd kostliga anekdoter
om hennes i sanning sällsamt
utvecklade sparsamhetssinne.
Till hennes närmaste beundrare
hörde markis Buckingham, och han
inbjöd »den gudomliga Angelika» med
gemål, hr von Valabregue, till sitt
präktiga familjegods, Stowe Castle.
Der-städes bad man stundom den berömda
sångerskan att hon skulle fröjda
sällskapet med sin konst, och hon
vägrade aldrig, utan föredrog älskvärdt
åtskilliga nummer. Slutligen måste
makarne afstå från markisens
gästvänskap, och vid afskedet tryckte hr
von Valabregue med samma älskvärda
leende, hvarmed hans hustru dagligen
sjungit, en biljett i värdens hand. J
Markisen bröt biljetten och läste med
ej ringa öfverraskning: »För sjun-
gandet af 17 visor 1,700 sovereigns», J
men verldsman som han var, ändrade
han ej en min, utan gaf hr
Valabregue en anvisning på 1,700 sovereigns
åt madame Catalani för 17
»arbetsdagar», tillfogande emellertid ett
ironiskt beklagande af att han ej förut
visste af att hr Valabregue var firman
Catalanis kassör. Dettaj^Catalanis
beteende inverkade för öfrigt kylande
på den engelska entusiasmen för
sångerskan, liksom berlinarne blefvo upp-
bragta på den på höjdpunkten af sitt
rykte stående Mara, då denna vid en
välgörenhetskonsert nekade sitt biträde
med mindre än att halfva inkomsten
tillföll henne. Äfven nutida stjernor
låta en del dylika drag komma sig
till last; dock måste tillstås att de
flesta stora sångare och sångerskor
ha en öppen hand och ställa sin konst
i barmhertighetens tjenst.
Är 1827 blef Virginia Blasio, som
visste att med samma fulländning
sjunga Zerlina som donna Anna,
engagerad vid Operan i Paris med ett
årligt lifstidsgage af 36,000 francs.
Den numera glömda sångerskan
Glos-lop hade ett liknande engagement med
25.000 francs gage. Hon uppträdde
emellertid på tre år blott en enda
gång och förtjenade alltså på en afton
75.000 francs, kanhända den högsta
summa som en enda föreställning
någonsin inbringat en sångerska.
Henriette Sontag erhöll visserligen för en
benefice-afton i London 50,000 francs,
men högre förmådde hon ej bringa
det. År 1849 bekom hon för en
Lon-don-säsong mer än 500,000 francs.
Malibran erhöll i Paris årligen 75,000
francs, en benefice och ferier, hvilka
inbringade henne minst lika mycket.
År 1833 lät hon binda sig vid
Drury-Lanc-teatern för 40 föreställningar
mot en ersättning af 80,000 francs
och två beneficer med en garanterad
inkomst af 60,000 francs, tillsammans
140.000 francs för tio veckor.
Följande år erhöll hon på en turné ge-
i nom Italien för inalles 185
uppträdanden 720,000 francs, och kort innan
j hon dog undertecknade hon ett nytt
engagement på 600,000 fx-ancs.
Äfven Ryssland belönade rikligt de
konstnärer och konstnärinnor som
I vågade sig upp mot norden. Viardot
bekom på 1840-talet för några
månader 50,000 rubel, en benefice med
12.000 rubels vinst och en mängd
kostbara presenter i Petersburg.
Tenoren Rubini inhöstade på en enda
konsert mer än 50,000 mark, och
liknande exempel kunna i mängd an-
| föras.
Men först sedan Amerika bytt
sovereigns i dollars ha dessa oerhörda
sångarhonorar uppstått om hvilka
Moritz Strakosch säger att »de äro
alla teaterledares förderf och orsaken
till den en gång så blomstrande
italienska operans ruin.» Andra orsaker
ha väl ock medverkat dertill.
Jenny Lind hade för sin bekanta
amerikanska turné (1850—51) med
Barnum för 150 konserter på förhand
betingat sig ett honorar af 80,000
dollars. Hennes framgång var
emellertid så storartad att hon snart löste
sig från sitt kontrakt och fortsatte
sitt triumftåg på egen risk, såsom
man vet, med godt ekonomiskt
resultat.
I vår tid har den firade Adelina
Patti gjort de bästa affäx-erna. Hen-
nes högsta inkomst för en afton var
32.000 mark i Chicago. På en
annan resa genom nya verlden erhöll
hon 20,000 mark för hvarje afton.
Det finansiella i-esultatct af en hennes
turné genom Spanien, Portugal och
Sydamerika utgjorde: i Lissabon 80,000
francs, i Madrid 70,000, i Budnos Ayres
657,352 och i Montevideo 213,795
eller tillsammans 1,021,147 francs.
På sin sista Anxerikafärd inbergade
divan på fyra månader och fyrtio
representationer 800,000 francs.
Slutligen till jenxförelse några
tenorgage:
Heinrich Vogl, den ännu
ungdomlige jubilaren, Wagnersångaren ex
professo, har en årlig inkomst af
32.000 mark. I Newyork erhöll han
månatligen 6,000 dollars.
Emil Götze var engagerad i Köln
mot ett gage af 60,000 mark. För en
Amerika-turné, omfattande 50 gästspel,
förtjenade han utom fri resa etc. den
lilla nätta summan af 150,000 mark.
Jean Reszké har vid stora opei’an
i Pax-is haft 15,000 francs, egentligen
förhållandevis ej mycket, då man
besinnar att kuplettsångax-en Paulus
der-„ städes haft en årsinkomst af 100,000
francs.
Komikern Alexander Girardi har,
erhållit i Wien för 8 månader i gage
16,800 gulden och ett spelhonorar af
70 gulden vid hvarje uppträdande.
Berömda sångare och sångerskor
kunna nu för tiden resa med en svit
som fordom tillkom endast furstliga
personer. Då den italienske tenoren
Marini 1887 for fråix Milano för att
tillträda sitt engagement i Buenos
Ayres åtföljdes han af en lifmedikus,
en privatsekreterare och en
kannuar-tjenare. En kurir reste i förväg för
att besörja bostad, ekipage och så
vidare. För ett gästspel på 50 aftnar
var han garanterad 600,000 francs,
en årlig inkoxxxst, oixx han hvarje
afton uppträdde, på ungefär 3 millioner
mark.
Musikpressen.
Hos Abr. Landquist (På Geoi’g
Abr:son Lundquists förlag) har
utkommit: •
för en röst med piano:
Petkrson-Berger, Wii.ii.: Svensk Lyrik.
N o V. »Skogsrået (lias. iiss— diss), ord af
Viktor Rydberg. Tillegn. Johannes Elmblad.
Pr. kr. 1,50.
Af sanxxne tonsättare:
L’yrstämmig a sånger für mansröster. N:o 1.
Balder är fallen. 2. Vildrosor. 3. »Hvarje
själ som längtan bränner». 4. Ilyinn. 5. »Och
mins du hvad du lofvade» (Svensk folkvisa,
arrangerad.) Pr. 75 öre.
I förra numret hade vi att anmäla
»Skogsrået» för tenorbaryton med
piano af Andr. Hallén; en ännu nyare
tonsättning af denna Viktor Rydbergs
dikt föreligger nu, skrifven för bas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
