Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortast kommer prenumeranterna till
handa.
Vördsamt anhalles att
prenumeration må ske så snart som möjligt; vid
direkt prenumeration hos Svensk
Musiktidnings Expedition, Stockholm
(Kung-stensgatan 56, 3 tr.j, tillsändes
tidningen prenumeranten kostnadsfritt
genast den utkommit.
För att spara våra förra
prenumeranter besvär vid prenumerations
förnyelse, sända vi dem, såsom förut,
årgångens första nummer, med
anhållan att de som icke vidare önska
erhålla tidningen ville tillkånnagifva
detta åt budet eller å tidning
sexpeditionen före andra, numrets utsändande.
Senast när budet kommer med andra
numret torde det första återlämnas
af dem, som ej förnya
prenumerationen; af dem, som därmed fortsätta,
torde då till budet
prenumerationsafgif-ten mot kvitto erläggas. Dem, som
behålla första numret utan att afsäga
sig tidningen, anse vi oss alltsa få
fortfarande räkna som
prenumeranter å densamma.
Presentkort å tidningen finnas att
tillgå å Expeditionen, i musik- och
bokhandeln etc.
Vördsammast
Redaktionen.
*
Nytt och gammalt om
Beethoven.
Efterlemnade anteckningar af A. W. Thayer.
I
Bland biografier öfver Beethoven
intager ostridigt Alex. Wheelock Thayers
första rummet, ehuruväl den icke blef
afslutad. Det tredje af de hittills
utkomna banden räcker endast till 1815,
och utgifvandet af ett fjärde band
ute-blef genom Thayers död d. 15 juni
1897. Det är ej endast uppskattningen
af konstnären och hans verk utan ännu
mer den särdeles sorgfälliga skild ringen
af Beethoven såsom människa och
karaktär, hvilket utmärker Thayers verk:
ändock var Thayer icke musiker till
sitt kall utan efter hvartannat
bibliotekarie, legationssekreterare och
slutligen amerikansk konsul i Triest. Med
förvånansvärd flit har han samlat
allt som kan ha afseende på
Beethovens lif; Beethoven var hans värld, i
den lefde han, och man har hans
forskningar att tacka för beriktigandet af
en mängd villfarelser och falska
uppgifter, hvilka förekommit i äldre
biografier öfver den store mästaren.
Om sättet hvarpå Thayer brukade
sammanföra sitt material upplyser en
af de skissböcker hvilka den ansedde
amerikanske musikkritikern H. E.
Krehbiel utgifvit i en samling af
musikaliska essays (»Music and Manners
from PergolesetoBeethoven»). Krehbiel
erhöll skissboken af en Thayers
släkting, mrs Fox; boken innehåller
anteckningar som hennes onkel tänkt
använda för fjärde bandet af sin
Beethoven-biografi och hvilka utvisar
den flit och spaningsförmåga hvarmed
Thayer uppsökte hvarje minsta spår af
sin hjelte, hvilket kunde tjäna honomför
hans ändamål. »Neue freie Presse»
har i våras offentliggjort de thayerska
anteckningarna med noggrannt
angif-vande af data. Dessa äro, i likhet
med biografien, skrifna på engelska.
Följande må nu ur dem anföras,
sär-skiklt med hänseende till att minnet
af den store tonkonstnären öfverallt
upplifvas vid denna tid, då hans
födelsedag, den 16 december, inträffar.
2 jan. 1860. Jag besökte
general-trädgårdsdirektör Peter Lenné i
Potsdam, bördig från Bonn. Man
berättade mig, att han 1812 kom till Wien
med ett bref till Beethoven från sin
far och äfvenså ett från fader Ries.
Då Beethoven fick höra sin
Bonn-dia-lekt, utropade han: »Er kan jag
förstå, ni talar ’bonnska’. Ni måste
hvarje söndag blifva min gäst!»
29 aug. 1859. Jag mötte
musikdirektör Krenn på glacisen och han
berättade mig om Beethoven följande:
Hofrådet Kuffner hade sagt honom
att han en gång vistats tillsammans
med Beethoven i Heiligenstadt. De
hade då för vana att på aftonen
vandra till Nussdorf för att intaga en
fisksupé på värdshuset »Zur Rose».
En kväll, då Beethoven var vid godt
lynne, vände sig Kuffner till honom,
frågande:
»Säg mig uppriktigt, hvilken af
edra symfonier anser ni för den bästa?»
Beethoven (i godt humör): »Hin,
hm! — Eroican.»
Kuffner: »Jag hade trott den i
C-moll.»
Beethoven: »Nej, Eroican.»
Krenn var en lärjunge tili Ignaz,
v. Seyfried.
En gång studerade han Beethovens
sjunde symfoni med sin lärare och då
de kommo till det ställe där pukorna
disharmonierade, berättade Seyfried
följande: För flere år sedan repeterade
de detta verk med hans orkester. Då
de kommo till besagda ställe tänkte
han att stämmorna voro oriktigt
kopierade. Men då han jämförde med
klaverutdraget fann han detsamma där
också. Med all möjlig diskretion
vände han sig nu till Beethoven,
sägande: »Bäste vän, här tycks vara
ett misstag: pukorna stämma icke.»
Beethoven reste sig hastigt, utropande:
»Det har icke heller varit min mening!»
Seyfried, som sedan lärt uppskatta
den idé, hvilken låg till grund för
musiken, sade till Krenn: »Nu inser
jag att pukorna icke borde stämma.»
28 okt. 1859. Den gamle
skådespelaren Hopp berättade mig i dag,
att han vid öppnandet af Franz
Joseph-stadt-teatern ännu var i Baden men
några dagar senare, d. 4 nov. 1822,
kom till Wien. Hensier gaf i
Josepli-stadts-teaterns klädrum en festmåltid
med anledning af sin namnsdag.
Inbjudna voro Beethoven, Glaser, Bäuerle,
Gleick, Meisel, Hopp m. fl. Beethoven
hade sin plats midt under ett ur med
klockspel. Glaser bad Reubl, som hade
att bestyra om nöjena för dagen, att
ställa klockspelet på uvertyren till
»Fidelio»; Beethoven hörde på och
sade: »Det spelar bättre än orkestern
på Kärntnerthor» (- teatern).
AVillielm Rust brukade berätta, att
han år 1809 en gång satt tillsammans
med Beethoven på ett kafé, då en
fransk officer gick förbi. Beethoven
knöt näfven och utropade: »Om jag
som general förstod lika mycket
strategi, som jag nu i egenskap af
komponist förstår mig på kontrapunkt,
så skulle jag ge er, karlar, litet att
göra.»
29 apr. 1860. Hos Links, där jag
träffade Horzalka. Han talade med
mycket beröm om Schindler och lians
trohet mot Beethoven. Horzalka
berättade, att år 1820 eller 1821 en fru
Baumgarten, majorska, hade en
goss-pension, hvari Beethovens brorson var
inackorderad. Hennes syster,
baro-nessan Born, bodde hos henne. En
afton gjorde Horzalka, då en helt ung
man, visit där och fann endast
baro-nessan hemma. Snart kom en annan
på besök och stannade till theet. Det
var Beethoven. Bland annat man
språ-kade om var äfven Mozart och Born
frågade då Beethoven (naturligtvis
skriftligen) hvilken af Mozarts operor
han ställde högst. »Trollflöjten», sade
Beethoven, hvarefter han med ögonen
rigtade mot höjden och klappande
händerna utropade »O, Mozart!» Då
Horzalka, såsom allmänt var, ansåg
»Don Juan» för Mozarts bästa verk,
gjorde detta Beethovens omdöme ett
djupt intryck på honom.
24 maj 1860. Jag besökte Salis
vid Naglergatan i Wien. Hans fru
var dotter till violoncellisten Willmann
och sålunda brorsdotter till den i
Bonn 1790—93 anställda sångerskan
Willmann, sedermera Gal vani. Fru
Salis sade mig att hennes far ofta
berättat för henne, att Beethoven
synbarligen var förälskad i den vackra
sångerskan och friat till henne, men
hon gaf honom korgen för att han
»var ful och halft en narr».
25 maj 1860. Herr Salis förde
mig till hofsekreteraren Mähler, en 82
års man född i Koblenz. Han kom
1803 till Wien. Breuning presenterade
honom för Beethoven på Theater an
| der Wien, där Beethoven då bodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1899/0153.html
