Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han i atomen ringhet finner
Och storhet blott i tal och rymd.
Men du, som rymdens haf ej tömmer.
P& alstringskraft i seklers längd,
Du ej med jordisk blindhet dömer,
Du ej det stoft du lifvat glömmer
För massan af systemers mängd!
För oss, ej för naturens herre,
År detta smått, ett annat stort
Af delar, dem vi kalla smärre,
Har han det stora hela gjort,
Som, själft en prick, i rymden flyter.
Du hör ej detta bladets ljud,
Som faller; — men när stormen ryter,
När blixtens eld ur molnet bryter,
Då tror du se och höra — Gud!
Ocli han, — insekt, fall ned och bäfva! —
Och han, når ur de banors lopp,
H vari planeterna sig häfva,
Och solarne gå ner och opp,
Han världar hör på världar falla,
Och tusen himlar och än fler
Af deras krossning återskalla;
Då tycker han, som skapt dem alla,
Sig höra — bladen falla ner!
Säg, hvar hans makt sig ädlast röjer,
Hvar lyser den mest underrik:
I denna suck ditt hjärta höjer?
I himlasferernas musik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
