Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 18 Oktober 1911 - Franz Liszt 1811—1911 (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Saint Simonismen, för hvilken han
en tid svärmade, också inverkade på
hans oroliga själs utveckling. Det var
i synnerhet efter faderns död som hans
religiösa grubblerier togo sin början,
hvil ka slutligen år 1865 ledde
honom till att blifva abbé, utan att
han därför öfvergaf sin konst eller
försakade väildsliga nöjen och
njutningar.
Paganinis uppträdande i Paris 1831
försatte honom i extas. De
utomordentliga tekniska svårigheter
violister-uas mästare behärskade på sbt
instrument lockade honom oemotståndligt
att på pianot åstadkomma samma
effekter. Han utvecklade sålunda i hög
grad handensstrfick- och språngförmåga,
riktade därigenom sitt instrument med
nya uttrycksmedel och klangskönheter
samt skapade därmed en ny stil inom
pianomusiken. Fetis föreläsningar(1832)
om upphäfvandet af det gamla
tonartbegreppet bidrogo att gifva hans
harmonisering den frihet, som
utmärker den nyare tyska skolans
kompositionsstil. På hans musikaliska
utveckling inverkade iej ringamån Chopin,med
hvilken han stod i innerligt
vänskapsförhållande. men ännu mäktigare var
det inflytande han rönte af Berlioz,
hvars symfoni »Episode de la vie d un
artiste» efter komponistens återkomst
från Italien utfördes 1832 i
pariskonservatoriet och gjorde stort intryck i
Liszt. Denna symfoni var också det
första orkersterverk han arrangerade
för piano. Under intrycket af denna
— säger L. Ramann — liksom
vaknade hans sällsporda tekniska förmåga.
Kännande i sina lingrar en hel
orkester, dertill i sin inbillning bärande en
trogen bild af orkestermassorna och
solopartiernas särskilda klangfärger,
växte under detta arbete hans teknik
till en svindlande höjd. som både före
och efter honom blifvit ouppnådi.
Genom Berlioz bragtes ock till klarhet
lians öfvertygelse att musiken måste
återgifva poetiska ideer, och sålunda
blef Liszt vid sidan af den geniale
iransmannen bärare af
programmusikens tanke.
Liksom konstnären inträdde nu också
människan Liszt i en ny
utvecklings-phas. Salongernas älskling hade
blifvit man. Af stor betydelse för
honom blef hans förhållande till
grefvin-nan d Agoult, känd såsom
skriftstäl-larinna under pseudonymen »Daniel
Stern», som under åren 1835—39
deltog i hans konstresor och skänkte
ho-nonom tre barn. bland hvilka dottern
Cosima först blef gift med Hans von
Biilov och efter skilsmessan från
honom med Richard Wagner.
Vid slutet af 1839 sände Liszt
gref-vinnan jämte barnen till Paris under
det han själf fortsatte sina
konsertresor och triumferande genomreste
Europa till 1849. Redan i 836 hade han
segrande hestått täflan med sin
farligaste rival, Sigismund Thalberg, och
nu fanns ingen pianist som kunde göra
honom stridig rangen såsom
pianisternas furste. Sin stora vördnad för den
klassiska pianomusikens nyskapare,
Beethoven, visade han då han (1839)
till Beethovenmnnuraentet i Bonn
skänkte den ganska betydande summa
som fordrades för dess fullboi dande.
Ar 1848 antog L.
hofkapellmästare-tjänsten i Weimar, hvilken pla*s han
innehade till 1859. Hofteatern
liärstä-des höjdes af honom till en betydande
rang. Han bragte här till utförande
Wagners musikdramer, befordrade
wag-nerismen olh samlade kring sig en
skara »nytyska» talanger såsom Raff,
Bülow, Tausig o. a. Här skref han
sina »Symfoniska dikter», hvilka
huf-vudsakligen representera hans
individualitet såsom skapande tonkonstnär.
Från 1861 till 1870 lefde Liszt i Rom,
men återkom sistnämnda år till
Weimar för att leda musikfesten till
firande af Beethovens 100-åriga
födelsedag. Det spända förhållande som
varit rådande mellan honom och hofvet
i Weimar upphörde nu, och sedan dess
har Liszt hvarje sommar uppehållit
sig i denna stad, sysselsatt med att
undervisa de många elever som
tillströmmat dit för att af hans hand
mottaga sitt mästarbref. Bland dem kunna
nämnas, Bttlow, Tausig, Sofie Menter,
Eugen d’ Albert, Reisenauer, E. Sauer
etc. samt den svenska pianisten
fröken Hilda Thegerström. Den öfriga
delen af året har L. vanligen
till-bragt i Rom och Budapest, för hrars
musikakademi han sedan 1875 varit
president. Liszt var öfverhopad af
utmärkelser. Han var hedersdoktor
vid universitetet i Königsberg, adlad
af österrikiske kejsaren genom
förlänandet af Jernkroneorden,
kammarherre hos hertigen af Weimar,
kom-dör af Hederslegionen och innehafvare
af otaliga andra ordnar samt
heders-borgare i flere tyska och österrikiska
städer. Af svenska Musikaliska
akademien var han ledamot sedan
1857, men innehade ej någon svensk
orden.
Franz Liszt afled, som sagts,
natten mellan 31 juli och 1 aug. i
Bayreuth. Ännu i slutet af juni befann
han sig vid god helsa i sitt hem i
Weimar. Visserligen hade lians hetsa
varit vacklande under de sista åren
och han hade äfven tänkt underkasta
sig en ögenoperation men han var dock
vid god vigör och efter ett besök i
Luxenburg begaf han sig till Bayreuth
att jämte sin dotter Cosima Wagner
öfvervaka första uppförandet af de
Wag-nerska musikdramerna. På resan dit,
hade han dock ådragit sig en
förkylning, som utvecklade sig till
lunginflammation. D. 25 juli lät han
emellertid leda sig till teatern för att
bevista första uppförandet af »Tristan
och Isolde». Dagen därpå var han
sängliggande, försämrades mer och
mera och något öfver kl. 11 på
natten slutade han lugnt och stilla sitt
verksamma och ärorika lif.
Liszts kompositioner äro mycket
talrika, uppgående till ett antal af
iu-mot 650, däribland 63 för orkester
— bland annat 33 transkriptioner —
och 517 för piano; bland dem 300
transkriptioner. För orgel har han
skrifvit 20 verk;
vokalkompositionernas antal uppgår till 39 och de
melodramatiska verken till 5. Af hans
orkesterverk må nämnas de
symfoniska dikterna »Tasso, lamento e
triumfo», »Hunnerdrabbningen», »Idealet»,
»Mazeppa», »Orpheus , »Prometeus»,
»Hungaria», »Ce qu’on entand sur
la montagne», »Les préludes»
»Hamlet». »Festklänge», »Von der Wiege
bis zum Grabe», »Dante» f. ork. och
fruntimmenskör», »Eine
Faustsymfo-nie» (Faust. Gretchen, Metistopheles
för ork. och manskör)
»Mefistowal-zer», »Gaudeamus igitur» (med
körer och soli) etc., en rad mästerliga
arrangements af Schubertmarsch er etc.
—; afpianoveik: 2 konserter (Ess-dur,
A dur), Concerto patbétique
(konsertsolo), 15 ungerska rhapsodier,
konsert-etyder, ett stort antal parafraser öfver
motiver ur operor af Wagner,
Meyerbeer, Verdi, Mozart m. fl.,
bravurfantasier öfver Mendelssohns musik tili
»Mid-sommarnattsdrömmen», »Don.Juan» etc.,
»Impromptu», Fiss dur; »Consolations »
»Apparitions», »Harmonies poetiques
et religieuses», »Annes de
pelerina-ges», 3 Valses caprice», Paganinis
»Clochette» etc., transkriptioner af
sånger (omkring 60 af Schubert),
vals-kapricer, ballader, legender, elegier,
impromptus m. m. Hit höra äfven hans
förträffliga bearbetningar för piano 2
händer af Beethovens symfonier samt
saker af Berlioz, Saint-Saens, Wagner
m. fl.
Af sångverk ha vi att nämna:
»Gran-me8San», Ungersk kröniugsmessa.»
2 orgelmessor, psalmer, oratorierna
»Christus», »Den heliga Elisabeth»,
kantater, mindre kyrkosånger
»Requiem» för manskör och orgel, (»Pater
noster», »Ave Maria», »Ave maris
stella», Ave verum», »O salutaris»,
»Tantum ergo»), omkring 60
solosånger till piano etc. Liszt har äfven
med framgång försökt sig som
skriftställare. Af hans skrifter må nämnas
»De la fondation Goethe å Weimar»,
»Lohengrin et Tannhäuser de Rich.
Wagner», »Frédéric Chopin». Die Zi
guener und ihre Musik in Ungern»,
»Robert Franz», etc.
Man har flere biografier öfver Liszt
En omfattande sådan af Lina Ramann
utkom 1884—94 i 3 delar. Haus
samlade verk äro utgifna af
musik-förlagsfirman Breitkopf et Härtel i
i Lepzig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
