Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikson). — 18 Verdi: Trubaduren (Azueena:
fru Afzelius; Manrico: hr Nyblom) — 20
Bi-zkt: Carmen — 21 Verdi: Rigoletlo (Gilda:
frk Carlström, fortf. deb.) — 22 Boito;
Me-Jistofeles — 24 v. Fi.otow: Sfarllia — 25 R.
Wagner : Den flygande Holländaren — 20
Goun’od: Faust (Margareta: frök. Lyckseth,
deb.) — 27 ådam : Konung för cn dag — 28
R. Wagner: Valkyrian (Brttnnhilde, Sieglinde,
Fricka: fruar Strömberg, Östberg, Jungstedt; j
Wotan, Siegmund, Hunding: hrr Forsell,
Bratbost, Elm blad; Valkvrior: Siegrune,
llossweis-se: fruar Hellström, Lindström; Gerhilde,
Ortlinde, Waltraute, Sehwertleite, Helmvige,
Griin-gorde: frkn Karlsohn, Lindegren, Fernqvist, .
Edström, Hulting, Hallgren) — 29 Nei vm.i.e:
Tifania; Gi.uok: Orfevs (Orfevs, Eurydike,
Eros: fru Jungstedt, frkn. Hulting, Fernqvist).
Vasateatern April 16—30 L. Gaxxbs:
Gycklarcbandct — 28 Straus«: Läderlappen
(matiné).
Svenska teatern. April 21 C. M v. We- |
ber: Preciösa.
Vetenskapsakademien. April 19
Ait.ix-kvar-tbttexs 5:e (sista) kammarmusiksoaré. 1 Beet- j
hoven: Stråkkvartett, G-dur, op. 18 n:o 2; 1
2. Vincent dindy: Pianokvartett, A-moll, op.
7; 3. Fr. Schubert: Stråkkvintett, C-dur, op.
163 (violoncell 2:do: hr N. Zedeler) — 25
Konsert af hr Vii.h. Pbtbrsox-Berger. (Egna
komp.). Biträdande: fru 1). Möller, hrr C.
Lejdströin, G. Sjöberg.
Musikal, akademien. April 22 konsert af
IgNACE PaDEREWSKI. — 23 Mr.SIKEÖREXlXGEXS j
3:e abonnemangskonsert. Biträdande: fru A.
Hellström, hrr Sv. Nyhlom, C. F. Lundqvist,
k. hofkapellet. Dirigent prof. Franz Neruda
l. Cherubini: Uvertyr till »Anakreon»; 2
Mozart: Recitativ och aria för sopran med
obligat violin; 3 Willi. Berger: Gesang der
Geister über den Wassern, för kör och ork.;
4. Jules Massenet: Det förlofvade landet,
oratorium i 3 afdelningar, för soli, kör och ork.
— 28 Konsertmatiné af Rieh. Andersson.
Biträdande: Svenska Musikerföreningens orkester
under hr Aulins ledning. 1 Beethoven:
Pianokonsert Ess-dur; 2 Chopin: Pianokonsert
F-moll; 3 Chr. Sinding: Pianokonsert Dess-dur
(De utförande matinégifvarens elever).
Johannes’ kyrka. April 21 Matiné af fru
D. Möller, för viilg. ändamål. Biträdande:
fru M. .Jungstedt, hrr Em. Sjögren, T. Aulin,
G. Sjöberg, O. Ölsson ni. tl.
Kgl. teaterns nyhet för säsongen
har nu gått öfver scenen för första
gången den 17 april och intresserade
genom sin kontrastverkan, i det
programmet först upptog en non plus
ultra modern tondram och sedan ett
gammaldags lustspel från början af
förra seklet. Den franska operans
komponist, Valentin Neuville, lär vara född
1863 i franska Flandern och är för
närvarande organist i Lyon. Operan.
»Tifanie» har uppförts i Antwerpen,
men ej veterligen på någon annan
scen och är alltså obekant för den
stora musikvärlden. Det är därför
svårförklarligt, huru tid och krafter
kunnat tagas i anspråk för operans
uppförande å vår kgl. teater, helst som den
med visshet kunnat beräknas omöjlig
för vår publik, så mycket mer som
ingen af dess mest favoriserade
artister fått till uppgift att hålla den uppe.
Handlingen som tilldrager sig i grefve
Edmunds praktfulla slottssal i slutet af
1300-talet, sönderfaller i 2 afdelningar,
på scenen icke skilda genom ridåns
nedgång utan endast genom
nedfäll-ning och uppdragning af ett genoin-
skinligt förhänge. Innehållet är
föl-jande:
Första aftlelningen. Tifania, den
åldrige borggrefve Edmunds unga maka, I
sitter i slottssalen, försänkt i
veinods-tunga tankar. Hon gråter bittert öf- I
ver sitt lifs öde att vara bunden vid
en gammal man, som hon icke älskar.
Sedan Edmund förgäfves försäkrat
henne, att hans kärlek till henne
fortfarande är lika varm, aflägsnar han
sig. Pagen Wilfrid inträder. Han
för-täres af en häftig böjelse för Tifania,
en böjelse, hvilken hon besvarar, men
som hon för sin makes skull måste
hålla hemlig. Efter en växelsång, som
målar deras passion för hvarandra, [
förkunna hornstötar, att främlingar
nalkas borgen. De främmande befinnas
vara ett par zigenerskor och en
zigenare. Grefve Edmund inträder och \
befaller att de skola införas för att
muntra upp haus sorgsna maka. En
af de båda zigenerskorna visar sin
spådomskonst under det hennes
följe-slagerska sjunger en dyster sång,
genom hvilken hos Tifania tanken på
hennes makes undanrödjande uppstår.
Tifania visar emellertid zigenarne
med fasa ifrån sig, och på sin makes
bevekande bön att för honom yppa
den hemliga sorg, af hvilken hon lider,
svarar hon blott med en önskan att
bli lämnad allena.
Andra afdelningen. Wilfrid tigger
Tifania om kärlek. Hon svarar, att
så länge hennes make lefver, kan hon
ej tillhöra någon annan än denne.
Wil-: frid skyndar då ut och sticker ned
Edmund med en dolk. Därefter
kominer han tillbaka och de båda
älskande falla i hvarandras armar. Det
dolk-styng Edmund fått har emellertid ej
varit genast dödande, och medan de
älskande hålla hvarandra omfamnade,
kommer Edmund in, blödande och
släpande sig fram på sina knän. Då
han blir dem varse, ger han till ett i
anskri af smärta. Sedan förlåter han
dem deras brottsliga passion och dör.
Tifania hycklar smärta inför
tjä-narne, då de komma för att bära ut
grefvens lik. Sedan de afgått smyger
sig Tifania intill Wilfrid med
kärleksglödande ord.
Dennes samvete har emellertid
vaknat ; han ryser för sitt brott och för den
hycklande Tifania, som han stöter ifrån
sig. Utanför hörs zigenerskans sång.
Wilfrid uthärdar ej längre att lefva;
han genomborrar sig med dolken, och l
dör efter att ha fått en sista kyss af
Tifania. Gråtande knäböjer Tifania |
vid sin älskades lik.
Musiken till deuna dram har vunnit
erkännande såsom stämningsfull och
tonsättaren visar sig som rutinerad
musiker i sin orkesterbehandling, men
stämningen i pjesen är ohygglig och
den kromatiskt-dissonerande orkestern
arbetar med en tröttande enformighet.
Undantag gifvas, men de äro få. Så
i förekommer en melodisk sats med kär-
leksmotivet i själfva förspelet till
operan, och af dess sångparticr verkar
en växelsång mellan Wilfrid och
Tifania jämte det ofvaunämnda motivet
såsom ljuspunkter i den dystra taflan.
Till den mera njutbara musiken kan
ock räknas zigenerskans uttrycksfulla
ballad och tjänarnes kör.
Rollinne-hafvarne fylla väl sina uppgifter. Fru
Lindberg är en fager slottsfru och
återger det svåra sångpartiet rätt
tillfredsställande; hrr Malm och
Vall-gren i grefvens och pagens roller äro
såväl vokalt som dramatiskt
berömvärda och likaså gör fru Afzelius’ röst
god effekt i zigenerskans ballad. Hr
Elmblads parti är mera dramatiskt
och utföres med god karaktäristik.
Kören lyckades bra nog med sin svåra
uppgift och operan dirigerades med
säker hand af hr Henneberg, om
ock styrkan i orkestern stundom
be-liöft något modereras.
Efter den trista »Tifania» bjöd
Webers muntra »Abu Hassan» med dess
melodiska, lifliga musik en verklig
rekreation. Abu Hassan är en favorit
hos Kalifen och skulle med sin glada
älskade Fatima ha det godt i sitt
präktiga hem, om icke hans björnar voro
så talrika och påträngande.
Emellertid förmå de procentaren Omar som
är förälskad i Fatima att lösa in
skuldförbindelserna och hitta sedan på att
Abu Hassan skall ge ut Fatima för
död, och tvärtom, hos Kalifen och hans
gemål Zobeide för att få dubbel
be-grafiiingshjälp till riktande af den
tomma kassan. Kalifen och lians gemål,
hvilka slagit vad om hvem af paret
som dött först, komma med stor suite
till det förmenta sorgehuset, där
Hassan och hans kära hälft skyndat att
på livar sin soffa lägga sig som lik,
höljda af skynken, och då Kalifen
säger sig gärna ha velat ge en stor
summa pengar om hans döda vänner
vore vid lif, så vakna de i hast upp
från de döda och få förlåtelse för sitt
puts. Omar, som förut blifvit instängd,
röjer sig och blir framdragen samt
får lämna Hassans skuldsedlar
tillbaka och tillika lida straff för sitt
procenten. Om ock stilen i detta
sångspel är gammal och naiv, så är dock
musiken i många delar behaglig,
påminnande om Mozart men redan
röjande, särdeles i den klangfulla
or-kesterbehandlingen, »Friskytten» eller
kanske än mer »Oberons» mästare.
Utförandet var på alla händer godt;
först och främst må nämnas fru
Hellström, som med sin klara röst och
sångkonst i Fatimas koloraturparti och
med sitt lifliga, behagliga spel gjorde
sig väl förtjänt al’ det rika bifall som
egnades henne. »Abu Hassan»,
öf-versatt af A. L. (dr Adolf Lindgren),
gafs här först år 1880 å Nya teatern.
Fröken Lyckseth har haft sin 2:a
debut som Margareta i »Faust» med
god vokal framställning särdeles livad
höjdtoner och koloratur beträffar; äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
