Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag såg mig om att Honom finna;
Men vanmakt öfverföll min själ.
Af dolda suckar ensligt mättad,
Han låter mig i hvilans tid
Omkring min bädd, af tårar tvättad,
Förgäfves kalla sömnens frid.
Emellan plågan, den jag lider,
Och plågan, som mig förestår,
Jag återkallar fordna tider
Och lyckligare minnens år.
På harpan tänker jag min smärta,
Om natten ensam med mitt qval;
Min ande forskar, och mitt hjerta
Besvarar mina tysta tal:
Vill Herren evigt då förskjuta,
Och ingen hjelp bevisa mer;
Så alldeles sin mildhet sluta,
Och rygga löftet, som Han ger?
Vill Han förutan återvända
Blott af sin vrede taga råd?
Har då barmhertigheten ända,
Och har han glömt att göra nåd ?
Dock, säger jag, det qval mig fräter
Har Han ju sjelf för mig befalt:
Det är Hans lag som ödet mäter,
Den Högstes hand kan ändra allt.
Jag eftersinnar dina under
Och hvad Din allmakt stort beredt,
Så väl de verk, dem våra stunder
Som fordna tidehvarfven sett.
Gud! helig är Din lag, Din lära,
Och Dina vägar, Dina bud!
Hvem är i höghet och i ära
En Gud så stor som Du, vår Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
