Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hvilka afgrundsrof, som namn af dig ha fatt,
Och evigheters straff, Gud! för minuters brott! . . .
Hvad talar jag?... jag flyr... men kan dem icke glömma.
Hvad båtar himlen mig, om jag ej der får ömma?» —
En sky tar henne bort, och domsbasunen hörs,
Och jordens brända klot till skaparns fötter förs.
Herre, förbarma dig! Herre, vårt hopp!
Gud! hvilken tystnad!... Hur digna de alla?
Vågor af glömska kring helgonen svalla,
Himlarne domna midt under sitt lopp. —
Öfver djupet Anden sväfvar.
Han, som blir, som är och var;
Och ur dödens sköt frambäfvar
Allt hvad döden skördat har.
Dä vildt en mäktig storm från Sirbons stränder brusat,
Ur Baratron mot skyn millioner sandberg rusat,
Sig spridt, med nattens flor den vida rymd
betäckt,
I töcken solen flytt, förmörkad och förskräckt:
Så, ja! hur talrik mer, se! menskoslägtets skara,
Lik stoder utaf moln ur svarta djupet fara.
En hop, ack! den är stor, med stjernors prakt uppgår,
Och strax vid hjeltens tron sitt gudasäte får.
O, menniskones son! du tro på jorden finner,
Och en jag fjerran ser, der hoppets fackla brinner,
En annan från min syn i ljungeldstöcken far;
Men ingen engel del uti dess öden tar.
Och nu vid skaparns vink en myriad framvimlar
Af nya verldars klot, af öknar och af himlar.
I Adams häpna barn! de vänta blott på er,
Då rörd i Evas famn han på sitt slägte ser.
Nej, Adam! ropar hon, ej ångerns eld mig bränner;
Dä jag mitt öde mins, ack! hvilken fröjd jag känner.
Ack! den oss dömma skall, för oss i döden gått.
Hvad ära! Se hans sår... O, mer än sälla brott!
Nu menska han som vi — Hvad det vårt namn upphöjer!
Och, ljufva tacksamhet, som ömma bröst förnöjer,
Hvad himlakänslor ej din evighet oss ger,
I Eden englar
lik, är vid hans kors jag mer.
Scenska Parnassen. IV. [-14-] {+11+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
