Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 4 April 1907 - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Figaro, Don Bazil, doktor
Bartholo, Antonio: hrr
Forsell, Stiebel, Malm, Strömberg,
Grafström; Barbarina: frk.
Lagergren.)
3. Auber: Fra Diavolo.
Oscarsteatern.
AprU ~2__4^1 ^éhar: Den glada änkan.
Mars 23. Talismanen (matiné).
Mars 24. April 1. Vermländingarne
(matiné).
Mars 31. Musikalisk soaré af teaterns
solister och orkester;
biträdande: frk. Ester Osborne.
Östermalmsteatern.
AprU ’i—3°) Wo Pers resa.
Mars 23, 24, April 1. Fänrik Sfäls sägner
(matiné),
Musikal, akademien.
Mars 26. Konsert af lir Julius
Ruth-ström. Biträdande: fröknar Sigrid Lindberg, Märtha
Ohlson.
27. Konsert af systrarna Val borg, Olga, Sigrid, och Astrid Svärdström.
31. Konsert af Bellmanskören. Biträdande: hrr Gustaf
Sjöberg, D, Stockman. Dirigent: hr Er. Åkerberg.
April 1. Stor populär visafton af fru Anna Norrie.
Vetenskapsakademien.
Mars 21. Konsert af Frök Thérése
Björklund. Biträdande Frk.
Märtha Ohlson, hr Ax.
Runn-quist.
Österm almskyrkan,
Mars 29. Konsert till förmån för
fri-mnrarebarnhuset. Biträdande:
frkn. Larsén, Hesse, hrr
Elf-gren, Malm, Wallgren, kgl.
hofkapellet och operasujetter.
Program: Jos. Haydn:
»Skapelsen», oratorium.
Sofia-kyrkan.
April 2. Konsert af fru Sara Wenner-
berg-Reuter och hr Aug.
Broman. Biträdande: frk. Ella
Björkbom, hr Jul. Ruthström.
Katarina kyrka
April 1. Konsertföreningens l:a
Folkkonsert .1907. Solister:
fru Carol. Östberg, hr Alb.
Löfgren. Dirigent: hr Tor
Aulin.
Den franska truppens föreställningar
och påsken strax derefter ha betydligt
reducerat operaverksamheten under
senaste tiden. Det förnyade uppförandet
af »ringen» har äfven förhindrat
inöf-vande af nyheter. Från operan har
man sålunda endast att fästa sig vid
påskdagskonserten, den sedvanliga till
förtlån för hofkapellet, som denna gång
kunde fägna sig åt »fullt hus», tack
vare det lockande programmet med
symfonier af två svenska komponister,
Bruno Liljefors och Hugo Alfvén, samt
mellannummer af Sibelius och
Schumann med resp. hrr Forsell och Edvin
Svenson som solister. Liljefors, som
bekant bosatt i Göteborg, har der först
gifvit sin första symfoni, som för oss
nu var en nyhet. Den vittnar om en
betydande talang i behandlingen af
orkestern, som han förstår af vinna
åtskilliga klangskönheter och anslående
instrumentalkombinationer. Dess form
saknar emellertid i utarbetningen den
klassiska organiska klarheten och
skattar mer åt nutidens lösliga stil. Mest
helgjuten synes oss första satsen, hvars
hufvudtema leder tanken på Norman
eller Schumann. Andra satsen,
Andante, har nog sina förtjenster men är
något enformig och ej synnerligt
melodirik. Originelt nog har tredje satsen,
motsvarande scherzot, skrifvits som
Hambo, och denna slog mycket an.
Sista satsen, Allegro energico var
medryckande liflig men röjde föga
inspiration. Sådan finna vi i högre grad
hos Alfvén i hans sista, nu ånyo
upptagna, symfoni, som vann på att åter
höras. En tvångslös friskhet och
enkelhet men rikedom på idéer, särdeles
i instrumentationen, finner man i denna
symfoni, tillkommen likasom på lek
efter hans båda andra, mera djupsinniga.
Sibelius’ »Fährmanns Bräute» skall
skildra VVilho, en roddares färd med
sin brud utför en forsande ström, der
ett sjörå, som fattat kärlek till honom,
af svartsjuka vältrar fram en klippa i
strömmen, mot hvilken båten krossas
så att Wilho och hans brud förgås.
Sången är en föga melodisk,
deklamatorisk^ kraftyttring med ständigt.brusande
orkestersats. Hr Forsell sparade ej
heller på kraft i framställningen.
Schumanns vackra A moll-pianokonseit fick
i solopartiet en rätt god tolkning af
den unge pianisten Edvin Svenson
oafsedt ett litet memoreringsfel. De
båda symfonierna dirigerades af
komponisterna sjelfva, öfriga nummer af
kapellm. Henneberg.
Julius Ruthströms konsert i
Musikaliska akademien var för honom en
sannskyldig triumf. Han gaf dervid
ökade bevis på att han är en violinist
af hög rang, imponerande så väl
genom mästerlig teknik som stor ton och
i allo konstnärligt föredrag.
Konser-| tens första nummer, Max Regera
solosonat, ha vi efter symfonikonserten på
operan förut omnämnt. Detta följdes
i af konsert för 2 violiner af J. S. Bach,
j med bästa samspel utförd af
konsert-gifvaren och fröken Sigrid Lindberg.
Äfven 3:e numret var af Bach, ur
so-| nat i E dur (Preludio, Loure, Gavotte
j och Rondo, Menuetto). Att hr
Ruth-I ström är öfverlägsen både Bach- och
Paganinispelare visade han med
föregående nummer och de efterföljande:
»Oktavstudie» samt »Introduktion, tema
med variationer* af Paganini, hvari
de största svårigheter öfvervunnos med
suverän säkerhet. Man kan ha nöje
; af att höra Paganini, så spelad. Slutet
I af konserten var egnad åt inhemska
[ komponister med »Poeme» af Sjögren,
Mazurek och Midsommardans af Aulin,
Romans af Alfvén. Konserten blef
kanske väl lång, men åhörarne, som
borde ha fyllt salen men nu voro
fåtaliga, lönade med rikt bifall
konsert-gifvaren, som hade erhållit fröken
Märtha Ohlsons utmärkta biträdande
med pianoackompanjemanget och med
extranummer visade publiken sitt tack.
Om Svärdström-konserterna få vi i
ett sammanhang nämna i nästa nummer.
Systrarna hade på första konserten
fullt hus och en dem mycket bevågen
publik.
Konsertrevy. Af konserter, som
återstå att omnämna, må Musikföreningens
först bomma i åtanke. Denna, den 74
i ordningen, hade till program först
tre kantater af Bach N:o 67, »Halt
im Gedächtniss Jesum Christ» och
106: »Gottes Zeit ist die allerbeste»,
båda för soli, kör och orkester, samt |
N:o 50: »Nun ist das Heil und die
Kraft», för dubbelkör och orkester;
konsertens andra afdelning utgjordes
af Liszts »Missa solennis» —
Graner-messan kallad, emedan den
komponerats till invigningen af katedralen i |
Gran — för solokvartett, kör och
orkester. (Katedralen i denna ungerska
stad invigdes 1856; Ungern var, som
bekant, Liszts fädernesland.) Af Bachs
i religiöst stämningsrika kantater sätta
vi främst den först gifna. Utom med
sina körer och koraler fängslar den
med en vacker tenoraria ett altrecitativ
och en växelsång mellan bassolo och
kör. I andra kantaten lägger man
bl. a. märke till vackert
orkesterackom-panj’ mang; tredje kantaten är kort men
t kontrapunktisk intressant i körens
rörliga stämföring. Liszts messa
före-1 faller efter Bach-kantaterna mycket
ny-modig men innehåller flera vokalt
och instrumentalt vackra partier. Dess
början »Kyrie eleison» för soli och
kör är en anslående sats ; i mera stor
stil äro de följande »Gloria» och
»Credo». De båda sista satserna
»Be-nedictus» och »Agnus dei» ha en stilla
natur. I hela messan spelar
solokvartetten en stor rol, och denna hade
en ypperlig besättning med fruar
Högberg och Claussen, hrr Malm och
Wallgren. Kören och hofkapellet gjorde
ock sitt bästa under prof. Nerudas
goda ledning.
Att ryktet om Jacques Thibands
mästerliga violinspel var sannfäidigt
fick man erfara på hans och pianisten
Wurm8ers konserter d. 11 och 13
mars. Med sin fulländade virtuositet
förenar hr Thibaud en sällsynt
klangskön ton som måste hänföra hans
å-hörare. Med ett behagligt yttre och
stilla uppträdande vinner han ock
sympatier. Hr Wurmser, har, som vi
nämnt, konserterat förr i Stockholm.
Han är en pianist med solid teknik
och fin touche samt visade sig på det
hela som god ackompanjatör, endast
någon gång violinen öfvermäktig. Hans
franska naturel torde man få tillskrifva
ett stundom för hastigt tempo samt
omotiveradt tempo rubato t. ex. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
