Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess lif, dess fina växt!.... min pensel stanna här,
Jag själf af lågor tärs och re’n förtjusad är.
Men nymfen rörd och blyg sig fåfängt söker dölja,
De ömma lustar strax i vattnet henne följa:
Och Kärleksguden själf vill värma hennes bad.
Camilla nöje tar, men vet ej utaf hvad.
En liflig vällust ren uti dess ögon lyser:
Den stolta böljan yfs utaf den skatt hon hyser;
Hon kärligt slingrar sig kring om en kropp af snö.
I hennes klara famn förmätna lustar dö;
Ty denna rena våg beskyddar blott de blyga,
Där nymfen blifver höljd af vågens silfverflor.
Re’n hjertats gud, förtjust, tar henne för sin mor.
Han med så mycket skönt sin häpna syn förnöjer.
Det är den första gång han någon vördnad röjer;
Bestört han vågar ej att gifva något sår,
Och som ett modfäldt barn vid källans brädd han står.
Han, tankfull, tappar bort sitt koger och sin båga,
Camilla redan gör den yra Astrilds plåga.
Att han är nöjets gud, en stund han glömmer bort;
Men ack för verldens frid hans glömska är för kort!
Han till fördubblad hämnd ur sin förvirring vaknar,
Och spritter hastigt till, när han sin båga saknar;
Liksom en väderfläkt han öfver vattnet far,
Och blott ett flammigt bloss han nu till vapen har.
I Kärleksgudens hand den grymma facklan sprakar,
Och tusen gnistor re’n han öfver källan skökar.
När Astrild detta gjort, med hast han flyr sin kos;
Hvar gnista, som förströs, förvandlas i en ros;
Han ger ett glädjeskri och träffar strax sin båga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
