Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hämmar min förtviflans lopp,
Och kärlek offrar &t ett hopp,
Som lindrar, och som när hans plåga.
Ån tror min själ från mödans tvång
Den sällhet nå, där hon en gåqg
Ej nödgas mer sitt tillstånd klandra:
Med ödet hon förlikad år,
Och hvad en dag mig ej beskär
Lär jag förbida af den andra.
Når hjälten, blind i farans famn,
Till spöket af ett ryktbart namn
Eland svård och blod och lågor rusar,
Det Hoppet år, hvars trodda röst
En Karls, en Alexanders bröst
Med eftervärldens lof förtjusar.
Det eldar dygdens ädla nit,
Som söker lönen för sin flit
I jordens väl och evigheten;
Och världen ingen Yasa sett,
Om det ej honom löfte gett
Om Äran och Odödligheten.
Det för den trägna landtmans hand,
När han förtror åt jordens sand
Det korn, som skall hans framtid föda.
När det bland isar tyckes dö,
Han skådar trygt i vinterns snö
En oviss, men förbidad gröda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
