Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäfves! aldrig mer sin son hon skåda får —
Medborgarinnan dock på sjelfva modern rår.
Man nalkas med en bår: hon bleknar, suckar sänder,
Far fram... ser sonens lik... blir stum... till kojan vänder,
Och prisar himlens nåd, alt hennes sköte bar
Den för sitt fosterland med seger stupat har.
Nu midt i kämpars här, der skölden seger klingar,
Den sköna Fanny far på kärleks lätta vingar:
Arist!... Ack! kanske död... men om han andas än —
Ack! månne fri, och min
och fosterlandets vän ?
Den dolda dragningskraft, som tvenne bröst förenar,
Hon deras känslor så på längsta afstånd enar,
Att om på Ganges’ strand en suck ett hjerta drar,
Får det från nordens fjell af andra hjertat svar.
Kan sin gudomlighet Arist så nära vara,
Och hvarje pulsslag ej hans lycka uppenbara?
Han känner... flyger... ren i skötet henne har:
Håll! ropar hon, och öm ett steg tillbaka tar,
Du lefver!... får på nytt sin hand dig Fanny gifva ?
Men vet, att Fanny ej för slafvar mor vill
blifva*)
Ar du mig värd,
Arist? — Nu faller hjelten ner,
Sitt pansar öppnar han... och nu hans sår hon ser:
Ack! hur på dessa sår hon tjusta blickar kastar!
Han ropar frihet ut, och hon till templet hastar,
At honom hjertat ger; han ensam herrskar der,
Och om han har rival, det fosterlandet är.
Gån, hjeltar, att ert svärd uti en plog förbyta!
Mer ljuf oliven är, än lagern stolt, att bryta.
Gån! odlen opp det land, 1 sjelfve odlat han,
Och spriden skatter ut kring verldens ocean!
Låt från din solkrets hit en blick, o
Piousseau, falla!
Du nu Amerikan kan fri och lycklig kalla.
Din känslas eld det är, som lifvat opp hans bröst;
Se dygdens tidehvarf! hör mensklighetens röst!
Ja, se ock din triumf i segern, som de vunnit! ...
Men himmel!... hvilka moln!... en framtid — allt försvunnit.
Fly, villospöke, fly! du mig ju irrat har...
Hvad ser jag? Detta Råd... Hvad? Lagarnas försvar...
*) I Amalia, i Norra Amerika, ingingo flickorna förbund att
ej gifta sig med någon, som icke varit i tvenne drabbningar emot
fäderneslandets fiender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
