Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den skönaste Spastara * var.
Nu till en bäck, den vestan smeker,
Af dig, o näktergal, hör hon sig buden bli;
Men kan Spastara gå förbi
* Sin son, som uti vaggan leker?
Sin kärlekspant i famn hon tar,
(I mödrar, kännen hvad hon njuter!)
En hänryckt, öm och lycklig far
Dem båda i sitt sköte sluter.
En blick af sin gemål han dränkt i vällust får,
Och bägges själar strax på deras läppar brinna,
Hon blott en känsla har, som just på gränsen står
Emellan mor och älskarinna.
“Ack, himmel!” ropar hon — och rörd åt hafvet ser,
“Min sällhet år för stor, att länge dröja kunna...
Dock nej, min ljufva vän! jag vill ej bäfva mer:
Den dygdens ursprung är, den skydd åt dygden ger,
Kan dygdens sällhet han missunna?”
Gud... ack! rädda mig — Hur jag förskräckes!
Hemsk af nattens djup jag betäckes...
Det blixtar... hvad gnistor! de spritta, de spraka:
Hväsande svafvelregn störta sig ner;
Darrande jordens inälfvor braka;
D< ss grundvalar skaka;
Hon vrålar, spyr eld — nu öppnar hon sig...
Gud! nådig, barmhärtig, förbarma dock dig!
* Grefvinnan Spastara, rättare: markisinnan Spadara.
Hon var ett franskt fruntimmer från Aix i Provence. Hennes
ålder var 22 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
