Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och himlens dunkla färg är nu i glans förbytt,
Strax ljungar solen fram; uppå det höga, vida,
På böljan, öfverallt får han sin klarhet sprida,
Uti ett eldlikt haf dess glob sig sänker ner
Och på en bister dag den skönsta afton ger.
Ikring de våra fält Boråsren trötte fika.
De finna stormens slut och fredens lugn tillika;
De spridas hit och dit. En kämpe får här fatt
Med glädje sin peruk, en ann sin våta hatt.
Nu kan en vän sin vän, en bror sin broder finna,
Här delas handslag ut, och glädjetårar rinna.
Du rena vänskapseld! du lifvar alla bröst.
Ett sorl kring fältet går af glada munnars röst.
En bullrar om den frejd, som han i striden vunnit,
En ann åt faran ler, som hotat och försvunnit.
Borgmästarn stolt och glad man midt i hopen ser,
Bland alla tapprast sjelf han allom loford ger:
I kämpar, ropte han, att långsamt er berömma,
Det vore eder törst och er belöning glömma;
En ann må rosa er med granna, tomma ord;
Men Edbom talar blott med öl och dukadt bord.
I qväll skall glädjens gud åt eder lagrar bryta,
I qväll mitt gamla öl ur blanka kannor flyta:
Del blifve krigets rof. Församlens i mitt hus,
Om himlen segren
gelt, skall Edbom ge er rus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
