Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ord af den vittre läkaren Rothman. I denna opera
debuterade den 17-åriga för sin skönhet och sin röst mycket
beundrade fru Augusti. Under de följande 8 år, som
Bollhuset fortfor att begagnas till operahus, gåfvos der med
vexlande framgång 15 nya operor och operetter.
Skapandet af en operascen med så få dugliga krafter,
som här förefunnos, hade skett för hastigt för att
framgången skulle blifva varaktig. När nyhetens behag
försvann, började kritiken taga ut sin rätt och redan 1775
klagas öfver operans förfall. Försöket att äfven uppföra
komiska operor slog ej väl ut, ehuru den först gifna, Grélrys
Lucile med Marmontels text öfversatt af »mamsell
Malm-stcdt» sedan fru Lenngren, väckte så stort bifall att en
samtida förklarade, att »aldrig har någon pjece blifvit så
emot-tagen ».
I slutet af 1776 afgick Ehrensvärd från sin befattning
och erhöll till sin efterträdare kammarherren friherre A. F.
Barnekow, under hvilkens styrelsetid förfallet fick allt mer
och mer insteg. Af de under hans tid uppsatta nya
operorna vann
Adlcrbeths öfversättning af Thomas’ Amphion
med Naumanns musik det mesta bifallet, hvilket väl till en
del var att tillskrifva den utmärkte sångaren och skådespelaren
Chr ist offer Christian Kar stens uppträdande, ehuru operan
sjelf skildras som »ett af de mest lysande skådespel med
en ojemförlig musik och i sin helhet sublimt». Adlerbeths
samma år gifna bearbetning af Marmontels Procris och
Cephal skildras deremot som synnerligen »lämplig som
sömnmedel». Anna Maria Malmstedts öfversättning af samme
författares Zemir och Azor med Grélrys musik emottogs
dock med bifall. Aret derpå klagar Gjörwell öfver att »hela
operaverket är i aftagande», och medgifvandet för
lindansare att uppträda på operans scen satte inseglet på den
nya teaterns förfall. Konungens tydligt ådagalagda
missnöje föranledde Barnekow att 1780 begära sitt afsked,
hvilket genast beviljades.
Ända till sin död 1786 förde hans utsedde efterträdare
Carl
Fersen öfverinseendet öfver den teater, som, enligt
Ehrensvärds sakkunniga intyg, »utan hans biträde, insigter
och möda aldrig hunnit till den höjd den nu kommit».
Med aldrig svikande intresse sökte den nye teaterchefen
bringa till verkställighet de planer till »operans och svenska
spektaklets förbättrande» han redan före sin utnämning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
