Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så i alla väsens lott
Har hon vetat milclt förena
Drift och kraft i lika mått.
Stolta menska! Du allena,
Har begär oeh svaghet fått.
För din syn den lyseld brinner,
Som du kallar sällheten.
Loppet sträcks, ditt lif försvinner,
Skatten flyr dig, och du hinner
Grafven snarare än den.
Till ett evigt ryktes ära
Lyftes ditt förmätna hopp:
Segern dånar i ditt lopp,
Folken dina bojor bära.
Ett ofantligt väldes kropp
Reser sig att allt förfära;
Alen med nypan af din mull
Skryter knappast pyramiden,
Förr n han kommer, jätten Tiden,
Och slår lekverket omkull.
Sanningsfacklan vill du tända,
Ljus kring verlden sprida ut:
Dina djerfva tankeslut
Blott med nya villor blända,
Och vid hela mödans ända
Står du, der du stod förut.
Stjernans ljus sin stråle sänker,
Inom ögats rymder dröjd;
Dygdens glans, för tanken röjd,
Ofver verld och sinnen blänker:
»Der, i rena andars höjd,
Endast der, är ljus och fröjd!»
Stoftklump! Det är så du tänker.
Redan lyfts du, ny Ikar,
Re’n din väg åt molnen tar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
