Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 12 Maj 1911 - Maria Labia (med porträtt) - Fausta Labia (med porträtt) - Anne Judic † (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall särskildt genom sina goda
böjdtoner och betydande koloratur. Första
gången hon uppträdde i en operaroll
var på vår kungliga teater, d. 19 maj
1905, och detta i ett så betydande
parti som Mimis i »Boheme», då hon
genom sin vackra stämma,
konstnärliga sång och behagliga apparition vann
en stor seger. Tio dagar därefter
åter-gaf hon Sanluzza i »På Sicilien» med
sydländskt eldig framställning. På
hösten samma år, d. 12 nov., återgaf
hon här dubbelrollen Margareta-Helena
i »Mefistofeles» och några dagar
därefter ånyo Mimi, med hvilken roll hon
denna gången afslutade detta gästspel
följande året d. 26 jan. Den 3 febr.
gaf hon sedan en afskedskonsert i
Musikaliska akademien med biträde af
hr Tor Aulin och frk. Martha Ohlson.
Efter att ha lämnat Stockholm blef
signora Labia engagerad vid Komische
Oper i Berlin. Ar 1909 finna vi henne
anställd vid Manhattan-operan i
New-york, deltagande i de italienska
operaföreställningarna där och vidare i
Philadelphia och Boston. Utom
ofvan-nämnda roller hörde nu till hennes
sepertoar Carmen, Nedda i »Pajazzo»,
Desdemona i Verdis »Otello» titelrollen
Feodora i Giordanos opera. I Tyskland
har hon utfört Martha i »Tiefland».
Signora Labia eger en behaglig villa
vid Lago di Garda, den vackra sjön
i öfre Italien, där hon hvilar ut under
sommarens ledighet. Vid början af
nästa säsong s’»all signoran medverka
i det gästspel Berlins Komische Oper
kommer att gifva i Wien.
–––^–––’
Fausta Labia.
Då vi nu ha gästbesök af signora
Maria Labia, ha vi också jämte
hennes porträtt i detta nummer velat
intaga hennes systers till erinran om den
tid då hon var engagerad vid vår opera.
Då vår primadonna fru Caroline
Östberg efter att i mars 1892 ha
kreerat titelrollen i Ponchiellis
»Gio-conda» lemnade vår opera med
utförande af samma roll i slutet af
oktober för att anträda sin amerikanska
turné, som skulle räcka in på nästa
vårtermin och hennes eugagement för
spelåret 1S93—94 ej var förnyadt,
måste man se sig om i utlandet efter
en ny primadonna. Regissören
Rundberg begaf sig alltså sommaren 1893
på upptäcktsresa efter en sådan skatt
och fann densamma i Milano, i den
21-åriga sigeora Fausta Labias person, I
som efter sångstudier för sin moder,
året förut, d. 10 April 1892
debuterade å San Carlo teatern i Neapel
som Valentine i »Hugenotterna».
Andra operor, hvari hon sedan uppträdde
i hemlandet voro »Robert af
Normandie», »Mefistofeles» och »Tannhäuser».
I Stockholm skedde hennes första
uppträdande i sept. 1893 som
Margareta-Helena i »Mefistofeles» och hon utförde
vidare Gioconda, Santuzza, Elisabeth i
»Tannhäuser», »Valentine», Leonora
i »Trubaduren» och Aida samt under
säsongen 1894—5 som nya partier
Adalgisa i »Norma», Donna Anna i
»Don Juan». Med fru Östberg, som
återkom till operan vid början af
höstterminen 1894 uppträdde hon i
»Hugenotterna», då denna utförde
drottningens och signora Labia
Valentines parti, samt i »Norma» under
januari 1895, då fru Östberg återgaf
titelpartiet, signora Labia Adalgisa.
I febr. utförde hon Suzel i Mascagnis
»Vännen Fritz». Då »Pajazzo» d. 25
maj 1895 gafs för 50:de gången
utförde hon Neddas roll, den sista här
och hvarmed hon d. 30 maj tog
farväl af vår publik. Med sin
konstnärliga sång, sin behagliga röst och
apparition gjorde hon lycka på vår
operascen. Hon lär nu vara engagerad
i Milano.
f
Anne Judic.
På ett sanatorium vid Nizza afled
d. 14 april efter långvarig sjukdom
ooh i fattigdom den fordom
världsberömda operett-divan och
skådespelerskan Anne Judic. Annu finnas nog
flere här som ha henne i minne från
hennes första besök uppträdande i
Stockholm för 25 år sedan och sedan fyra
år därefter.
Det var d. 8 september 1886 hon
med sin trupp anlände hit från
Köpenhamn och vid centralstationen mottogs
af direktörerna vid d. v. Nya teatern,
där hon samma afton uppträdde i
»Lillahelgonet» (»Mam zelle Nitouche»).
Följande afton gafs en annan Hervés
operett, »Lili», d. 10 o. 12 återgaf hon
grefvinnan Corniska i »Niniche» och
tog denna gång afsked af oss i komedien
»Le fiaere 117» med äfven sånger på
programmet. Dagen därpå reste hon
för att ge gästspel i Göteborg. Vid
hennes uppträdande här yttrades då i
denna tidning: »Hvad man än må säga
om hennes konstnärlighet såsom
scenisk artist, det vissa är att hon är i
besittning af ovanliga personliga
egenskaper och en talang, som i sitt fack
torde vara enastående. Hon är ej
längre ung och hennes mycket
utvecklade embonpoint förtager illusionen i
ungdomliga roller, men det graciösa
behag som utgör hennes naturell, det
lifliga minspelet, den stora talande
blickcD, det musikaliska hjärteglada
skrattet verka ovillkorligen bedårande
Hennes röst är ej stor men behaglig
och böjlig, så att hennes sårigföredrag
utmärker sig för stor ledighet och fin
m7ansering. Kritiken erkänner henne
allmänt såsom mästarinna på
cbanso-nettens område.» Publiken här var i
följd af de höga biljettprisen ej
fulltalig vid hennes uppträdanden men
mycket road och ej sällan
entusiasmerad. M:me Judic återkom sedan till
Stockholm i dec. 1890 och uppträdde
på samma scen — då Svenska teatern
— såsom Anne Marie i »Rödlufvan»
(»La Roussotte», musik af Hervé och
Boullard) på en matiné och på aftonen
samma dag i «Niniche» samt följande
dag i »Den svaga sidan» (»La corde
sensible») och »Kolhandlarne» (»Les
charbonniers»). Hon medförde äfven
då egen trupp.
Några biografiska data och
uppgifter om hennes konstnärliga
verksamhet må här följa
Anne-Ma rie-Louise Damien
föddes d. 18 juli 1850 i Semur (Cote
d’Or). Hennes barndom förflöt i ringa
omständigheter och af sina anhöriga
sattea hon till biträde i ett
linnemagasin. Emellertid lockades hon med
oemotståndlig makt till teatern, och
sedan hon öfvervunnit sina anhörigas
motvilja därför, vann hon inträde på
konservatoriet i Regniers klass och
gjorde sedan privata studier för sin
blifvande bana. Ar 1867 gifte hon
sig med regissören Isarael som hade
binamnet Judic, och som M:me Judic
debuterade hon d. 2 juni i ett par
sångroller, däribland i »Les grandes
demoiselles», på Gymnase teatern, hvars
ansedde styresman Montigny var en
släkting till henne och blef hennes
gynnare. Hon öfvergick emellertid
redan påföljande år till Eldorado, där
hon tog engagement för tre år och vid
hvilket variété-etablissement hennes
man anställdes som förste regissör.
Här vann han storartad framgång, och
Eldorado förtjänade millioner på
hennes talang.
Då fransk tyska kriget utbröt 1870
stängdes teatern och hon lämnade Paris.
Därefter gjorde hon en turné i Belgien,
återkom till hemlandet 1871 ocb gaf
i Lille en representation till förmån
för de i kriget sårade, hvilken inbragte
nn summa af 27,000 francs och henne
själf en af muoicipalstyrelsen ffrärad
medalj. Efter att ha återvändt till
Paris samma år uppträdde hon på
Gaité-teatern bl. a. »Le roi Carotte»
öfvergick sedan till Folies Bergéres
och Bouffes parisiens 1872, där hon
firade stora triumfer i »La timbale
dargent», »Madame 1’ Archiduc» etc.
1876 finna vi henne på Variété,
uppträdande i »Docteur Ox», »Les
charbonniers», »Niniche», »La roussotte»,
»Lili», Mamz’elle Nitouche», »La
cossaque», »La belle Héléne», in. fl.
Efter att sedan pä Edenteatern ha fi
rats i »La fille de madame Angot»
gjorde hon flere utländska turnéer;
uppträdde vidare på ett. par scener i
Paris och återkom till Variété’s 1894,
där vi återfinna henne i »Lili»,
»Nitouche», »La femme å Papa» och
engagerades därpå vid Gymnase, där
hon kreerade »L’Age difficile» 1895.
Hennes öden därefter äro oss obekanta.
På våren samma år hon först
uppträdde i Stockholm återkom hon från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
