- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
122

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter behag. Äfven Stockholm var öfverlemnadt åt deras
välde. Icke allenast folket från landsorterna, som bevistat
kröningen, var bortrest, utan ock större delen af riddarhusets
ledamöter af båda partierna, som öfvergåfvo fältet, större
delen af ledsnad, någre de klokaste hufvuden för att icke
öfvervara en förutsedd oundviklig revolution, den de hvarken
voro hågade att befrämja eller funno sig i tillstånd att afböja.

Jag var bland de förste, som åtföljde den allmänna
utvandringen. Förqväfd af de obehagligaste dunster i sekreta
utskottet, var jag förlägen att andas en frisk luft. Jag reste
till det älskade Skenäs*), der jag efter några dagars vistande
öfverlemnade hustru och barn i min goda systers vård,
föranlåten att åter begifva mig till riksdagen, icke af hopp att
vara vittne till någon lycklig brytning i de allmänna
ären-derna, men för bevakandet af en enskildt angelägenhet. Min
svärfar hade den varande riksdagen itererat sin ansökning
om ersättning för sitt lidande under 65 års riksmöte. En
partilöpare hade åtagit sig att genomdrifva saken under
skriftlig förbindelse af halfva summan, som kunde utpressas.
Oaktadt dessa skamlösa vilkor måste jag förnimma, att den
egennyttige fullmäktigen ej förmått att det ringaste uträtta.
Det var ej i naturen af då varande jernregering att bevisa
någon rättvisa än mindre att röras af medlidande. Äran deraf
var förbehållen åt en mensklig regering, som under rikets
mest förtviflade tillstånd ändtligen till allmän och enskild
förnöjelse uppdagades.

Nattmössorna hade de förflutna veckorna tillbragt oroliga
dagar och sömnlösa nätter. Konungen hade i spetsen för sitt
lifgarde marscherat ut på Ladugårdsgärdet, der han
bevistade de vanliga militäriska öfningarna. Soldatens tillgifvenhet
för konungen kunde ej dragas i tvifvelsmål. Han syntes i
tillstånd att med väpnad hand nedergöra sina motståndare.
Nödiga försvarsmedel voro påtänkta, som varit fåfänga, om
icke konungen velat förbida en eklatantare hämd. Gnistorna
af revolution skulle spridas från båda rikets landsändar,
förrän den i luifvudstaden uppblossade. Emellertid och intill
dess planen hunnit verkställas, rådde derom den djupaste
okunnighet. Icke den ringaste anledning till något våldsamt
företag kunde spörjas. Konungen återkom till staden.
Manskapet skingrades, och nattmössorna andades. De ansågo

*) Ett gods i Södermanland, tillhörigt den Gyllenborgska sliigten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free