- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
63

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är derföre vigtigt, att denna icke faller i låghet oeh
vanvett, eller rasar upp till tyranni.

Som teatern icke annat är, än ett maskineri för snillet,
hvarigenom det kan verka på folkels sinnen för att röra
deras själar; så kan ock teatern ingenting göra, utan på
snillets vink; den kan ingenting föreställa såsom lastfullt
eller löjligt, som icke snillet förut, uppenbart och högtidligen,
förklarat så vara.

Snillet emot teatern är, såsom den lagstiftande emot
den verkställande maklen.

Men skulle nu en teater, genom något vildt hufvuds
oförstånd, våga dumdristigt — att sjelf dömma och afgöra
seder och karakterer, att sjelf skapa last och löjlighet; så
ser man, i hvilken blind makts händer hela samhällets både
moralitet och skönhet och storhet är lemnad!

Derföre, min herre, då jag hos eder alltid funnit
elt så
varmt nit för teatern, en så fin kännedom deraf, hvilken i
synnerhet lyser i ett par af edra recensioner, som i sanning
äro de vackraste mästerstycken; och då, bland allt det rika,
vackra och fina vett, som nu är utbred t öfver alla ämnen,
vi dock nästan alltid sakna stora icleer, och alltid
principer; så vågar jag af eder utbe mig den godhet att, någon
vacker dag, till den, som styrer komiska teatern, i snillets
högtidliga namn, göra denna rena och klara föreställning:

»Min Herre!

Huru vet ni, att det ni höljer med skam och åtlöje,
icke är något sant, stort, odödligen sköntf att det ni med
edra vilda narrspel drifver till vanvett, icke är det renaste,
det ädlaste
förstånd?’»

»Snillet, måste ni svara, det allmänna snillet, har
förklarat för mig, såsom för hela verlden, att det jag löjliggör,
är en dårskap, och att således mitt spel är ett ädelt rön
af min konst, och icke en smädelse värdig endast pöbelns
vildhet.»

»Men, min herre, om, detta oaktadt, ni verkligen
dristar offentligen hölja något med skam, hvaröfver det allmänna
snillet i edert land ännu icke förklarat sig; eller, icke
förklarat sig, utan antingen med uttryckligt och högt beröm,
eller med en oviss förundran. Kan icke detta, just i trots
af er dristighet, vara något sant, stort, odödligen skönt?
kan det icke vara det renaste, det ädlaste förstånd? och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free