Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 3 Januari 1907 - Musikbref från Roma. Carelli-turnén etc. 22 Dec. 1906, af Anteros - Musikpressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
titionen, var framför allt hennes
sär-skildt i dramatiskt hängende ytterst
kräf-vande polyp-legenden beundransvärdt.
Vid den föreställning vi bevistade,
turnéns sista och »seråta d’onore» för
Pi-étro Schiavåzzi, som verkligen »con !
amore» interpreterade älskarrollen, hade
det fallet på Camille Iksbs lott att
efterträda Carelli i titelpartiet, hvarmed j
den förra, en ännu helt ung, här
hittills obekant fransk sångerska, visade
sig i stånd attt fullständigt eröfra
publik och kritik.
Af det enda, för Etoma fullkomligt
nya programmet, kunde man saklöst. !
afvarit den också blott en gång fram- j
förda »lever de rideau» »Il sonette
di Dante», en på inalles sju minuter
expedierad, ren bagatell, allenast
innehållande en berömd dikt af Italiens
störste skald, föredragen af honom sjelf
vid anblicken af hans älskade Beatrice.
Tyvärr hade bemälda sonett åtminstone
ingalunda vunnit på att komponeras
af Romdldo Qastaldori, en förut endast
genom en romans med den kuriösa titeln
»Müsica proibita» (förbjuden musik)
bekant tonsättare. Så mycket varmare
sympatier framkallade »Jana» och den
sitt verk helt modest betecknadt
såsom »scene sarde», sjelf »con ar more »
och med sannt dirigentgry anförande
Rendto Virgelio. Det sällsynt
anspråkslösa, af nästan barnslig naivitet och
all ungdomens entusiasm präglade
uppträdandet stämde med ens till hans
fördel, och särskildt med hänsyn till
hans ålder — han är född 1881 —
innebär detta vid allenast sjutton år
påbörjade opus de rikaste löften. Af
verkets vackra partier må nämnas i
första akten den inledande arbetarkören
Janas bön till den heliga jungfrun
och tenorens arioso, samt i den andra,
fullbordad först för kort tid sedan och
vittnande om stora framsteg i det
tekniska, duetten för sopran och baryton
slutet med den förras dödsscen, att ej
nämna det rent af en Mascågni
värdiga, för öppen ridå spelade intermezzo,
hvars verkan ytterligare förhöjdes af
en enkom, särdeles stämningsfull scen
vid den månbelysta hafstranden. Man
har all anledning att hoppas, det han
med större mognad och
sjelfbehersk-ning kommer att öfvervinna sin största
svaghet, ett från vulgaritet ej alldeles
fritt effektsökeri. Redan den af
Sal-vatöre Alidga författade texten
hänvisar på den veristiska operan med
»Cavalleria» och »Pagliacci» såsom
förebilden för Virgelios opera, hvilken
isynnerhet har påfallande slägttycke med
den senares intrig, oafsedt att Jana
förblifver sin make obrottsligt trogen
och sålunda fullkomligt oskyldig får ,
med lifvet umgälla sin makes
misstankar. I fråga om musiken må vi
allenast tillägga, att den vunnit i färg och
karaktär genom användning af sardiska
folkmotiv, samt beträffande återgifvan- I
det, att näst Carelli framstod
tenoristen Schiaväzzi i sin föga tilltalande
roll såsom den äkta mannen, mördaren, |
hvaraf han emellertid i sin egenskap
af en Sardiniens son uppenbarligen
inspirerades till att rent af mångdubbla
sin» dramatiska och vokala resurser.
A »Costånzi» hafva operettens runor
först med den äran af Oiulio Marchettis
sällskap, ett af Italiens allra bästa.
Den enda presterade nyheten, en af
detsamma redan förra året utlofvad,
högst intressant dylik, särskildt för
jemförelsen med det Rossiniska
mästerverket, nämligen Paisiellos på sin tid *
högt uppskattade »Barbiére di Siviglia»,
gick ej heller denna gång af stapeln—,
Ivan Carylls »La Duchessa
diDån-zica» (Hertiginnan af Danzig) befans
jemväl här i fråga en libretton vara
snarare en försämrad än förbättrad
upplaga af Sardous spirituella »Madame
Sans-Géne samt musikaliskt rätt
obetydlig, men beredde direktören ett
ypperligt tillfälle att gifva ett nytt,
glänsande prof på sin förmåga af smak
och praktfull iscensättning.
Af konserter har hittills knappt
förekommit något annat än de
sedvanliga af municipal-orkestern å den i
akustiskt afseende mindre fördelaktiga
Argentina-teatern. Deras väl med
hänsyn till sin populära uppgift något
eklektiska program, å hvilka
Wagner redan intagit ett hedersrum, hafva
denna säsong erhållit ett ökadt värde
derigenom, att Beethovens symfonier
börjat att i ordningsföljd upptagas å
desamma. — Just i dagarna har ännu
ett »underbarn», den elfva-åriga
violinisten Vivien Chartres, af halft fransk,
halft italiensk extraktion, efter att först
tjusat de kungliga i Quiiinal-palatset,
å »Teåtro Quirinal» framkallat
obegränsad beundran och hänförelse. Bland
hennes mest entusiastiske åhörare
märktes f. d. »violinelfvan» Teresina
Tua, numera grefvinnan Franchi-Verney
della Valetta. För att ej göra oss
skyldiga till upprepningar konstatera vi
blott, att det nya »fenomenet», en i
•sin korta, himmelsblå klädning
oemotståndligt charmant »bebé» i allo utgör
en sannskyldig »pendant» till den lille
Miécio Horzövski. samt referera
följaktligen till hvad vi i våras i Sv.
Musiktidning yttrade om den lille
polske pianisten.
Anteros.
yjgf
Musikpressen.
På Alb. Lundquists förlag, har
utkommit:
för piano, två händer:
Mascagni, l’ietro: På Sicilien Cavalleria
ruøticana). Potpourri med öfverlagd
text. Pr. 2 kr.
Peterson-Berger, Wilb.: Danslek ur
»Ran». Pr. 1 kr.
— — Svensk Folkmusik. Häft. I. Folkvisor;
Häft. II. Dansar, ä 2 kr.
* Förevarande komiska opera daterar
sig från 1770.
för en röst med piano:
Alfvén, Hugo: Marias sånger. Fyra
dikter af Emil Aarestrup. Op. 21.— 1.
Ved huset (Aftonstämning; e—g);
2. Det overstaaede (Det öfverståndna;
a—g); 3. Blikket (Blicken; h—f); 4.
Angst (Ångest; d—fiss). Pr. 2 kr.
Peterson-Berger: Sånger ur »Arnljot»,
handling i 3 akter för soli, kör och
orkester. 1. Arnljots hälsning till
Jämtland, för haryton (c—f) Pr.
kr. 1.50
— — Löskekarlarnes sång, för djup
haryton (a—f). Dikt af E. A Karlfeldt.
Svensk lyrik (Ny serie) Häft. VI.
Pr. kr. 1.50.
Rudin, Daniel: Svanen (e—e eller g);
Killebukken- Ord af Bj. Björnson.
Pr. å 75 öre.
På Elkan & Schildknechts förlag har
utkommit:
för piano, två händer:
Favoritsånger af svenska tonsättare.
Arrangerade af Bernhard Féxer. Pr. kr.
1.50.
I gno t US: Improvisationer och Skisser. Pr.
kr. 1.60.
Wahlström. Nina: Victoria-Marsch; —
Svensk lösen; ä 75 öre.
Enhörning, Tora. Hambo. D. D. K. K.
H. H. Prinsessorna Margareta och
Märta i underdånighet tillegnad. Pr.
75 öre.
Kemner, Johan: t Ännu en sväng».
Hambo. Pr. 00 öre.
Samlingen af »Svensk Folkmusik»
af Peterson-Berger, H. 1, inledes med
ett företal, hvari det heter:
»Föreliggande arbete är ett försök att i fullt
stil-och tidsenlig instrumental
harmonidräkt framföra några af den
svenska folkmusikens mest utmärkande
melodier. För att förverkliga sin afsikt
har tonsättaren ansett sig böra använda
både äldre och nyare medel; på annat
sätt trodde han sig icke kunna göra all
den rättvisa han förmådde åt dessa
melodiers djupa och vida
stämnings-innehåll, som tyckes sammansmälta de
fjärmaste och de närmaste tiders
känslosätt till en på en gång
allmängiltig och utomordentligt klar
uppenbarelse af svenskt själslif. Till de
äldre — men icke dess mindre föga
använda — medlen hör tillämpningen
af de gamla tonartsförhållandena, på
hvilka flere af dessa melodier äro
byggda; i sammanhang härmed är
återinförandet af den ursprungliga
noteringen i »Neckens polska», der den
annars brukliga stora septiman utgör
ett talande bevis för den italienska
diatonikens slappande inverkan på
nordiskt tonsinne. Ett nyare medel
är deremot kromatiken. Till uppkomst
och användning en utpräglad germansk
företeelse, har den redan för länge
sedan fått sin samhörighet med skan.
dinavisk musik, bevisad genom
Södermans och Griegs harmoniseringskonst.»
Sångerna äro försedda med en vers
öfverlagd text. Sånghäftet är
inde-ladt i »Hembygdssånger», (»Du gamla,
du fria», »Värmlandsvisan»,
»Orsa-marschen», »Om sommaron sköna»),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
