Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6—7. 25 September 1912 - Prenumerationsanmälan - Från scenen och konsertsalen (med två porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Premimcrationsaititiiilan.
Svensk musiktidning bar soni bekant
under så godt som bela sin tillvaro haft
att kämpa med ganska stora ekonomiska
svårigheter, till en del bärrörande från
det ringa antal abonnenter ocb läsare,
som velat intressera sig för tidningen.
fltt under sådana förhållanden ge sig
in på ett så ovisst ocb föga
vinstgif–vande företag som att fortsätta
utgifvan–det af densamma måste gifvetvis vara
föga lockande. Då vi emellertid äro af
den absoluta meningen, att vårt lands
bögcc musikintressen, som för
närva–rande äro stadda i ett lugnt ocb
förtro–endeingifvande crescendo, icke ba rad att
’ undvara detta organ, vilja vi våga
för–söket i förlitande på, att en del af den
välvilja, som under den förre utgifvarens,
Redaktör pr. J. Duss’ tid kommit
tid–ningen till del, om möjligt alltfort måtte
tillfalla den.
Vår sträfvan skall blifva att,
åtminstone till en början, låta Svensk
ITlusik–tidning vara densamma som hittills, sär– !
skildt då bvad formen beträffar, flngå– 1
ende själfva innehållet, komma vi att
väsentligen utvidga detsamma, så att
tidningen, förutom de regelbundet äter=
kommande uppgifterna om
operaverk-sambeten ocb konsertväsendet t
hufvudstadcn ocb utförliga
biografiska ocb instruktiva uppsatser,
kommer att lägga stor vikt vid
nyutkommen musik ocb musiklitteratur från
in- ocb utlandet, redogörelser för de
förnämsta företeelserna i
musikvärlden — något som möjliggöres ge=
nom af tidningen engagerade, talrika
korrespondenter såväl inom Sverige som
på de största utländska musikcentra —;
dessutom kommer tidningen att erbjuda
en öfversikt öfver innehållet i de
större musiktidskrifterna samt alltid
vara illustrerad med ett eller flera
musikerporträtt etc. £n eller annan gång
medföljer någon musikbilaga af
moderna mästare, särskildt svenska. Stor
uppmärksamhet skall ägnas åt de
statsunderstödda orkestrarnas
verksamhet. Dessutom kommer tidningen att
bafva en afdelning för kyrkomusik.
Svensk Musiktidning utgifves
fortfarande två gånger i månaden utom juli
—augusti till ett pris af 5 kr. pr. år.
ilnder återstoden af år 1912 kommer
tidningen att tryckas i dubbelexemplar.
TTlindre än bel årgång beräknas efter
lösnummer (25 öre; 40 öre för
dubbel–nummer).
prenumeration sker bäst å posten,
ocb kostar tidningen till årets slut,
postarfvodet inberäknadt, kr. 3,50.
Tlytillträdandc prenumeranter kunna,
om de så önska, ännu erballa tidningen
från årets början.
Uppsala i augusti 1912.
Redaktionen.
Från scenen och
konsertsalen.
1. Februari - maj
Af lätt förklarliga skäl äro vi icke
i tillfälle att ge annat än en
kortfattad och schematisk öfversikt öfver
huf-vudstadens musiklif under denna tid.
Det skulle ju föra oss allt för långt
att i detalj gå in på alla de
skiftande musikaliska företeelserna under
denna jämförelsevis langa period; en
sådan redogörelse skulle ju för öfrigi
nu sakna all aktualitet. För att
emellertid ieke frångå den af Svensk
Musiktidnings förra Redaktion hyllade
principen att låta tidningen vara ett slags
»uppslagsbok» öfver de musikaliska
företeelserna i Stockholm, vilja vi här
söka få en öfverblick — om än
ofullständig och kortfattad — öfver dessa.
1’nder FEBRUARI månad ha vi då
alt anteckna såsom det viktigaste
evenemanget en svensk operapremiär,
framförandet af NATANAEL BERGS
dramatiska dikt »LElLA», som ägde
rum den 29. februari å K. teatern.
Själfva uppslaget till handlingen har
herr Berg, som skrifvit sin libretto
själf, hämtat från Byrons »The Giaur»,
hvilken han sedan bearbetat för sitt
ändamål. Textredogörelsen på K.
teaterns program lyder: »Leda är en
af Hassans hustrur. I lassan älskar
henne lidelsefullt och närmar sig henne
med alla försök att uppväcka hennes
genkärlek; hon älskar honom nämligen
icke, utan har en annan bild i sitt
hjärta och brinner af kärlek till en
ung venetianare, Marzio. Med til.hjälp
af sin tjänarinna och förtrogna, Balid,
lyckas Leila, sedan hon med en
sömndryck bedöfvat den bevakande
öfver-eunucken, fly med Marzio. Eunucken
straffas på grund af sin förmenta brist
på vaksamhet med att hans tunga
ut-skäres. Sedan Hassan upptäckt Leilas
försvinnande, skickar han sina män
att förfölja de flyende. Dessa lefva
dolda i skogarna och ha tillsammans
med en gammal trotjänare, Mervan,
tagit tillfällig bostad i en ruin under
afvaktan att lyckas uppnå Marzios
hemland. De kringrännas och
angripas af Hassans tjänare; under
Marzios och Mervans strid med dem
bortför eunucken och några män Leila.
Straffet för Leilas brott blir att hon
dränkes i hafvet. Marzio utkräfver
dock en blodig hämnd för Leila, i det
han tager hennes mördares, Hassans
lif.»
Af detta har nu hr Berg
åstadkommit fyra akter, visserligen korta men
dock alltför pretentiösa för detta
skäligen magra innehåll. Af dagskritiken
råddes han äfven att verkställa en
strykning och omarbetning, så att del
hela blifvit en enaktare, som då hade
kunnat framstå rätt verkningsfull. I
alla händelser är sista akten
malplacerad; dess enda innehåll år uttömdt
med orden: »Marzio utkräfver en
blodig hämnd för Leila, i det han tager
hennes mördares, Hassans lif.» — »Själf
dör han äfven», borde det dessutom
för fullständighetens skull ha stått, ty
helt omotiveradt — eller åtminstone
rätt dunkelt motiveradt — faller han
själf döder ned bredvid sin dödade
fiende. Ridå.
Detta slut påminner rätt mycket om
ett gammalt gouteradt studentspex, som
slutar med att alla på scenen
befintliga personnager döda sig, »allt efter
som knifven varder ledig».
Från en vida fördelaktigare sida
framträder emellertid tonsättaren
Natanael Berg. Visserligen har
musiken, i hvilken han hör till den
germanska musikvärldens yttersta vänster,
icke någon större personlig egenart —
Richard Wagners och Richard Strauss’
inflytande är alltför påtagligt —, men
orkestreringen är synnerligen väl
funnen, smidig, elegant och karaktäristisk.
Det är tydligen jusl i själfva
orkesterklangen som kompositören lagt
tyngdpunkten. Själfva det musikaliska
innehållet är ju, som sagdt, rätt
opersonligt. De ledmotiv, som man här
och där kunde tro sig uppfatta, ha
icke användts konsekvent, och det
sångliga elementet har fått träda för
mycket i bakgrunden; »Salomes»
ansträngda »Sprechgesang» är
bestämmande. Dock finnas enstaka moment
af stor skönhet, såsom stora delar af
första akten, Leilas poesifyllda sång i
början af andra akten och hennes scen
innan hon dränkes.
Själfva utförandet var godt på alla
händer, icke minst i orkestern, som
under Hofkapellmästare Järnefelt med
stor framgång löste det invecklade
partiturets alla svårigheter.
Rollfördelningen var följande: Leila, fröken
Lar-sén; Balid, fru Järnefelt; Hassan, herr
Oscar; Marzio, herr Stockman;
eunucken herr Svedelius; Mervan, herr
Lejdström; Muezzin, herr Lennartsson;
i mindre roller herrar Lindstedt,
lle-rou, Mandahl och Sjöberg. — Herr
Thorolf Janssons dekorationer voro
lysande och herr Andres regi vårdad.
TREDJE SYMFONI KONSERTEN
ägde rum den 3. efter följande program:
1: Tschaikowsky, symfoni N:o 4,
f-moll; 2: Fr. Berwald, violinkonseit;
3: Marteau, Svit för violin och
orkester; 4: Natanael Berg,
»Traumgewal-ten», symfonisk dikt; 5: Richard
Wagner, Ouv. till »Rienzi». Solist: Pro-
fessor Henri Marteau. Dirigent:
Hof-kapellmästare Järnefelt. — En
intressant konsert sålunda med flera
nyheter. Tyvärr tillåter oss icke det be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
