Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE KAPITLET.
Nyttigt att läsa för alla sjögalanter.
Speluneam Dido dux et Trojanus eandem
Deveniunt. Virg.
Jag förgäter aldrig, huru jag af en händelse råkade,
såsom en annan Actseon, att öfverraska en Diana samma
afton. Jag ärnade gå ut och — och räkna sjustjernorna, när
i hast en okänd röst bakom förstugudörren hördes
fram-sucka: O! my dear, my dear! Nyfikenhet lockade mig att
stå på lur; jag lade örat till och uppsnappade några
fragmenter af en kärleksförklaring, som väl var den artigaste i
sitt slag. Jag upptäckte en framskjutande snibb af en
frun-timmersrob, ty dörren förmådde icke skyla dem helt och
hållet undan månens afundsjuka åsyn; men hvilken Damon
var, ville jag ej utgrunda. Det mins jag likväl, att han
suckade ett ord svenska, ett ord engelska, ett holländska m. m.:
Charming creature, ich ljuge nicht. Ich love ye, with
all min heart. — Give me a kyss for min hund. — My
dear! Här parerades en smula, och det lät likasom två
skulle kyssa hvarandra. Jag lyssnade vidare och hörde
en annan finare stämma: Ach. myn Heer, ye beent en
Schelm; — de Ostindische Lieude is niet veel te
vertrau-wen . . . go! go! niet mehr, ich hebb ye ticee gegeewen.
Men den andre syntes ännu icke hågad att rymma fältet,
utan svarade sakta: No, no, my sweet jungfru, ye hebb
me seicen kysse versproke, — ye mut me for den hund
betale — one more — that war moi one more, one more,
— och sålunda blef icke annat än one more hela långa
stunden, ända till dess hans moy Jongefrowe tycktes bli ond och
sade: Wat! Schaam ye ju niet? Ick blytce qicaat —
ye besmeet my de mont —foy! ye beent van dag niet
gerasseert. Hoe ceele sonties sall ich dan coor en hond
geewen ?
I det samma knarrade den sqvallersamma dörrhaken,
hvarpå hon hviskade: st! st! go, go! malle pormit — go
go! my moeder komt. — Alamma kom inte. Men jag kunde
omöjligen berga mig för skratt. Och det var orsaken att
de begge två, hals öfver hufvud, lupo undan, lemnande i
brådskan en rosig näsduk efter sig, märkt G. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
