Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för steg: vid hvarje ny skrift af Thorild — och han utgaf
sådana på alla möjliga områden, estetiska,
nationalekonomiska, statsvetenskapliga, ja t. o. m. medicinska — hade
alltid Leopold en liten motskrift, på vers eller prosa, i
beredskap, som åtminstone i yttre måtto fullkomligt nedgjorde
sitt föremål. Sin största seger vann Leopold genom det
genmäle, han utsände mot Thorilds arbete: »Critik öfver
Critiker, eller Utkast till Lagstiftning i Snillets Verld», hvari
författaren angriper Stockholms-Posten och i synnerhet
Kellgren för hans öfvermodiga behandling af yngre och
medelmåttiga skriftställare. Thorild inskränker sig dock ej härtill,
utan vänder sig äfven mot hela den franska smakriktningen
och nedsätter tillika Kellgrens betydelse som skald. För den
literära kritiken uppställer han deijemte vissa lagar, hvilka
han vill göra oinskränkt gällande. Det sunda och riktiga i
många af sina åsigter hade Thorild här såsom vanligt
be-graft under massor af stora, ofta intetsägande ord, och i
sina »lagar» hade han ej så litet skjutit öfver målet. I sitt
svar: Den nya Lagstiftningen i Snillets Verld nägot litet
i fråga satt eller Anmärkningar vid skriften: Critik öfver
Critiker tog Leopold fatt på dessa brister, och reducerande
med skarp logik Thorilds »lagar» till deras verkliga
proportioner finner han deras innebörd högst intetsägande och
trivial, ja t. o. m. orimlig, i det all kritik genom deras
till-lämpning skulle blifva omöjlig och litteraturen följaktligen
gå miste om ett af sina mest väckande och mest
uppfostrande medel.
Hufvudsaken — det hvarom man disputerade — i
dessa båda skrifter samt i den antikritik af Thorild, som
derpå följde, är väl af underordnad vigt, men icke desto
mindre gifva de oss en god inblick i det literära
tillståndet vid seklets slut. Thorilds angrepp var rigtadt icke
blott mot några kritiker i Stockholms-Posten, utan mot hela
den vitterhet, hvars förnämste målsmän voro Kellgren och
Leopold. Han opponerar sig mot förståndspoesien och
yrkar på känslans och fantasiens rätt i diktningen, han
tillbakavisar det Voltaireska »grinet», hvars inkarnation han
ser i de två gustavianska skalderna, och han finner
tide-hvarfvets filosofi ytlig och dess estetiska teorier platta och
torftiga. Det var således i sjelfva verket hela skolans
grundåskådning, som Thorild med omild hand angripit, och det
var derför ej heller underligt om striden blef förbittrad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
