Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ankomst till Green Harbour — Exkursioner. — Hvitfiskfångare — Forna besök och öfvervintringar — Jagtäfventyr — Sammanträffande med engelsmän — Adventbay — Lax — Renar och renjagt — Båtfärd till Nordfjorden — Kolbay — Gåsjagt — Färd kring Prins Charles Foreland — Djuplodningar — Stormfogeln — Båtfärd genom Forelands sund — Kingsbay — Glacierer — Stenkol — Till Kobbebay och Smeerenberg — Post från Sverige — Smeerenberg förr och nu — ”En vinter på Spetsbergen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näppeligen torde denna fogelart af någon annan öfverträffas i
glupsk-het och deraf alstrad dumdristighet. Med orörliga vingar tyst glidande
fram tätt öfver vågorna och oaflåtligt stirrande rakt ned i dem efter något
byte, tyckas dessa, stora gråa nattfjärilar liknande, ströfvare endast hafva
ögon för sin allra närmaste omgifning, men man behöfver blott utkasta
några späckbitar för att genast från skilda håll samla dem. Under det
fartyget for djuplodningar låg stilla, hade vi vanligen stora skaror
samlade tätt nedanför relingen, hvilka anstälde vilda slagsmål om de
utkastade läckerbitarne. Fäste man en dylik på en krok, kunde man lätt
upphala den ena fogeln efter den andra på däck, och då en sådan fånge
med ett snöre om ena benet fasttjudrats, var han ej sen att kasta sig
öfver hvitfisken och hjelpa den med densammas afspäckning sysselsatte
conscrvatom. Sjelf var han visserligen bestämd till uppstoppning, men
undgick sitt tillämnade öde genom att grundligt svärta sig i en tom
koltunna ; utsläppt till sina kamrater, åstadkom han bland dem stor förvåning
och förskräckelse, men fann sig sjelf ej förhindrad, trots sitt grundliga
späck-kalas ombord, att åter söka nappa på den utlagda kroken.
Lustigast var dock att skåda det orediga tummel, som uppstod, då snören
med endast späckbitar fastbundna i begge ändarne utkastades, hvarigenom
de lyckliga slukarne ej blott hade att slåss om matbitame med snåla
kamrater, utan ock med hvarandra. —
Emellertid nalkades tiden, då vi enligt öfverenskommelse skulle
möta våra båtfarandc kamrater. Efter ett hastigt besök på nordspetsen
af Prins Charles Foreland, der intet annat märkligt var att finna än
graf-var, lemningar efter holländska trankokerier, en ovanligt yppig
laf-vege-tation och en ytterlig brist på högre växter, styrdes kosan till Kingsbay,
der vi ankrade innerst i fjorden d. 16 Aug. och dit följande dag
båt-partiet anlände, dock ej synnerligen belåtet med sin färd. Dessa deras
känslor voro äfven fullt berättigade, ty under nästan hela tiden hade de
haft att kämpa med tjocka, stark blåst, regn och köld, hvarigenom ej
blott deras arbeten i hög grad försvårats, om ej rent af omöjliggjorts,
utan de äfven hela dagar nödgats att ligga så godt som alldeles
overksamma under båttältet. Som härtill kom, att de besökta punkterna voro i hög
grad magra och ödsliga, så att de gjorda exkursionerna ej belönades med
några intressantare fynd, sa är det naturligt, att det ej var med motvilja,
som båtpartiets medlemmar åter trampade Sofias däck. Något, som är
väfdt att siirskildt framhållas från sagda färd, finnes näppeligen, om ej att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
